- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
55-56

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Räknemaskin - Räknemynt - Räkneord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

55

Räknemynt-Räkneord

56

Guarducci (1892), Leonardo Torres (1895) och
G. B. Grant (1896) samt H. Koller, Kassel (1912),
räkneinstrument för beräkning af "funktioner ur
tal och af geometriska storheter". Se K. Lenz, "Die
rechenmaschinen und das maschinenrechnen" (1915).
Aug. J-n.

Räknemynt, fingeradt mynt, som endast utgör en
inom en stats myntväsen antagen beräkningsgrund,
utan motsvarande prägladt mynt med samma namn,
t. ex. den svenska marken under medeltiden, plåten
under 1800-talet, l riksdaler hamburger banko
(= 3 mark h. b.), det portugisiska real (se d. o. 2)
o. s. v.

Räkneord 1. Numeralia (näml. nomina, lat.,
af numerus, tal, antal), gramm., den ordklass,
som uttrycker ett talbegrepp. Termen numeralia
förekommer som sådan först hos Priscianus. Så vidt
räkneorden hänföras till nömina, böra de anses
höra till de abstrakta eller hellre, från annan
synpunkt, till nömina propria, så till vida som
de uttrycka en speciell föreställning i (rum och)
tid. Som särskild ordklass få numeralia sin egentliga
karaktär uttryckt i kardinaltalen (lat. cardinalia,
af cardinalis, hufvudsaklig) 1. grundtalen,
som rätt och slätt uttrycka antal: ett, två, tre
o. s. v. Ett talbegrepp kan också uttryckas med vissa
betydelseskiftningar. Det kan t. ex. uppfattas såsom
substans, och man får då numeralsubstantiv: enhet,
tolft, tjog o. s. v., men äfven som accidensbegrepp,
numeråladjektiv, som omfatta a) ordinalia
(lat., neutr. plur. af ordinalis. hörande till
ordningsföljden) 1. ordningstal, som ange en bestämd
ordning i en serie: förste, andre, tredje o. s. v. Af
dessa räkneord kunna i olika språk härledas vissa
numeraladverb, t. ex. lat. tertium, för tredje gången,
primo, i början,

0. s. v. - Inom matematiken är skillnaden mellan
kardinal- och ordningstal ej öfverallt strängt
fasthållen. Visserligen kan man säga, att talen
äro kardinaltal, då de stå som koefficienter, och
ordningstal, då de stå som indices; men däremot
kan t. ex. i uttrycket x2 talet 2 kallas både
kardinaltal, enär det anger, att två x blifvit med
hvarandra multiplicerade, och ordinaltal, enär det
utmärker andra digniteten af #. - I vissa språk
finnas b) multiplikatlva (mångdubblande), som ange
de särskilda delarna i ett helt: lat. simplex,
enkel, duplex, dubbel, triplex, trefaldig o. s. v.;
c) pro-portionälia (uttryckande proportion),
angifvande, huru många gånger en sak måste tagas
för att uttrycka ett visst storhetsförhållande:
lat. simplus, en gång tagen, duplus, två gånger
tagen, o. s. v.; d) distributlva (fördelande) 1.
fördelningstal: lat. singuli, en på hvar, bini, två
på hvar, o. s. v.; e) kollektiva eller sammelräkneord,
som uttrycka till en samlad enhet förenadt flertal.
I första rummet sådana, som uttrycka ett par: got.
bajops ’båda’, sanskr. ubhaya, fisl. badir, vårt
båda, lat. btni, fisl. tuennr, fyrennr, sv.
tvenne, trenne, sanskr. dvaya ’par’, traya
’trehet’. Som substantiv ingå de i de nyssnämnda
numeralsubstantiva. Numeral-

