Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Robbia. 1. Luca della R. - Robbia. 2. Andrea della R. - Robe - Robeck, Jonas - Roberg, Lars - Roberg, Paul Emil Rikard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ramverk af fruktkransar. Hans madonnatyp är täck och
behaglig. Med gossen i sitt knä bildar den unga
flickan en idyllisk och förtjusande grupp, som helt
och hållet saknar det tunga allvaret hos Donatellos
madonnor. En stämning af fin cch besjälad lyrik
bildar ett nära nog modernt element i R:s konst. -
2. Andrea della R., den föregåendes brorson, f. 1437,
d. 1528, var Lucas lärjunge och efterföljare som
ateljéchef. Tidens stilförändringar göra sig typiskt
gällande i Robbiakonsten. Där tillkommer ett drag
af förfining och vekhet; linjens skönhet blir mera
raffinerad, grupperna sammanställas med beräknad
konst. Till de yppersta alster, som Robbiaskolan
utförde, höra några af Andreas kompositioner,
exempelvis den ytterst känsliga reliefgruppen
Marias möte med Elisabet (i Pistoja; Bode räknar
den som ett verk af Luca; se fig. i art. Pistoja)
och lynettreliefen Franciscus’ och Dominicus’ möte
(Loggia di S. Paolo, Florens). Högeligen omtyckta
ha de älskligt naiva barnbilderna (helfigurer i
medaljong) på Hittebarnshusets fasad blifvit. 10
af dem äro med säkerhet R:s verk (1460-talets
midt). Han utvidgade skolans framställningskrets
och utförde äfven omfattande altaruppsatser,
där flera kompositioner äro sammanställda, friser,
friskulptur och grupper, likväl alltid i förbindelse
med arkitektur. Treenigheten i Arezzo och ett altare
i klostret Verna böra särskildt nämnas. - R:s fem
söner fortsatte hans verksamhet. Den mest betydande
af dem synes ha varit Giovanni della R., f. 1469,
d. 1529, som bl. a. utfört brunnen i S. Maria novellas
sakristia och en fris skildrande barmhärtighetens
gärningar (Pistoja). Robbiaskulpturen blir nu mera
handtverksmässig och grof, förlorar den intima
känsla och det behag, som den egt, figurerna bli
stora och banala, färgrikedom söker öfverskyla
stilens och formkänslans slapphet. En af bröderna,
Girolamo della R., f. 1488, d. 1566, öfverflyttade
till Frankrike. Flera af Robbia-skolans verk sitta
ännu kvar på sina ursprungliga platser öfver portar
eller i arkader; andra förekomma talrikt i museer i
Italien och utlandet. En typisk della-Robbiarelief är
afbildad i fig. 2 på färgpl. till art. Keramik. Jfr
monografier af Cavelucci och Molinier (1884),
M. Reymond (1897), Burlamacchi (1900), Maud Cruttwell
(1902), P. Schubring (1905) samt A. Marquand, "Della
Robbias in America" (1912). 1-2. C.R.N. (G-g N.)
Robe [råb], fr. (eg. byte, af fnhty. roubôn,
ty. rauben, röfva), lång fruntimmersklänning;
lång öfverklädnad, som domare och advokater i
Frankrike bära vid sin ämbetsutöfning (se fig. i
art. Advokat). - Robe de chambre [Jabr], nattrock. -
Robe de cour [de kor], hofdräkt.
Robeck, Jonas, svensk jesuit, f. 1672 i Kalmar,
d. 1735 utanför Bremen, blef student i Uppsala,
där han vistades i tio år, och sedan kollega
vid trivialskolan i Kalmar Grubblande och orolig,
lämnade han omsider fäderneslandet 1704, for omkring
i Tyskland och slog sig ned i Hildesheim. Där blef han
bekant med jesuiter, antog katolicismen och undergick
1705 den s. k. första tonsuren. R. skickades sedan
i viktiga uppdrag till Wien och Rom, blef 1712
subdiakonus, sedan
diakonus och präst. 1714 blef han af polske biskopen
i Livland förordnad till konfessionarius, och 1716
förklarades han af påflige nuntien i Tyskland för
apostolisk präst, med rätt att hålla gudstjänst,
hvar han ville. 1727 kom han till Osnabrück och
blef där förordnad till huspräst hos en katolik nära
Hamburg. Omsider beslöt han att lefva alldeles för
sig själf, endast sysselsatt med dödsbetraktelser
och skrifters författande. Han begaf sig därför
1734 till Rinteln, där han lefde nästan alldeles
afskild från människor, blott meddelande sig med en
professor Funck. Genom Funck fördelade han också sina
få egodelar samt anhöll, att denne måtte låta trycka
något af de nio arbeten R. författat och till honom
öfverlämnat. Sommaren 1735 reste han till Bremen,
hvarifrån han till Funck öfversände återstoden af
sina tillhörigheter, samt for därpå en dag ensam
ut i en båt på Weser. Några dagar därefter återfann
man hans lik tre mil från staden vid en by, där det
begrofs. Det arbete, i hvilket han försvarat
själfmordet, utgaf Funck, efter författarens uttryckliga
vilja och med vederläggande anmärkningar, 1736,
under titel Exercitatio philosophica de morte
voluntaria philosophorum et bonorum virorum.
-rn.*
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
