- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1321-1322

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryding. 2. Bror Tolf Gustaf R. - Rüdinger, Nicolaes von - Rydingsvärd, Johan Henrik - Ryd kloster. Se Ry - Rüdling, Johann George - Rüdorff, Friedrich - Rydqvist. 1. Johan Erik R.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ordförande i kommittén ang. bevillningsförordningen
och 1896 ledamot af kommittén ang. den
kommunala rösträtten. R. inlade synnerligen stor
förtjänst som länsstyresman, särskildt i fråga
om kommunikationsväsendets utveckling. Han
blef led. af Laridtbruksakad. 1889.
1. H. J-dt.

Rüdinger, Nicolaes von, fortifikationsofficer,
d. 1697, hade studerat matematik och fortifikation
samt företagit flera studieresor, då han under Karl
X:s polska krig ingick vid öfverste Brocksdorffs
regemente, där han tjänade sig upp till officer,
hvarefter han transporterades till öfverste Delvigs
regemente, med hvilket han sedan bevistade flera
aktioner och slutligen stormningen af Köpenhamn,
men efter 1660 års fred blef R. "reducerad". Senast
1675 blef R. konduktör i Nymünde, hvars befästande
han sedan ledde. 1684 avancerade han till kapten,
blef 1690 ingenjör i Riga och adlades 1695. R. var
en synnerligen skicklig fortifikationsofficer och
uppskattades mycket af Dahlbergh, som redan 1682
tog honom till råds i fråga om Rigas befästande.
L. W:son M.

Rydingsvärd, Johan Henrik, målare, f. 1796
i Västergötland, d. 1839 i Stockholm, var
kontorsskrifvare i Riksbanken och agré vid
konstakademien. Han gjorde sig bekant genom stora
sepialaveringar, mest efter Westins original,
arbeten, som af samtiden ansågos förträffligt återge
en oljemålnings hållning och mjukhet. -rn.*

Ryd kloster. Se Ry.

Rüdling, Johann George, topograf, f. i Leipzig,
d. sannolikt i slutet af 1742 i Stockholm,
kom som tysk skolmästare 1723 till Stockholm,
där han äfven var informator. Där utgaf han på
boktryckaren J. L. Horrns bekostnad det för sin
tid märkliga arbetet: Det i flor stående Stockholm
(1731; Supplement til thet i flor stående Stockholm,
1740), ett om flit och noggrannhet vittnande försök
till beskrifning af hufvudstaden, på några märkliga
undantag när mer grundadt på förut tryckta källor
än på arkivforskning. Arbetet, naturligtvis nu i
åtskilliga partier mycket föråldradt, öfversattes från
författarens tyska handskrift af N. H:son Dal och
(supplementet) O. Lindsten. R. lefde sina sista år
i stor sjuklighet och fattigdom. Jfr K. F. Werner i
"Samlaren", 1880. -rn.*

Rüdorff, Friedrich, tysk kemist, f. 1832 i Werl,
Westfalen, d. 1902 i Charlottenburg, professor i kemi
vid tekniska högskolan i Charlottenburg. R. har genom
utförliga undersökningar öfver köldblandningar och
öfver saltlösningars fryspunkt påvisat den viktiga
lagen, att fryspunktsnedsättningen hos lösningar
(inom vissa gränser) är proportionell mot lösningarnas
koncentration. I själfva verket hade denna lag
upptäckts redan 1788 af Blagden, men råkat i glömska,
tills den 1861 återupptäcktes af R. Angående den
vidare utvecklingen af Blagden-Rüdorffs lag se
Raoult. R. är vidare känd som författare till elementära
läroböcker i kemi, som fått vidsträckt användning,
bl. a. Grundriss der chemie (1868; 16:e uppl. 1913
bearb, af Krause). K. A. V-g.

Rydqvist. 1. Johan Erik R., språkforskare, kritiker,
f. 20 okt. 1800 i Göteborg, d. 17 dec. 1877 i
Stockholm, insattes af sin fader på ett handelskontor
och fick först 1819 följa sin håg för studier. Han
blef student i Uppsala 1820, juris
kandidat 1826, amanuens vid k. biblioteket i
Stockholm 1827, vice bibliotekarie 1851 och
bibliotekarie 1858 samt filos. hedersdoktor i
Uppsala 1860. R. erhöll afsked 1865. Han var
led. af bl. a. Vet. och vitt. samh. i Göteborg
(1831), Vitt. hist. och ant. akad. (1848), Svenska
akad. (1849), Vet. akad. (1856) och Vet. soc. i
Uppsala (1873).
illustration placeholder

- R. började sin författarbana
redan som ung student med kritiker, metriska
öfversättningar från grekiskan och några få egna
dikter, hvarpå följde öfversättningar från Moore,
Novalis och Washington Irving. 1826-27 var han
medarbetare i "Kometen". 1827 erhöll han Svenska
akad:s hedersaccessit för af handlingen Framfarna
dagars vittra idrotter i jemförelse med samtidens
(i
Svenska akad:s handlingar 1829; separat 1828). 1828-32
redigerade R. veckoskriften "Heimdall" (se d. o.), där
han i synnerhet uppträdde som teaterrecensent, "vår
förste i större skala", samt var 1833-34 en flitig
medarbetare i "Svenska literaturföreningens tidning" i
egenskap af litteratur- och konstkritiker. 1836 erhöll
han Vitt. hist. o. ant. akad:s pris för en afhandling
om Nordens äldsta skådespel (i nämnda akad:s
handlingar, bd 19, och i tidskriften "Skandia", bd 7;
äfven separat). Sina iakttagelser under en 1836-37 med
offentligt understöd företagen utrikes resa började
han publicera under titeln Resa i Tyskland, Frankrike
och Italien. I. Tyskland
(1838), af Sv. akad. belönad
med Karl-Johans-priset. R:s öfriga arbeten af
vitter, kritisk och politisk natur äro Djurgården
förr och nu
(1833), De civila embetsmännen i
Sverige
(1838), Johan Olof Wallin. Minnesteckning
(1839), Tidens oro och tidens kraf (2 häften,
1840) , Inträdestal i Svenska akademien (1849;
om Berzelius) och Levnadsteckning öfver Bernhard
v. Beskow
(1869). - 1840 inträdde en genomgripande
vändning i R :s lif och författarverksamhet. Genom
sjukdom bunden vid sin studerkammare, slog han sig
uteslutande på nordisk språkforskning och detta med
en så förvånansvärd energi, att han inom några år var
obestridt den förnämste kännaren af fäderneslandets
språkhistoria. Snart nog uppträdde han med ett verk,
hvilket icke blott är det på samma gång första
och största strängt vetenskapliga arbete rörande
modersmålets historia, som i Sverige sett dagen,
utan hvilket äfven, tack vare sin gedigna lärdom och
oöfverträffliga noggrannhet, kom att för långa tider
utgöra en fast grundval för all fortsatt forskning
i svenska språkets historia. I fråga om metoden är
R. en trogen lärjunge af Jakob Grimm, i viss mån
äfven af Bopp och Rask, hvilkas arbeten han grundligt
studerat; men för öfrigt står han som forskare nästan
fullkomligt själfständig. Grammatiska förarbeten hade
han nästan alls inga att tillgå, och fornspråkets
litterära källor voro,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0713.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free