Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roman, skrift - Roman, Johan Helmich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Knorring, E. Flygare-Garlén, Almquist, Wetterbergh
(Onkel Adam), von Zeipel, Blanche, Ridderstad,
Bjursten, Marie Sofie Schwartz, Rosa Carlén,
V. Rydberg, Starbäck och Aurora Lovisa Ljungstedt
(Claude Gerard). På 1870-talet bryter naturalismen
igenom med Strindbergs "Röda rummet", och
under det närmaste årtiondet blef romanen
den mest omtyckta litterära arten, odlad än i
tendentiöst, än i objektivt syfte af författare
som A. Ch. Leffler, Ernst Ahlgren, Lundegård,
T. Hedberg och G. af Geijerstam. Naturalismen
aflöstes af en patriotisk romantisk riktning:
Heidenstam, Selma Lagerlöf och P. Hallström. Bland
de yngre kan man finna representanter för båda dessa
senare riktningar. Litt.: Eichhorn, "Vår prosadikt
under frihetstiden" (i "Svenska studier", 1869),
Böök, "Romanens och prosaberättelsens historia
i Sverige intill 1809" (1907), Schück-Warburg,
"Illustrerad svensk litteraturhistoria" (2:a
uppl., 4 bd, 1911 ff.), och Mortensen, "Från
Aftonbladet till Röda rummet" (2:a uppl. 1913).
J. M.
Roman, Johan Helmich, tonsättare, "svenska
musikens fader", f. 26 okt. 1694 i Stockholm,
d. 19 okt. 1758 på Haraldsmåla i Kalmar län, var
son till hofkapellisten (äfven, ehuru oegentligt,
kallad "Karl XII:s kapellmästare") Johan R. Han
erhöll en omsorgsfull såväl boklig som musikalisk
uppfostran och uppträdde redan vid 7 års ålder inför
hofvet som violinist. Vid nyåret 1711 anställdes
R. i hofkapellet, men fick 1714 tillstånd att, med
understöd af prinsessan, sedermera drottning Ulrika
Eleonora, företaga en studieresa till London, där
han fick anställning vid operan. Samtidigt bedref
han studier i generalbas och komposition för Pepusch
och A. Ariosti. Hans "lektioner" hos den sistnämnde
finnas förvarade i Mus. akad:s bibliotek. En uppgift,
att R. varit lärjunge till den store Händel, som
nu var Londons största musikernamn, har icke kunnat
bekräftas, men däremot synes han, helt naturligt för
öfrigt, ha hämtat djupa intryck af mästarens konst. Då
Londonoperan 1717 för någon tid måste upphöra med
sin verksamhet, fick R., som öfverallt var känd
som "den svenske virtuosen", anställning hos den
musikälskande hofmarskalken, hertigen af Newcastle,
hos hvilken han rönte en smickrande uppmärksamhet
och hvarifrån ryktet om hans framgångar äfven nådde
hemlandet. Han blef 1720 på diplomatisk väg hemkallad
och återinträdde, samtidigt med faderns frånfälle,
i kapellet. Redan s. å. ledde han orkestern vid
Fredrik I:s kröning, utnämndes 1721 till vice
hofkapellmästare och fungerade fr. o. m. 1729
som ord. hofkapellmästare. Af hälsoskäl företog
R. 1735 en tvåårig utländsk resa genom England,
Frankrike, Italien och Tyskland, öfverallt med
största ifver tillegnande sig ökade kunskaper och
samlande ett rikt notmaterial för hofkapellet. Han
återknöt eller stiftade nya vänskapsband med flera
af samtidens största tonkonstnärer (Bononcini,
Tartini, Geminiani m. fl.) och brefväxlade sedan
länge med dem. Efter sin återkomst rönte han den
utmärkelsen att 1740 inväljas i den året förut
instiftade Vetenskapsakademien. Han utnämndes 1745
till hofintendent och drog sig samtidigt af hälsoskäl
tillbaka till sin egendom Haraldsmåla i Kalmar län,
där han alltjämt
sysselsatte sig med komposition. En långvarig sjukdom,
kräfta i tungan, ändade hans verksamhetsfyllda
lefnad. Vet. akad. firade en minnesfest öfver honom
i Riddarhussalen 30 maj 1767.
