Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 547-548 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rob Roy, beryktad skotsk fredlös - Rob Roy, populärt namn på författaren John Macgregor (se d. o) - Robsahm, Brita Sofia. Se Krafft 2. - Robsart, Amy. Se Dudley, sp. 1014. - Robust - Robusti, Jacobi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till denna och A. H. Millar, ’:Story of Rob Roy"
(1883).

Rob Roy [rårb råV], populärt namn på författaren
John Macgregor (se d. o.)-

Robsahm, Brita Sofia. Se Krafft 2.

Robsart [rå’bsät], Amy. Se Dudley, sp. 1014.

Robust (lat. robu’stus), stark, kraftig, härdad.


Fig. i.Tintoretto (J. Robusti).
Efter ett själfporträtt i
Uffizierna, Florens.

Robusti [råbo’sti], Jacopo, italiensk målare, f. 1518 i
Venezia, d. där 1594, blef kallad Tintoretto
("den lille färgaren") efter sin faders yrke.
Han var någon tid lärjunge till Tizian
och gjorde sig tidigt känd genom kyrkmålningar,
bland dem Fottvagningen (nu i Escorial),
Äktenskapsbryterskan (i Prado-museet i
Madrid), Himmelsfärden, Adam och Eva och Abels död
(alla tre i akademien i Venezia; de båda
sistnämnda ha sitt särskilda intresse såsom
typiska för hans redan nu framträdande helt
personliga känsla för färg och belysning).
Under tiden mellan 1541 och 1546 tyckes han ha besökt
Rom; reminiscenser från Rafael och Michelangelo äro
uppenbara i de båda kolossalmålningar, som han 1546
utförde för kyrkan S. Maria del Orto, Den gyllene
kalfven, som i procession bäres in i israeliternas
läger, medan Mose ofvanför på berget ses mottaga
lagens taflor ur änglarnas händer, och Yttersta dagen,
öfverfull af figurer i häftigaste rörelser. För samma
kyrka målade han Den heliga Agnes’
martyrdöd och Marias tcmpelgång (fig. 2).

Fig. 2. Marias tempelgång, målning af Tintoretto.

1548
fullbordade R. sin första periods mästerstycke,
S. Marco befriar en dödsdömd slaf (akademien i
Venezia). Med största energi griper och fasthåller
målaren här situationens ögonblickliga lif, på
samma gång han täflar med Tizian i lysande färgprakt
och storslagen målerisk behandling. Närmast efter
detta storverk följde S. Marcos lik bortröfvas -
sceneriet är en öppen plats i natt och åskväder med
blixtar -, S. Marco räddar skeppsbrutna (dessa båda
målningar finnas numera i Palazzo reale i Venezia)
och S. Marcos lik återfinnes (intressant äfven
genom sin originella komposition, i Breragalleriet
i Milano). De stora målningar, som R. på 1550-talet
utförde för Dogepalatset, förstördes vid branden
1577. I Scuola di S. Rocco - en brödraskapsbyggnad,
som kort förut blifvit uppförd
- började han 1560 måla S. Marcos och S. Roccos
underverk samt en följd taflor ur den heliga
historien. 62 af dessa målningar sitta ännu
kvar på sina platser, många af dem illa medfarna till
följd af ett alltför sorglöst målningssätt.
Bland dessa målningar äro den storslagna Golgata
(1565) och de liffulla skildringarna af Mannaregnet,
Kopparormen och Mose slår vatten ur klippan.
Många af skildringarna ur den heliga historien
öfverraska genom nyhet i uppfattning
och framställning. Det gäller Bebådelsen
och Jesu födelse, Flykten till Egypten (i ett
leende landskap), Magdalena i öknen (i sceneri af
ett poetiskt flodlandskap), Jesu dop (vårhimmel med
hopade moln öfver stranden, där mänskligheten väntar
att bli delaktig af dopet), Jesus frestas (af en
skön och lidelsefullt vältalig demon), Getsemane
(där ängeln i en eldgloria störtar fram mot Jesus
med kalken i sin hand, medan soldaternas hjälmar
ses blänka fram ur mörkret i fjärran), Jesus
inför Pilatus (där allt ljus är samladt på den i ett
hvitt dok insvepte Jesus
- en rentaf Rembrandtsk idé). Bland öfriga bibliska
kompositioner af R. märkes en uttrycksfull Pietà
(akademien). Bröllopet i Kana (1561) i
Santa Maria della Salute (replik i Uffizigalleriet
i Florens) är i hög grad belysande för målarens
uppfattningssätt, något, som äfven gäller hans
olika framställningar af Nattvarden (i venezianska
kyrkor). För dogepalatset utförde han 1573
Slaget vid Lepanto - förstörd vid branden 1577 -
samt senare en mängd tak- och väggmålningar,
votivbilder, helgonmotiv, mytologiska och
allegoriska skildringar. Bland dessa märkas
det dekorativa praktstycket Dogen Niccolò da Pontes
triumf samt flera bilder ur myterna - däribland De tre
gracerna och Ariadne krönt af Venus -, som ej ha annat
innehåll än förhärligandet af människans
skönhet. Hans sista större arbete blef Paradiset,
som han utförde vid 77 års ålder i stora rådets sal.
Den 22 m. långa målningen med dess 500 figurer
har en ståtligt ordnad komposition och
många öfverlägsna detaljer (en skiss finns i Louvre).
Naturligt nog tar sig mästarens temperament de
mest belysande uttrycken i de improvisationer, som
han utförde i full frihet, ofta i ett summariskt
skisserande framställningssätt, i improvisatorisk
fart, med sjudande våldsamhet. Han är romantiker i
sin stämningsstyrka och sitt känslosvall, liksom i
sättet att använda belysningen som stämningsfaktor.
Hans uppslag äro ofta högeligen originella och
öfverraskande, ej sällan hållna i helt modern anda;
han diktar gärna vidare öfver det motiv, som han har
att behandla, fördjupar, förstorar det i bästa fall,
åstadkommer individuella

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>