- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
869-870

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosen. 1. Reinhold von R. - Rosen. 2. Conrad de R. - Rosen, Gregor Vladimirovitj von - Rosen, Andrej Jevgenjevitj - Rosen, Karl Georg Wilhelm - Rosen. 1. Friedrich August R. - Rosen. 2. Georg R. - Rosen. 3. Friedrich R.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bidrog. Till belöning utsedd till ensam
öfverbefälhafvare för kåren, kämpade han 1640-43
mot de kejserlige ö. om Rhen, segrade bl. a. vid
Ziegenhayn (nov. 1640) och, under Guébriant, vid
Kempen (g. st. 17 jan. 1642), men blef slagen vid
Tuttlingen (g. st. 14 nov. 1643) och måste draga
sig tillbaka öfver Rhen. 1644 uppträdde han som
generallöjtnant för tyska rytteriet vid Turennes och
Condés armé i Syd-Tyskland, men råkade för 2 år i
bajersk fångenskap. Knappt löst ur denna, fängslades
han på Turennes befallning såsom, antagligen utan
skäl, misstänkt för att ha anstiftat "weimarianernas"
myteri 1647. Genom bemedling af drottning Kristina
och A. Oxenstierna, hvilkas hjälp han anropat,
blef han efter 14 månader frigifven. 1649 fick han
befälet öfver de i fransk tjänst öfvergångna svenska
trupperna. Efter slaget vid Rethel (dec. 1650) lämnade
han på grund af det fortfarande spända förhållandet
till Turenne krigstjänsten, men han stod till sin död
i spetsen för Elsass’ förvaltning, ehuru utlänning
och lutheran. I Elsass, där han för i kriget vunna
rikedomar inköpt godsen Herrenstein och Bollweiler,
uppförde han åt sig slottet Dettweiler. - 2. Conrad
de R
., grefve, den föregåendes brorson och måg, fransk
marskalk, f. 1628 på godset Klein-Roop i Livland,
d. 1715 på slottet Bollweiler i Elsass, tog 1644
tjänst vid ett svenskt rytteriregemente. 1650 sköt
R. i duell sin kapten och dömdes därför till döden,
men räddade sig genom flykt. Han trädde 1651 i fransk
krigstjänst och tjänade sig från simpel soldat upp
till höga befäl under Ludvig XIV:s krig. Han blef
öfverste vid kavalleriet 1669, "maréchal de camp"
1677, generallöjtnant 1688, marskalk af Frankrike
1703 och tog afsked 1705. Särskildt utmärkte han
sig i slaget vid Senef (1674) och på Irland, där
han våren 1689-våren 1690 förde befälet öfver konung
Jakob II:s trupper. Macaulay kan knappt finna ord nog
starka för R:s råhet och grymhet under detta fälttåg,
men erkänner hans krigiska duglighet. Jakob utnämnde
R. till marskalk af Irland. R. öfvergick 1681 från
lutherska till katolska bekännelsen. 1-2. (B. B-s.)

Rosen, Gregor Vladimirovitj von, baron, rysk general,
f. 1781 i Estland, d. 1841, deltog i rysk-österrikiska
och rysk-preussiska krigen mot Napoleon (1805-07),
hvarunder han avancerade till öfverste. Efter finska
kriget 1808-09 utnämndes han till generalmajor. I
kriget mot Napoleon 1812-14 inlade han mycken ära och
befordrades till generallöjtnant. I Polen förde han
1831 befälet öfver 6:e infanterikåren, slog polackerna
vid Grochow, men blef kort därefter besegrad vid
Dembe-Wielki och Iganie. 1832-37 var R. högste
befälhafvare i Kaukasus och kämpade med framgång i
Dagestan emot Kasi-Mulla. Han dog som senator och
ledamot af riksrådet. Under R:s ledning utarbetade
den kaukasiska kårens generalstab två kartor öfver
Kaukasien (utg. 1834 i Petersburg). Se biogr. 1874.