Framstående virtuos på violin och oboe, var
R. därjämte en förträfflig dirigent, och hans
heder är att ha uppammat ett svenskt konsertlif
i hufvudstaden. Han ifrade starkt för svenskhet
i språket och öfverförde till vårt modersmål ett
flertal af främmande tonsättares mästerverk samt
bragte dem till uppförande i Stockholm (Händel,
Pergolese m. fl.). Därjämte underlade han svensk
text till en hel del andliga körverk af Lassus,
Carissimi m. fl. till bruk vid årets kyrkliga
högtidsdagar. Han öfversatte därjämte till svenska
flera musikteoretiska verk (af Gasparini, Pepusch,
G. Keller). Som lärare utöfvade han ett icke ringa
inflytande; hans förnämste lärjunge var Zellbell. -
Ännu större betydelse har emellertid R. som
tonsättare. Hans verk omfatta så godt som alla
grenar af tonkonsten, undantagandes operan. Hans
allvarliga läggning drog honom särskildt till den
andliga musiken, och där har han efterlämnat ett rikt
arf åt eftervärlden. Särskildt omfattade han Davids
psalmer med stort intresse och tonsatte ett 80-tal
af dem för en eller flera röster med generalbas eller
med större instrumental beledsagning. R. framträder i
sin tondiktning som en grundligt skolad, själfständigt
skapande konstnär af hög rang. Till formgifningen är
han helt naturligt barn af sin tid, men vet att genom
melodisk intimitet och harmonisk friskhet förläna sina
verk en ofta nog betagande skönhet. Varmast framträder
hans inspiration i de andliga sångerna, hvilkas
talrika förekomst i afskrifter vittnar om deras
popularitet redan på hans tid. - R:s verk föreligga
till största delen i manuskript (blott två verk
trycktes på hans tid) och samlade i olika bibliotek
(Mus. akad:s, kungliga, Uppsala universitets,
Musikhistoriska museets, k. teaterns). En af R. 1749
gjord donation af tonverk till Åbo universitet
synes till största delen ha förkommit vid dettas
brand 1827. R:s tonverk utgöras af: I. Festmusik,
a) För orkester: Musik vid en Festin hos ryske
ministern Golovin och Musik vid kungl. bilägret 1744
( = "Drottningholms-musique"). b) 13 kantater
vid hoffester, kröningar o. s. v. II. Öfriga
verk. a) Instrumentala: 23 symfonier, 6 uvertyrer, 5
orkestersviter, 2 concerti grossi, 5 violinkonserter,
l konsert för oboe d’amore, 17 trio-sonater (ofta
med besiffrad bas, = klaverkvartetter), XII Sonate
a flauto traverso, violone e cembalo (tr. 1727,
tillegnad Ulrika Eleonora), en sonat för flauto e
cembalo, klaverstycken (12 sviter, 12 sonater m. m.),
violinsonater och öfningar (däribland Assaggio a
violino solo, tr. 1740), violinduor m. m. b) Vokala
verk: Svenska mässan (för soli, kör och orkester),
kantater (Dixit, Jubilate, O Gud, vi lofve dig),
hymner (Beati omnes m. fl.) och Davids psalmer för en
eller flera röster med orkester, ett 80-tal andliga
sånger till texter företrädesvis ur Davids psalmer,
för en eller flera röster med generalbas eller med
violin och basso eller större besättning, samt ett
flertal sånger till icke bibliska texter, hvaribland
flera till dikter af Jakob Frese, O. von Dalin och
andra samtida skalder.
Utom de redan nämnda två verk, som tryckts på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
