Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reinhart ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1297
Reiss-Reisswolf
1298
betet Animadversiones ad grcecos auctores (5 bd,
1757-66). Af sin samtid var R. misskänd och måste
uthärda de största umbäranden för att få sina arbeten
tryckta. R:s brefväxling utgafs 1897 af R. Förster. -
R:s lärda och begåfvade hustru, E r-nestine Christine
R., född Muller (f. 1735, d. 1798), biträdde honom i
hans filologiska arbeten och utgaf bl. a. hans själf
biografi (1783).
Reiss [rajs], Wilhelm, tysk geolog, f. 1838 i
Mannheim, d. 1908, reste 1855-60 i södra Europa, på
Madeira m. m., besökte 1866 Grekland och tillsammans
med Stiibel 1868-77 Syd-Amerika. Efter att kortare
tider ha varit ordförande i Ge-sellschaft fiir
erdkunde och Gesellschaft fur anthro-pologie i
Berlin lefde R. på sitt slott Könitz i Thii-ringen,
sysselsatt med vetenskapligt författarskap, bland
hvars många frukter må nämnas de i förening med
Stiibel utgifna Las totenfeld von Ancon in Peru (3 bd,
1880-87) och Reisen in Sudamerika (1890 ff.).
Reiss, Georg Mikael Döderlein, norsk
musikhistoriker, f. 1861 i Kristiania, d. där
1914, blef jur. kandidat 1886, ingick tidigt vid
kyrko-och undervisningsdepartementet och blef
förste sekreterare 1899. Därjämte studerade han
musik för Lindeman, 0. Winter-Hjelm och Gappelen
samt vid musikhögskolan i Berlin och var från
1893 organist vid Petruskyrkan i Kristiania, skref
musikkritik och var medarbetare i bl. a. T. Norlinds
"Allmänt musiklexikon". R. komponerade kyrkokörer,
sångromanser, piano- och orgelsaker m. m., men
är märklig hufvudsakligen genom sina banbrytande
forskningar rörande Norges medeltida musik. Sedan han
idkat studier i neumer, paleografi och medeltida
musikteori, särskildt hos Oskar Fleischer i
Berlin, utgaf han öfversikten Det norske riksarkivs
middelalderlige musikhaandskrifter (1907), gjorde
vidare arkivundersökningar i Stockholm, Uppsala,
Skara, Köpenhamn och Paris samt utgaf "To sekvenser
for S:t Olav" (1910, i rekonstruerad 4-stämmig
sättning) och (i Videnskabsselskabets skrifter)
Musiken ved den middelalderlige Olavs-dyrkelse i
Norden (1912) och "Tvo norröne latinske kvsede med
melodiar" (1913). Med dessa arbeten skänkte han
nya inblickar i de nordiska ländernas musik under
medeltiden. R. förvärfvade 1913 musikhistorisk
doktorsgrad vid Kristiania universitet (den första
i sitt slag där). K. V. H.
Reissiger [ra’js-]. 1. Karl Got t Ii e b R.,
tysk tonsättare, f. 1798 nära Wittenberg, d. 1859
i Dresden, studerade teologi och därefter musik
för Schicht samt i Wien, München och Italien. Han
blef 1826 musikdirektor vid tyska operan i Dresden,
sedermera hof kapellmästare där (efter Weber). R. var
en skicklig, fruktsam och på sin tid omtyckt
kompositör, hvars många alster nu äro så godt som
alldeles glömda. Längst ha bibehållit sig uvertyrerna
till Die jelsenmuJile och Y’elva, några pianotrior
samt en vals, allbekant under det falska namnet Webers
sista tanke. Han skref flera operor, ett oratorium,
mässor, hymner, saker för orkester och en mängd
kammarmusik, pianosoli samt visor, som förebåda Abts
och Klickens känslosamma stil och på sin tid sjöngos
mycket äfven i Sverige, m. m. Han blef 1841 led. af
Mus. akad. i Stockholm. - 2. Fredrik August R.,
den föregåendes broder, tysk-norsk tonsättare,
f. 26 juli 1809 nära Wittenberg, d. 2 mars 1883 i
Fredrikshald, studerade från 1830 teologi i Berlin,
men egnade sig snart åt musiken under ledning
af Dehn. 1840 kallades han till musikdirigent vid
Kristiania teater, höjde betydligt dess orkester och
instuderade 33 operor. Därjämte tjänstgjorde han som
organist vid katolska kyrkan och dirigent för "Det
philhar-moniske selskab". År 1850 måste han träda
tillbaka för en italiensk trupp, som engagerades
vid Kristiania teater. Han erhöll då plats som
organist i Fredrikshald, blef tilllika dirigent för
"Fredriksstenske musikkorps" och flera sångföreningar
samt verkade äfven som pianolärare. Utom en stor
mängd saker för militärmusik skref R. flera kantater,
ett Requiem öfver Karl Johan, deklamatoriet Ved
Karmö, konsert-uvertyrer, mässor m. fl. större
verk. Pianostycken af honom utkommo i Leipzig,
solosånger i Stockholm, en stråkkvintett i Paris,
orgelstycken och manskvartetter i Kristiania. Hans
kompositioner ega väl ingen påfallande originalitet,
men utmärka sig för enkel, välljudande melodi,
harmonisk fyllighet, flytande och tacksam
faktur. Hans manskvartetter ha vunnit stor och
rättvis popularitet, framför allt Olav Trygvason,
Höjest löfter jeg da guldpokalen, Til Sverge ("Se
hist ved östresaltets vove") och En sangers bön, som
äro att räkna till Nordens bästa kvartettlitteratur.
A. L.*
Reissmann [ra’js-], August, tysk musiker och
skriftställare, f. 1825 i Frankenstein, d. 1903 i
Berlin, lärjunge till Mosewius, Richter m. fl.,
lefde såsom musikskriftställare först i Weimar
och Halle, sedermera (1863-80) i Berlin, där han
(1866-74) höll musikhistoriska föreläsningar i Sterns
konserva-torium, slutligen i Leipzig (där han 1875
blef filos, doktor), Wiesbaden och sist i Berlin. Hans
förnämsta arbete är Das deutsche Hed in seiner
histo-rischen entwickelung (1861; 2:a uppl. 1874 med
titel Geschichte des deutschen liedes). Hans öfriga
historiska arbeten äro mer eller mindre kompilationer,
dock med själfständiga åsikter. Bland hans många
verk af olika slag må nämnas Allgemeine geschichte
der musik (3 bd, 1863-64), Lehrbuch der musikalischen
komposition (3 bd, 1866-71), Klavier- und gesangschule
(2 bd, 1876), Illustrirte geschichte der deutschen
musik (1880; 2:a uppl. 1882) samt omtyckta biografier
öfver Schumann (1865; 3:e uppl. 1879), Mendelssohn
(1867; 3:e uppl. 1893), Schubert (1873), Haydn (1879),
Bach (1881), Handel (1882), Gluck (s. å.), Weber
(1883). Från 1876 till 1883 redigerade han Mendels
stora musiklexikon (bd 6-10) och utgaf 1882 ett utdrag
däraf: Handlexikon der tonkunst. Hans kompositioner
(flera operor, körverk, violin- och pianosaker,
sånger) ha icke väckt någon större uppmärksamhet.
A. L.*
Reisswolf [ra’jsvålf], ty., 1. P lysmask! n. Se Damm,
sp. 1219 med fig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
