- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
985-986

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rotationsyta - Rotativos. Se Portugal, sp. 1463 - Rotatoria. Se Hvirfveldjur - Rotbeskärning - Rotblad. Se Jordblad - Rote. 1. jur. - Rote. 2. krigsv. - Rotebro - Roteböcker. Se Båtsmanshåll - Rote erde, ty. Se Forst 2 - Rotefrihetsafgift - Rotehållare - Rotekista. Se Mundering - Rotekolonn. Se Rote 2 - Rotel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rotationsyta, mat., en yta, som uppkommer, då en rät
linje eller en kurva vrider sig ett hvarf omkring en
i dess plan belägen rät linje (rotationsaxeln). De
enklaste slagen af rotationsytor äro cylindriska
och koniska ytor med cirkulär genomskärning samt
sfären och sfäroiden, för hvilka de roterande
linjerna äro resp. räta linjer, en halfcirkel
och en halfellips. Jfr Revolutionssolidum.
I-F.)

Rotativos, polit. Se Portugal, sp. 1463.

Rotatoria, zool. Se Hvirfveldjur.

Rotbeskärning, trädg., afskärning af ett träds
yttersta rotdelar. Den viktigaste formen af
rotbeskärning består däri, att största delen af
rötterna på ett träd afhugges, utan att trädet
rubbas från sin växtplats. Med rotbeskärningen,
som bör utföras längre eller kortare tid
före löfsprickningen, afses att hämma trädets
växtlighet och befordra ansättandet af blommor och
frukter. Rotbeskärning utföres med fördel exempelvis
på frodigt växande, dåligt bördiga fruktträd.
C. G. D.

Rotblad, bot. Se Jordblad.

Rote, eg. skara, afdelning (ty. rotte, fnfr. rote,
af lat. rutta, rupta, utbruten del). 1. Jur.,
benämning på flera olika arter af territoriella
underafdelningar. Städerna äro sålunda vanligen
med hänsyn till ordningsförhållanden, brandväsen
o. d. indelade i rotar, men endast för Stockholm
är roteindelningen af någon egentlig administrativ
betydelse. Stockholms stads indelning i rotar
verkställdes 1877 enl. mantalsnämndens beslut
af 18 juni samt 20 och 28 sept. s. å. samt utgör
underlaget för befolkningens bokförande och för
rotemannainstitutionen (se Roteman). –
På landsbygden eger hvarje fattigvårdssamhälle att
fördela sig på rotar med skyldighet för hvarje sådan
att själf ombestyra sin fattigvård (se Fattigvård,
sp. 1444). Beslut om införande af sådan rotefördelning
erhåller emellertid giltighet först, om det fattats
på två ordinarie kommunalstämmor med 2/3 af de
närvarandes röster efter röstvärdet och sedermera
af konungens befallningshafvande fastställts. Införd
rotefördelning kan väl ej upphäfvas förr än efter fem
år, men för beslut om upphäfvandet fordras endast
enkel pluralitet. För hvarje fattigvårdsrote
skall utses en fattigvårdsföreståndare och jämväl,
om så bestämts, en särskild fattigvårdsstyrelse,
bestående af fattigvårdsföreståndaren och två eller
flera af rotens medlemmar. – Enligt K. M:ts stadga
ang. folkundervisningen i riket af 10 dec. 1897 §
9 skall kyrkostämma på förslag af skolrådet indela
området för flyttande skola i rotar. – Äfven i
kyrkolagen kap. 2 § 9 förutsättes en roteindelning
af landsförsamlingarna med hänsyn till katekismi
förhör. – 2. Krigsv. a) Inom en truppafdelning
de bakom hvarandra stående männen i de olika
leden. Från 16 man i den macedoniska falangen, 6
man i Gustaf II Adolfs brigaduppställning, sedan 4
och 3 man, har roten numera blifvit minskad till 2
man. Sedan gammalt kallades främste mannen i roten
öfverrotmästare, efterste mannen underrotmästare,
hvilka benämningar bibehållas vid det svenska
kavalleriet. Vid infanteriet kallas första ledets man
förste man, andra ledets andre man. Vid infanteriet
indelas rotarna i udda och jämna; en jämn och en udda
rote bredvid hvarandra benämnas ett rotepar. Saknas
andre man i någon rote,
benämnes roten blindrote. Riktrote kallas den rote eller
det befäl, på hvilken eller hvilket rättningen
är. Rotevis-vändning benämnes vid kavalleriet den
vändning, då hvarje karl för sig vänder på den plats
han innehar. Rotekolonn kallas den formering vid trupp
till fots, som uppkommer efter vändning åt ena sidan,
hvarefter roteutryckning eller dubblering
af rotar sker; rotekolonn är infanteriets vanliga
marschordning. Rotevis-kolonn kallades vid infanteriet
den formering, som uppkom, då bataljonens båda
flyglar ställdes i flankställning bredvid hvarandra
med första ledet utåt; den afskaffades 1889. – b)
Under den tid manskap till fotfolket i Sverige uttogs
genom utskrifning, förstod man med rote de personer
eller gårdar, som vid en dylik förrättning förenades
för att lämna en man. Vid det ständiga knektehållets
inrättande blef roteindelningen fast. Härom samt om
stamrote och strörote se Indelta armén.
Om hjälprote l. utrote se Hjälprote.
Jfr Rotehållare och Rotering.
1. K. H. B.* 2. C. O. N.

