Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Residera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1463
Residera-Resningsknä
1464
chefen i ett residentskap (en
underafdelning af en provins).
V. S-g.
Residera (af lat. residére, sitta kvar), bo, vistas,
ha sitt boställe eller hufvudsäte. - R e s i d
e-rende kapellän kallas i Norge med boställe försedd
kaplan. Jfr Resident.
Residuälluft (af lat. resi’duum, återstod), fysiol. Se
Vital lungkapacitet.
Residukalkyl [-dy-; af lat. resifduum, fr. résidu],
mat., en gren af den högre analysen, grundad
på egenskaperna hos integraler mellan komplexa
gränser. Kalkylen, som är upptäckt af Cauchy, medger
en stor rikedom af eleganta användningar inom många
af matematikens olika delar. Bland framställningar
af residukalkylen må nämnas Lindelöf, "Le calcul
des résidus et ses applications ä la théo-rie des
fonctions" (1905). I-
F.
Resi’duum, lat., återstod, rest. 1. Fys. Detsamma som
restladdning (se d. o.). - 2. Kem., retortåterstod. Se
D e s t i 11 e r a. R. R.*
Resignation. Se Resignera.
Resignera (lat. resignäre, eg. bryta en försegling,
göra en förbindelse ogiltig), nedlägga ett ämbete;
afstå, undergifvet foga sig. - Resignerad, som
uppgett sina anspråk, som utan klagan fogar sig i
sitt öde, tålmodigt underkastar sig. - Resignation,
själfförsakande tålamod, undergifvenhet.
Resin, den siste konungen i det arameiska rike,
som hade Damaskus till hufvudstad. Han ingick
förbund med konung Peka i Israel mot konung Ahas
i Juda, hvarpå denne anropade den assyriske
konungen Tiglat-Pileser III om hjälp. Denne
härjade då en stor del af Israels rike (734) och
gjorde Damaskus till en assyrisk provins samt lät
afrätta R. (2 Kon. 15: 37; 16: 9 ff., Jes. 7: l ff.)
E. S-e.
Resina, stad uti italienska prov. Neapel, vid Neapels
golf och foten af Vesuvius, 10 km. s. ö. om staden
Neapel. 20,508 inv. (1911) i hela kommunen. R. ligger
delvis på det ask- och lavalager, under hvilket
Herculaneum begrofs år 79 e. Kr., och sammanhänger
genom en oafbruten följd af hus med Portici i
n. v. Vinodling (Lacrima Christi) och sidenindustri.
(J- F. N.)
Resina (lat.), farm. med., harts, den farmaceu-tiska
beteckningen på diverse medicinskt använda,
hartsartade droger. I Svenska farmakopén
finnas upptagna: R. Be’nzo’és (se B e n s o e);
R. Colopho’-nium (se K o l o f o n i u m); R. Guajäci
(se G u a-j a k h a r t s); R. Jala’pce (se J a l a
p a r o t); R. Mafstix, mastix; R. Podophy’lli (se
P o d o-p h y 11 u m); R. Sandaräca (se S an d ära
k). Utom dessa officinella hartser märkas vidare:
R. Burgu’ndica 1. R. Pini burgu’ndica, ett slag
af R. communis 1. R. Pini fläva (se Terpentin);
R. Copal (se Ko p al); R. Da’mmara, dammar-harts
(se A g a t h i s); R. Dracönis, drakblod ;
R. Elemi, elemi; R. Pini fläva (se Terpentin);
R. Scam-mo’nii (se S c a m m o n i u m); R. Sto’rax
1. Sty’rax (se S t o r a x); R. tolutafna (se T o
l u-balsam). - Hartserna verka lokalt retande och
användas mest i plåster. Jfr Gummiharts och Harts.
C. G. S.
Resinät (a-f lat. resina, harts). Se H a r t s t v
å 1.
