- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
1217-1218

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regeringskommissionen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1217

Region-Regionalmetamorfos

1218

af pesten, enligt en annan af dagatagen genom
gift. Under sin korta lefnad hann R. fullborda
och utge flera arbeten, men ännu flera sådana voro
vid hans död outgifna, af dem några endast delvis
fullbordade, andra blott planlagda. Icke heller hans
afsikt att jämte sina egna arbeten utge en samling
af de förnämsta äldre matematikers arbeten hann
sättas i verket. Hans vetenskapliga kvarlåtenskap
öfvergick i den ofvannämnde Walthers ego, efter
hvars död den skingrades och delvis förstördes;
en del utgaf s dock af Schöner och Werner. - Som
matematiker har R. i främsta rummet inlagt stora
förtjänster om trigonometrien. Genom sin skrift
De triangulis omnimodis (utg. af Schöner 1533)
gaf han åt denna gren af matematiken en ny form,
hvilken delvis bibehållits ända till våra dagar. Inom
den plana trigonometrien uppställde han först det
s. k. "sinusteoremet"; inom den sfäriska löste han
för första gången problemet att bestämma en sfärisk
triangels sidor, då dess tre vinklar äro gifna. Han
uträknade äfven nya trigonometriska tabeller, nämligen
sinustabeller för hvarje minut under antagande, att
radien sättes dels = 6,000,000, dels = 10,000,000,
hvarigenom decimalräkningen var fullständigt införd,
samt en tangenttabell för hvarje grad och en radie =
100,000. De förra tabellerna utgåfvos af Schöner
1541; den senare åter, den första i sitt slag,
infördes under namnet Tabula joecunda i "Tabulse
directionuni profectionumque" (1475). Äfven flera
andra delar af den rena matematiken utgjorde föremål
för R:s undersökningar. Så sysselsatte han sig med
obestämda ekvationer i sammanhang med studier för
en tilltänkt öfversättning af Diofantos’ arbete och
med teorien för stjärnpolygoner. Vidare löste han
åtskilliga för den tiden ganska svåra algebraiska
och geometriska problem, bl. a. det bekanta problemet
att af fyra gifna linjer konstruera en fyr-hörning,
som kan inskrifvas i en cirkel. Äfven må omnämnas,
att han angaf en metod att approximativt kvadrera
cirkeln och vederlade Nicolaus Cusanus’ försök till
en exakt cirkelkvadratur. - Äfven för astronomien
har R:s verksamhet varit af stor betydelse. Genom de
utmärkta astronomiska instrument han hade till sitt
förfogande och af hvilka flera voro af honom uppfunna
eller förbättrade, var han i stånd att verkställa
observationer med förut okänd noggrannhet, hvilka han
använde för uträknande af astronomiska tabeller. Bland
dessa böra i främsta rummet nämnas hans Ephe-merides
ab anno Iå75 ad annum 1506 (första gången utg. 1474,
sedan många gånger omtryckta), de första i sitt slag
och sedermera använda som mönster för alla följande
efemerider. Dessa efeme-rider innehöllo geografiska
koordinater för de viktigaste orterna, en utförlig
kalender, förteckning öfver förmörkelser, tabeller
öfver solens, månens och planeternas longituder
samt månens latituder. De ha varit till stort gagn
för navigationen och väsentligen underlättat de
geografiska upptäcktsresorna vid medeltidens slut
genom den noggrannhet i ortsbestämningar, som genom
dem möjliggjordes. I sammanhang med efemeriderna må
omnämnas de kalendrar R. utgaf till allmänt begagnande
och hvilka äfven tjänat till förebilder för de nu
brukliga; den första nu kända bland dessa trycktes
1473, både på tyska och latin, med titel

Tryckt den 3/? 15

Kalendarium novum, och omtrycktes sedermera
ett par tiotal gånger med större eller mindre
förändringar. R:s kalendrar innehöllo äfven
kalendario-grafiska uppsatser, gnomonik, uppgifter om
olika orters polhöjd, tabeller öfver förmörkelser,
gällande för flera år, o. s. v. Bland resultaten
af lT:s praktiskt astronomiska verksamhet intaga
äfven hans kometobservationer en framstående plats,
så mycket mera som ingen före R. haft någon klar
föreställning om kometernas verkliga natur. R. utförde
noggranna iakttagelser särskildt rörande 1472
års komet, bestämde lägena för olika tidpunkter,
svansens längd och parallaxen, hvilken han fann
uppgå till nära 3°. Hans hithörande skrifter äro De
co-metce magnitudine, longitudine ac de loco ejus
ver o (utg. först 1531) och Scripla de torqueto,
astro-labio, regula, baculo et observationibus
cometarum (utg. 1544). - Den öfversättning af
"Almagest", hvarpå R. länge arbetat, hann han
icke afsluta, men resultat af hans studier på
detta område äro nedlagda i Epytoma in Almagestum
Ptolomcci (1496; ny uppl. 1543), utgörande ett af
Peuerbach påbörjadt och af R. afslutadt sammandrag
af en latinsk öfversättning från arabiskan, och
Problemata astronomica ad Almagestum spectantia
(utg. af Schöner 1541). Enligt tidens sed egnade
R. sig äfven åt astrologiska arbeten och utgaf till
ledning vid dylika beräkningar de ofvannämnda Tabulce
direciionum projeclionumque (1475), hvilka sedan flera
gånger omtrycktes ända in på 1600-talet. Bland hans
öfriga skrifter må nämnas Dialogus contra G er ar
di Cremonensis . . . deliramenta (1472 eller 1473;
många följande uppl.), Tabula magna primi mobilis
(1475), De rejormatione calendarii (utg. 1484)
och Problemata XXIX saphece (utg. 1534). R:s bref
växling med åtskilliga lärda män utgafs 1786 af Murr i
"Memorabilia bibliothecarum publicarum norimbergensium
et universitatis alt-dorfinae". - R. brukar betecknas
som den förnämste astronomen under tiden från
antiken till Copper-nicus’ uppträdande. Jämte
Peuerbach var han den, som mest bidrog till
astronomiens höjande vid medeltidens slut. Han
stod dock alltjämt afgjordt på den ptolemaiska
ståndpunkten. Se M. Cantor, "Vorlesungen iiber die
geschichte der mathematik" (II, 2:a uppl. 1899).
(B-cU

Region (lat. re’gio, eg. riktning, väderstreck),
trakt, landsträcka, område; rymd; område på jordytan,
öfver hvilket ett bestämdt naturförhållande är
rådande. I meteorologien benämner man t. ex. det
mellan 30° eller 35° n. br. och de arktiska
trakterna belägna området "de föränderliga
vindarnas region", i motsats mot den söder därom
liggande "passadregionen". Allmänt bekant är
den efter Wahlenberg brukliga indelningen af de
skandinaviska fjällens sluttningar i regioner
efter skogsvegetationen, såsom "tallregionen",
"granregionen" "björkregionen" o. s. v. Man talar
äfven om "skogsregionen" till skillnad från
den skoglösa "fjällregionen samt om "alpina"
och "subalpina" regionerna.-Adj. regional
1. regionär. U.U.*

Regionali’sm (af region, se d. o.), lokalpatriotism,
partikularism; i Frankrike numera ofta i betydelsen
hembygdskonst (se d. o.). Jfr Ch. Brun, "Le
régionalisme" (1911).

Regionalmetamorfos [-fås]. 1. Tryckmetamorfos,
geol. Se Metamorfism.

22 b. 39

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0629.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free