Rotebro, järnvägs-, post- och telegrafstation
vid Norra stambanan, 19 km. från Stockholms
central, samt gästgifvargård i Sollentuna socken,
Stockholms län. Omedelbart vid stationen har på
den för ändamålet inköpta Gillberga egendom af
a.-b. Rotebro egnahem anlagts Rotebro villasamhälle
1. Gillbo villastad, omfattande en areal af
omkr. 75 har med ett taxeringsvärde på hus och
tomter af omkr. l mill. kr. Området omfattar såväl
skogs som åkertomter (trädgårdstomter) och upplyses
med luxlampor. Förslag till stadsplan har för
några år sedan inlämnats, men ej ännu godkänts. -
Platsen har historisk märkvärdighet, i det att flera
strider där utkämpats, bl. a. 28 sept. 1497, då de
till Stockholms undsättning anryckande dalkarlarna
där blefvo slagna af konung Hans’ trupper, och
under Stockholms belägring genom Gustaf Vasa,
då denne hade ett läger därstädes, som oroades
genom ständiga anfall af de belägrade danskarna.
Wbg.

Roteböcker. Se Båtsmanshåll.

Rote erde [råte-], ty. Se Forst 2.

Rotefrihetsafgift, kam., var 1789–1834 namnet på den
årliga bevillning, som erlades för hemman, hvilka
ej tillhörde något knekte- eller båtsmanshåll och
således ej direkt deltogo i kostnaderna för soldat
eller båtsman.
Kbg.

Rotehållare, egare till gård, som bidrog till
soldats eller båtsmans underhåll (jfr Båtsmanshåll,
Indelta armén och Rotering). Innehafvaren af
stamroten (d. v. s. största gården i roten, på hvars
område soldatens bostad vanligen låg) benämndes
rotemästare och var ansvarig för roteringens
fullgörande. Inom hvarje båtsmansrote utsåg
rotehållarna bland sig en rotemästare, som skulle
tillse, att båtsmannen erhöll de löneförmåner han
enligt kontrakt egde rätt att utfå af rotehållarna
samt att hans bostad och uthus voro i behörigt skick.
(Kbg.)

Rotekista. Se Mundering.

Rotekolonn, krigsv. Se Rote 2.

Rotel (fr. rôle, af mlat. rotulus, eg. litet hjul,
rulle, bunt), jur. Vanligen förstås med rotel en
förteckning öfver de mål, hvilka skola af en viss
tjänsteman inför en ämbetsmyndighet föredragas. Ordet
användes äfven för att beteckna


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:27:25 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0543.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free