Resinätfärger (jfr Resina) framställas genom att med
zinksulfat eller andra metallsalter fälla
en lösning af försåpad harts, försatt med
tjär-färger. Resinätfärgerna, lösta i eter eller
bensol, ha fått en synnerligen stor användning
dels som fernissa, dels som färgämne för kautschuk,
celluloid, vaxduk, linoleum, tapeter o. s. v. Lösta i
bensol, bli resinatfärgerna olösliga vid inverkan af
ljus, hvadan lösningen användes vid framställningen
af Ijuskäns-ligt papper för reproduktionsändamål.
G. C-1.
Resinöler, Resinölsyror, kem. Se Harts.
Resistens (fr. résistance), motstånd,
motstånds-förmåga. Ordet användes inom
hållfasthetsläran och kemien samt inom den medicinska
terminologien, där det betecknar ett motstånd eller en
utfyllnad vid palpation af ett hålrum, t. ex. bukhålan
; det brukas äfven för att ange graden af utfyllnad
(lufttomhet) vid p e r k u s s i o n (se d. o.).
L H.
Res judicäta (lat.), jur., afdömd sak. Närmare
bestämdt åsyftas med uttrycket res judicäta, att
ett visst materiellt rättsförhållande har blifvit
pröf-vadt genom dom, som eger laga kraft. Se
vidare Rättskraft. Jfr Processförutsättningar.
E. K.
Resko7ntra (af it. riscontro, granskning,
kollationering), hand., af räkningsbok,
kontokurantbok, handelsbok, som omfattar konti för
de personer och firmor, med hvilka köpmannen står i
förbindelse (s. k. lefvande konti). Det likbetydande
italienska uttrycket scontro är i utlandet benämning
på afräkningsböcker för döda konti. Jfr Bokföring,
sp. 952, Konto, Kontokurant.
Resknvpt (lat. rescriptum) kallades i Rom kejserliga
svarsskrifvelser på framställningar af enskilda,
ämbetsmän eller myndigheter i omtvistade frågor
eller tvifvelaktiga rättsfall. Ordet användes äfven
i åtskilliga moderna stater för att beteckna en från
statschefen (eller annan högre myndighet) utgången
bestämmelse i ett visst fall. Jfr Resolution 2.
Reslöf, socken i Malmöhus län, Onsjö härad. 2,349
har. 1,906 inv. (1914). R. bildar med Östra Karleby
ett pastorat i Lunds stift, Onsjö kontrakt.
Resmila. Se Kolning, sp. 571 (med fig.).
Resmo, socken i Kalmar län, Algutsrums härad. 3,580
har. 477 inv. (1914). R. bildar med Mör-bylånga ett
pastorat i Växjö-Kalmar stift, Ölands södra kontrakt.
Resning. 1. Jur., återställande af laga tid, som är
försutten; se kap. 31 Rättegångsbalken. Enligt 18
§ R. F. tillkommer det Regeringsrätten att i mål
af beskaffenhet att kunna tillhöra dess slutliga
pröf-ning upptaga och afgöra alla ansökningar om
resning ; öfriga sådana ansökningar afgöras af
Högsta domstolen. Resning må ej medges, med mindre
sökanden "visar synnerlig orsak och skäl"; 30 kap. §
2 Rättegångsbalken. Ansökan om resning hindrar ej doms
fullbordan, jfr 49 § Utsökningslagen. - 2. Sjöv.,
ett fartygs hela tacklage (master och stänger)
med hänseende till dess höjd öfver vattenytan. -
3. Skpsb. De ofvanpå hvarandra i ett träfartyg
liggande timmer (/ på fig. till art. Förtimring),
som fylla vinkeln mellan köl och stafvar, i fartygets
skarpaste delar, således bildande en mellanvägg mellan
båda sidornas spant. Det nedersta, vinkelformade
resningstimret kallas resningsknä (q på nämnda figur).
1. E. K. 2o. 3. C. K. S.
Resningsknä, skpsb. Se Resning 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
