- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
923-924

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosén von Rosenstein. 2. Nils R. (skref sig själf blott von Rosenstein) - Rosén von Rosenstein. 3. Magnus (Måns) R. - Rosén von Rosenstein. 4. Karl R.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"ljusets fiender". Däremot har E. icke, som det en
tid antogs, skrifvit kommentarerna till "Man eger ej
snille för det man är galen", om han än stod Kellgren
bi i upplysningskampen. Själfva framställningen
kan med skäl anses mönstergill i den valda arten,
där det gäller snarare att öfvertyga än filosofiskt
utreda, snarare att väcka intresse och deltagande
för åsikterna än att strängt bevisa dem. Särskildt
slutet med dess skildring af svenska folkets lynne
och historiska egenheter är af stor förtjänst. En
afhandling Om uppfostran (1796) är ett utkast,
ämnadt till vidare utarbetning, men utgör ett
vittnesbörd om R:s åsikter i pedagogiska ämnen
liksom hans Samtal mellan döda personer. Hans stil
är ren och välljudande och försmår inblandning af
grannlåt. – R:s ställning som Svenska akademiens
sekreterare gjorde honom till en medelpunkt för den
akademiska kretsen. Tegnér kallade honom "bandet
uti sångens krans". Hans personliga umgängesgåfvor,
hans samvetsgrannhet och ädla oväld vitsordas
med en mun af hans samtida. Äfven de, som i en
senare tid uppträdde som Svenska akademiens bittra
motståndare, fosforisterna, ha erkänt detta. Så
behandlade han exempelvis polyfemisten Askelöf, som
tjänstgjorde i hans kansli, med stor tolerans. Vid
Uppsala universitet var han högeligen populär som
kanslerssekreterare. Jämväl här lade han i dagen
sin vanliga humanitet, då han understödde äfven
personer, som i filosofiskt hänseende intogo en
från hans egen skiljaktig ståndpunkt, en Boëthius,
en Höijer. öfverallt, hvar han förmådde, framdrog
han lefvande talanger eller pröfvad duglighet. –
Hans Samlade skrifter (3 dlr, 1838) utgåfvos af hans
systerdotterson, kammarherre J. N. Tersmeden. Jfr
H. Järtas företal till "Samlade skrifter", Böttiger,
"Minne" (i "Sv. akad:s handl. efter 1796", LII, 1877),
och Schück, "Ur Nils von Rosensteins brefsamling"
(i "Svenska memoarer och bref", 1905). Den i Tegnérs
skrifter upptagna dikten öfver R. är icke författad
af Tegnér, utan af Beskow.

3. Magnus (Måns) R., den föregåendes
systerson, sjömilitär, f. 9 mars 1753 i Uppsala,
d. där 14 nov. 1801, var son till professor
S. Aurivillius och Anna Margareta Rosén von
R. (dotter till R. 1). Den unge M. Aurivillius,
som 1771 utnämndes till fänrik vid arméns flotta,
blef 1773 jämte sina syskon adopterad adelsman på
sin morfaders namn och nummer (introd. 1776). I
nordamerikanska frihetskriget deltog han 1776-78
ombord på den engelska och sedan 1779 på den franska
flottan, var med i flera träffningar och sjöbataljer,
men slutade som engelsmännens fånge i slaget vid
Guadeloupe 12 april 1782. Sedan han ur fångenskapen
1783 hemkommit till Sverige, utnämndes han s. å. till
sekundmajor vid Arméns flottas Stockholmseskader
och utförde 1784-85 som chef på fregatten "Gripen"
en expedition till Medelhafvet och i sammanhang
därmed en beskickning till kejsaren af Marokko. Under
finska kriget anförde R. 1788-89 skärgårdseskaderns
avantgarde cch lade stor bravur i dagen i synnerhet
i det olyckliga slaget i Svensksund 24 aug. 1789,
där han ombord på hemmeman "Oden" genom sitt timslånga
försvar af passet beredde den öfriga delen af flottan
tid att undkomma, men omsider, efter 10
timmars oafbruten kanonad, nödgades ge sig fången.
1791 företog R., med fregatten "Bellona", en ny
beskickning till Marokko, förordnades 1794 att
förestå chefsämbetet vid ofvannämnda afdelning af
Arméns flotta samt utnämndes 1797 till konteramiral.

4. Karl R., den föregåendes broder, ärkebiskop,
f. 13 maj 1766 i Uppsala, d. 2 dec. 1836 på Brunna vid
Uppsala, vann som student Gustaf IILs bevågenhet genom
sin skicklighet som respondent åt dåv. skytteanske
illustration placeholder
professorn J. A. Lindblom vid en disputation, som till
konungens förlustelse anordnades vid dennes besök
i Uppsala 1786. I sin morbroder Nils von Rosenstein
hade han också en inflytelserik gynnare. Han aflade
1787 filos. kandidatexamen i Uppsala och promoverades
1788 till filos. magister (primus). Efter att 1790
ha tagit teol. kandidatexamen och förordnats till
docent i kyrkohistoria, året därpå prästvigts samt
1792 blifvit teol. licentiat utnämndes han 1793
till regementspastor vid Lifregementet och 1796
till kyrkoherde i Kumla indräktiga regala pastorat
i Strängnäs’ stift. Som predikant tillhörande
den neologiska riktningen var han på flera sätt
praktiskt verksam i sin församling: upprättade
en skola och sökte sprida kunskaper i landtbruk,
hvari han egde rätt goda insikter. Han redigerade
Örebro läns hushållningssällskaps handlingar
(1804-12) och skref Berättelse om några försök
att leda vatten från sank mark efter Elkingtons
sätt
(1807). Han blef 1798 prost, fick 1803 och
1807 andra rummet på biskopsförslag och utnämndes
1809 (efter Lehnberg) till biskop i Linköpings
stift. S. å. promoverades han till teol. doktor
(primus). Vid samma tid inträdde han i det politiska
lifvet, i det att han var prästeståndets vice
talman vid riksdagarna 1809-18. Som ifrig anhängare
till den Adlersparreska gruppen hade han vid
riksdagen 1809-10 icke ringa inflytande, satt med i
konstitutionsutskottet och försvarade i prästeståndet
R. F. § 16, religionsfrihetsparagrafen. 1819
kallades han till Lindbloms efterträdare på Uppsala
ärkebiskopsstol. Han representerade äfven på denna
post upplysningstidens typ af sekulariserade kyrkomän;
den nya tid i kyrkligt afseende, som var på väg fram,
förstod han icke. Han hade varit en framskjuten
medlem af uppfostringskommittén 1812-17, hvars
betänkande han till större delen affattat; i den
stora undervisningskommittén 1825-28 var han vice
ordf. och presiderade ofta; han tillhörde där den
nyhumanistiska minoriteten. Vid riksdagarna 1823-35
var han prästeståndets talman, mot slutet icke utan
slitningar med sin kraftfullare vice talman, den
blifvande ärkebiskopen K. F. af Wingård. Han vigde
kronprinsparet Oskar och Josefina 1823 och döpte de
blifvande konungarna Karl (XV) och Oskar (II). Han
var led. af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1807),
Vet. akad. (1808), Vitt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 18:49:43 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free