1. räkneadverb kunna bildas på olika sätt
i de olika språken. Latinet eger t. ex.
enkla ord: semel, en gång, bis, två gånger, tyskan
sammansättningar med mal: einmal, zweimal, uppkomna
ur en syntaktisk sammanställning, motsvarande
svenskans en gång, två gånger o. s. v. Med afseende ´
på kardinaltalens böjning är att märka, att
sådana, som ha substantivisk form, t. ex. isl. tegr,
tjog, ingående i tio-talen, ursprungligen
böjts: isl. prir teger, trettio (egentl. = tre
tiotal), lat. tri-ginta (neutr. pl.). Af de öfriga
kardinaltalen äro hufvudsakligen i de äldre språken
(och äfven där delvis) blott talen ett t. o. m. fyra
böjliga. - Räkneordens uppkomst behöfver ej gifvetvis
förutsätta det grammatiska numerusbegreppets
tillvaro. Det synes däraf, att i de flesta språk äro
de flesta egentliga räkneorden oböjliga. Och ofta är
ett räkneord, som betecknar flertal, benämndt efter
ett singulariskt brukadt substantiv; jfr sv. tjog,
tusen, hundra. - Det beror på de särskilda folkens
odlingsgrad, huru högt de ega benämningar för tal. Så
t. ex. ges det folkstammar, som ej ha särskilda
Ijudtecken för talen längre än t. o. m. fyra. Hos
andra stammar finnes visserligen blott ett inskränkt
antal enkla benämningar, under det att de uttrycka
högre tal medelst hopställning af de enkla talen,
vanligast under formen af additioner, sedan äfven
under formen a! multiplikationer. Såvidt man kan
påträffa etymologiskt jämförelsevis genomskinliga
talbenämningar, äro de merendels hämtade från
benämningar på vissa kroppsdelar, särskildt händer,
fingrar, fötter och tår. Däruti finner man också en
historisk anledning till det hos de flesta bildade
folk härskande "dekadiska" eller "decimalsystemet". De
indoeuropeiska folken egde ursprungligen särskilda
namn för talen l-10 samt 100 och möjligen 1,000. Talen
11-19, 21-29, 31-39 o. s. v. äro vanligen bildade
genom syntaktiska sammanställningar af tiotalen och
enheterna adderade, utom vissa tal i synnerhet i
lat. och grek. (lat. undeviginti = ett från tjugu),
som äro uttryckta genom subtraktioner. På sådant sätt
måste man också tänka sig uppkomsten af de svenska
talen elfva och tolf af got. ainlif, tvalif. Tiotalen
och hundratalen själfva o. s. v. äro vanligen
bildade af sådana sammanställningar af enheter och de
enkla tio- och hundratalen o. s. v., att enheterna
uttrycka, huru många gånger de förra tänkas tagna,
d. v. s. multiplikationer: isl. pnr teger (eg. = tre
tjog), senare indeklinabelt utveckladt till treti,
tretio; så i t. ex. grek. triafkonta, där -konta
möjl. är neutr. pl. sammanhängande med lat. -ginta,
samt lat. centum (100) = grek. he-kalofn, och
sv. hund- i hundra (af isl. hundra?)). Man har gissat,
att ordet fem (indo-europ. *penque) skulle sammanhänga
med ordet finger, liksom hund- med ordet hand och
möjligen isl. tegr (sv. tjog . jfr lat. decunx)
såväl med räkneordet för tio (lat. decem) som med
sv. tå. - Behofvet att inom matematiken nämna stora
tal har flerstädes ledt till bildning af räkneord
för dessa. Hos några folk ha dessa räkneord erhållits
genom sammansättning af de förut brukliga orden för
de lägre talen. Så egde t. ex. araberna intet enkelt
ord för tal öfver 1,000, det indoeuropeiska urspråket
icke heller. Grekerna ha emellertid bildat ett enkelt
ord för 10,000 (myrioi), inderna för 10,000 (ayuta),
100,000 (laksa), l mill. (prayuta), 10 mill. (koti),
10^8 (arbuda), 10^9 (ma-harbuda)) 10^10 (kharva), 10^11
(nikharva); egypterna sägas ha haft benämning för 10
mill De moderna folken ha likaledes skaffat sig nya
benämningar för stora tal såsom million och därpå
analogice kal-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:58 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free