Rosen, Andrej Jevgenjevitj, rysk författare,
f. 1799 i Estland, d. 1884, tjänade i finska
lifgardet och dömdes för deltagande i dekabristernas
sammansvärjning (1825) till 6 års grufarbete i Tjita
och förvisning på lifstid. Benådad efter Alexander
II:s tronbestigning, bosatte han
sig på sin hustrus egendom nära Charkov, där han
med egna medel upprättade en folkskola och en
landtmannabank. 1861 blef han fredsdomare. Som
skriftställare gjorde han sig känd genom sina i
Leipzig 1869 tryckta Aus den memoiren eines russischen
dekabristen.
Dessutom gjorde han ett utkast till
sin släkts krönika (1876) och publicerade i ryska
tidskrifter flera monografier och erinringar om
dekabristerna i Sibirien. A-d J.

Rosen, Karl Georg Wilhelm, baron, rysk författare,
f. 1800 i Reval, d. 1860, tillhörde i yngre år ett
kavalleriregemente och tog afsked som ryttmästare. Han
skref bl. a. dramer och texten till den af Glinka
komponerade operan Sjisn za tsarja (Lifvet för
tsaren, 1836).

Rosen [rasen]. 1. Friedrich August R.,
tysk orientalist, f. 1805 i Hannover, d. 1837,
var 1828-31 professor i österländsk litteratur
vid Londons universitet och därefter sekreterare
i därvarande Asiatic society. R. förvärfvade sig
ett ansedt namn genom flera arbeten, bland dem
Corporis radicum sanscritarum prolusio (1826),
Radices sanscritæ (1827), The algebra of Mohammed
ben Musa
(1831), bearbetade för trycket Haughtons
"Dictionary bengali and sanscrit explained in
english" (1833) samt editionen "Rigveda-sanhita"
(I, 1838; med lat. öfv.). R. var medarbetare i
"Catalogus codicum manuscriptorum orientalium qui
in Museo britannico asservantur. Pars I. codices
syriacos et carshanicos amplectens" (1838) samt
redigerade den viktiga förteckningen af de af
sir R. Chambers i Indien samlade och nu i Berlin
befintliga sanskrithandskrifterna (sedan bearbetade
af A. Weber): Catalogue of the sanskrit manuscripts,
collected during his residence in India by the
late sir Robert Chambers
(s. å.). R. utgaf äfven
den berömde Colebrookes samlade smärre skrifter
1837. - 2. Georg R., den föregåendes broder,
orientalist, f. 1820 i Detmold, d. där 1891, studerade
i Berlin och Leipzig orientaliska språk samt blef
efter en på offentligt uppdrag företagen resa i
Kaukasusländerna (1843-44) utnämnd till dragoman
vid preussiska beskickningen i Konstantinopel (1844)
och till generalkonsul i Jerusalem (1852). Därifrån
flyttades han i samma egenskap till Belgrad 1867 och
tog afsked 1875. Hans förnämsta arbeten äro Elementa
persica
(1843), ?ber die sprache der lazen (1844),
Ossetische grammatik (1846), Mesnewi des scheich
Dschelaleddin Rumi
(öfv. från persiskan; 1849),
Buch des Sudan (1847) och Tuti-nameh (1858), bägge
från turkiskan, Das Haram Esch-scherif zu Jerusalem
(1865), Geschichte der T?rkei von 1826-1856 (2
bd, 1867), Die Balkan-haiduken (1878), Bulgarische
volksdichtungen, gesammelt und ?bersetzt
(1879) samt
en stor mängd språkliga och arkeologiska afhandlingar
i "Zeitschrift der deutschen morgenländischen
gesellschaft". - 3. Friedrich R., grefve, den
föregåendes son, tysk diplomat och språkvetenskapsman,
f. 30 aug. 1856 i Leipzig, studerade vid tyska
universitet; i Paris och under en resa (1886-87)
i Indien jämförande språkvetenskap och indisk
litteratur, företog 1887 en studieresa i Persien, blef
1880 lärare i hindustani vid Orientaliska seminariet
i Berlin och var 1891-99 förste dragoman vid tyska
legationen i Teheran. 1899 blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0483.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free