Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rappel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gömställen mot deras många fiender bland rofdjur och
roffåglar, som snart infinna sig på de platser,
där hönsen fodras.
Under det att tjädern, orren, järpen och riporna äro
att anse som urinfödingar i Sveriges fågelvärld,
är rapphönan inkommen sent i tiden. Enligt äldre
traditioner skall den ha blifvit inplanterad i Sverige
under Gustaf I:s tid. Lika troligt kan vara, att den,
liksom en del andra fågelarter, söderifrån invandrat
af egen drift. Visst är i alla fall, att den icke
trifves annanstädes, än där jordbruket vunnit en
viss omfattning. Framför andra inhemska fågelarter
kan den därför kallas odlingens fågel. Såvidt kändt
är, har den dock ej i Sverige förr än på 1800-talet
börjat förekomma i större mängd, tidigast i Skåne och
på Västgötaslätten. Först på 1820–30-talen vardt den
någorlunda allmän i mellersta Sverige, och ej förrän
under 1860–70-talen började den inom de sydligare
norrländska länen förekomma i beaktansvärd mängd.
En närstående, centralasiatisk art, P. daurica,
skiljer sig från vår rapphöna genom rostgul
undersida och mörkare bröstfläck. Den exporteras
vintertiden i fruset tillstånd, under sista åren
äfven till vårt land, och går ofta i handeln under
den felaktiga benämningen "ryska stäpphöns". –
<sp>>Jakten på rapphöns</sp> bedrifves hos oss nästan
uteslutande med stående hund (hönshund). Rapphönsen
tro bra för hund, i synnerhet i början af jakttiden;
längre fram på hösten äro de mera "lätta" och göra
äfven längre flykter. Kan man få kullen sprängd,
trycka de enstaka hönsen dock bra äfven i slutet af
jakttiden. – Rapphöns äro t. o. m. 1915 hela året
fridlysta i Norrbottens län; jakt på dem är tillåten
i Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län 16
sept.–15 okt., i Malmöhus, Kristianstads, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Blekinge och Gottlands län 16
sept.–15 nov., i det öfriga riket 16 sept.–31 okt.
L–e. G. G.
Rappin, ort i Livland invid ryska gränsen. I början af
sept. 1701 hade major A. L. von Rosen med en mindre
styrka posterats vid R., där han 5 sept. anfölls
af 5,000 ryssar under M. Sjeremetjev. Svenskarna
försvarade sig emellertid med utmärkt tapperhet,
och först då fienden fått förstärkningar,
blefvo de öfvermannade och fångna. Sommaren
1703 slog major K. Freijdenfelt vid R. med 170
ryttare en flerdubbelt öfverlägsen rysk styrka.
L. W:son M.
RappTster, detsamma som harmonister (se d. o.).
Rappo’ldi, Eduard, österrikisk violinist,
f. 1831 i Wien, d. 1903 i Dresden, elev af
Jansa, Bohm och S. Sechter, blef 1854 medlem af
hof-operans orkester i Wien, 1861 konsertmästare
i Rotterdam, 1866 kapellmästare i Lübeck,
1871 lärare vid musikhögskolan i Berlin samt
var 1877 -98 förste konsertmästare i Dresden,
där han äfven till 1893 var violinprofessor vid
konserva-toriet. R. räknades till samtidens solidaste
violinister, framför allt som kvartettspelare. 1874
gifte han sig med den utmärkta pianisten Laura
Kahrer, f. 1853, elev af Dachs, Henselt, Liszt
och Biilow, lärarinna vid Dresdenkonservatoriet
samt känd genom konsertresor i Tyskland och
Ryssland. Hon är numera bosatt i Köpenhamn.
A. L.*
Rappoltsweiler [-va’jl-; fr. Ribeauvillé],
stad i Elsass-Lothringen, området Oberelsass,
vid foten af Vogeserna, 16 km. n. om Kolmar och 5
km. v. om järnvägslinjen Strassburg-Basel. 5,846
inv. (1910). Mycket besökt uppfostringsanstalt för
flickor. Textilindustri. Mineralkälla (Carolabad). I
R. föddes Ph. J. Spener. (J-
F. N.)
Rapport [-å’rt], fr. rapport [-år], afgifven
berättelse, ämbetsintyg, utlåtande, öfverensstämmelse,
gemenskap. - Text., enheten af ett upprepnings-mönster
eller af en mångupprepad väfuppsättning. Man kallar
så t. ex. inredningsrapport utsträckningen af det
mönster, efter hvilket varptrådarna inredas i skaften,
tills exakt upprepning inträder. En binderapport
inrymmer precis ett bindemönster (ej en tråd mer eller
mindre), och alla rapporter i samma mönster måste
vara hvarandra exakt lika. Om varpfärgerna i den ena
binderapporten ej skulle inträffa lika som i den andra
(d. v. s. om varpningsrapporten ej vore lika stor som
binderapporten), kommer fullständig rapportering icke
att inträffa förr än efter ett trådtal, i hvilket båda
kunna jämnt divideras. Rapportstorleken anges antingen
genom bredd- och längdmått eller genom antal trådar
eller mönsterrutor i varp- och inslagslederna. -
Rapportera. Se d. o. - Rapportör, anmälare, meddelare;
föredragare, referent (jfr Commission, statsr.).
G. A. W.
Rapportera, inberätta, anmäla; jaktv., säges
hönshunden göra, då han, sedan han funnit
vildt, uppsöker jägaren och på ett eller annat
sätt ger detta till känna samt för sin herre
till det vilda. Rapportering är en värdefull
egenskap hos hunden vid jakt i skogsmark,
då man ej kan i detalj följa hundens sök
och ofta ej iakttar, då hunden fattar stånd.
G. G.
Raps (af lat. rap~icius, af rapa, rofva), bot. Se B
r a s s i c a
Rapsätkål, bot. Se Brassic?.
Rapsätpiparen, Oro’bena extimalis, zool., en till
mottfjärilarna, Pyralidce, hörande insekt, hvars
larv anställer skada på raps och andra kors-blommiga
växter genom att borra sig in i skidorna och äta
upp fröna. Skidorna få därvid, med de många hålen,
en viss likhet med en flöjt eller pipa, hvaraf namnet
""pipare" och "pipar-mott". Den fullbildade fjäriln
(se Landtbru-kets skadeinsekter, pl. II, fig. 8)
har framvingarna gulaktiga med en bred brun strimma
i utkanten, bakvingarna äro hvitaktiga. Larven
(fig. 8 L) är gulgrön med brunsvarta vårtor och
svart hufvud. Flygtiden infaller i juli, och larven
uppträder på hösten, då skidorna äro utvuxna; mellan
dessa spinner larven en gles väfnad (fig. 8 a),
i hvilken den döljer sig. G. G.
Rapsfjäril, zool. Se K å l f j ä r i l s l ä k t
e t.
Rapsglansbaggen, Rapsbaggen, Meligethes brassicce,
zool., en till fam. Nitidulida hörande skalbagge,
hvars larv stundom anställer svår förödelse på odlade
korsblommiga växter, särskildt raps. Skalbaggen (se
Landtbrukets skadeinsekter, pl. I, fig. 5) är aflång,
något kullrig, grön (eller blå) med stark metallglans,
längd 2-2,5 mm. Larven (fig. 5 L) är blekt grågul,
med små i rader ordnade prickar längs kröp-, pen
och brunt hufvud, längd 4 mm. De öfver-vintrande
skalbaggarna framkomma på våren och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
