Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rökstenen - Röksvagt krut. Se Krut - Röksvamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Röksvagt krut-Röksvamp
154
runor af olika slag, andra slag af lönnskrift med
runornas ätt och nummer, lönnskrift genom angif-vande
af runan före den åsyftade, omställning af runor
och äldre runor. Skiljetecken finnas blott . mellan
meningar, icke mellan ord, och samma runa ristas
icke två gånger i följd, icke ens då den skulle stå
både i slutet af ett ord och början af det följande,
hvarigenom inskriftens uppdelning i ord och dess
tolkning mycket försvåras. Runorna äro infattade
af raka linjer. Tolkningen är hufvudsakligen ett
verk af professor S. Bugge (se d. o.), som i tre
afhandlingar utvecklat den; men viktiga bidrag
ha äfven lämnats af andra forskare, särskildt
F. Läffler och M. Oisen. Följande tolkning af
E. Bråte härrör i väsentliga delar från S. Bugge,
som också delvis anslutit sig till dess afvikelser
från den af honom framställda: "Efter Vämod stå
dessa runor, men Varin, fadern, skref dem efter sin
döde son. Sägom för folket det minnet, hvilka de två
krigsbyten voro, som tolf gånger togos, båda på en
gång från olika män. Sägom det för det andra, hvilken
för nio människoåldrar sedan kom till lifvet bland
reidgo-terna (d. v. s. östgoterna) och dog bland dem
för sitt öfvermods skull.
Sjöhjältars drott
den dristige Tjodrek (Teoderik)
rådde förr
öfver Eeidhafvets strand;
sitter nu rustad
- i rem bär han skölden -
maringars herre,
på hästen sin.
Sägom det som det tolfte, hvar Gunns häst (val-kyrians
häst - vargen) ser föda vida på slagfältet, hvarest
tjugu konungar ligga. Sägom för det trettonde,
hvilka tjugu konungar sutto på Seland i fyra vintrar
med fyra namn, födda åt fyra bröder: Valkar fem
(med namnet Valke), Radulfs söner, Reidulfar fem,
Rogulfs söner, Haislar fem, Haruds söner, Gunmun
dar fem, Berns söner. Må jag nu fullständigt säga
minnena; åt hvad för [folk han blef till], har jag
efterforskat. Sägom folket ett minne, åt hvilken kämpe
han är född som ättling: Vilin är detta (minne). Han
är en svårbetvinglig jätte. Vilin är det. Sägom för
folket det minnet, för hvilken af Ingoldsättlingarne
vedergällning skedde genom hustruns offer. Sägom
folket minnet: Torun (hustruns namn). Bjare i ö
är runmästare". Inskriften torde böra uppfattas på
följande sätt: I början anges, att Varin föranstaltat
minnesskriften efter sin son Vämod. I stället för att
direkt om Vämod utsäga den bragd, som lände honom till
berömmelse, nämligen att på en gång ha kämpat med två
fiender och fällt dem, riktar inskriftens affattare
en uppmaning till läsaren att jämte sig genomgå tolf
fall af denna bragd, af hvilka Vämods är det första,
hämtar det andra ur sagan om östgoternas konung,
Teoderik (se d. o.), som dock i den form, som är känd
för oss, ingenting innehåller om en dylik bragd af
dess hjälte, och de tio återstående ur sagan om de
tjugu konungar, som uppehöllo sig fyra år på Seland,
hvilken saga är oss alldeles okänd; och då därmed tolf
fall voro genomgångna, numrerade han denna uppgift
som den tolfte. Därpå anges, hvilken framstående
släkt Vämod tillhör, i det en
frejdad stamfader och en berömd stammoder omnämnas,
och slutligen ger sig ristaren till känna. Andra
forskare ha uppfattat inskriftens anordning på annat
sätt; särskildt bör nämnas, att Schiick förklarat
hoppet från "det andra" till "det tolfte" så, att
en skald diktat ett genea-logiskt kväde om Vämods
släkt och att därur första, andra och tolfte af
delningarna blifvit anförda i sammandrag, då hela
dikten var för stor att upptagas uti inskriften. Från
förra hälften af 800-talet anser Bugge inskriften
härröra. Se S. Bugge, "Der runenstein von Rök",
utg. af M. Oisen, under medverkan och med bidrag af
A. Olrik och E. Bråte (1910), hvari också alla äldre
arbeten om Rökstenen omnämnas. Jfr ock "Östergötlands
runinskrifter", n:r 136 Rök, som äfven refererar
senare offentliggjorda åsikter. B-e.
Röksvagt krut. Se Krut.
Röksvamp, Lycoperdon, Bovista3 Globaria, Gea-ster,
bot., svampsläkten bildande fam. Lycoper-dacece bland
buksvamparna (Gasteromycetes], som utmärker -sig
därigenom, att de i början köttiga fruktkropparna
äro mer eller mindre klotrunda, äggformiga eller
päronlika, ofta af betydlig storlek, med dubbelt,
slutligen pappersartadt och i spetsen uppbristande
peridium. Fruktkroppens inre (gleban) består vid
fruktmognaden af ett mörkbrunt, ulliknande capillitium
och otaliga små sporer. Då man sammantrycker en
fullt mogen, i toppen öppnad svamp af detta slag,
utströmma sporerna som ett fint rökmoln, hvaraf
namnen röksvamp, käringrök, käringfis m. fl. Släktet
Lycoperdon igenkännes genom fruktkroppens tjockt
klubblika form, med steril fot; hyllet är dubbelt,
men det yttre är söndersprängdt i talrika vårtor
eller taggar. En på öppna, helst torra, gräsmarker
allmän art, L. gemmatum (se fig.), har
Röksvampen Lycoperdon gemmatum.
peridiet hvitt eller smutsigt grått till gulaktigt och
täckt af lätt afstrukna taggar eller gryn. Det öppnar
sig vid mognaden blott med ett mindre hål i öfversta
delen, genom hvilket det först blekt gröna, men sedan
gulbruna stoftet af sporer småningom ryker ut. Släktet
Globaria har ingen fot. Peridiet sönderbrister med
en stor, trasig öppning i toppen. Fruktkroppen är
vanligen nästan klotrund och kan uppnå en högst
betydlig storlek (30 -80 cm.) och en vikt af flera
kg., såsom den sällsynta jätteröksvampen, G. Bovista
(Bovista gigantea), som har rent hvitt, glatt,
sämskskinnsartadt peridium. Dessa svampar äro i sitt
späda tillstånd, så länge de ha ett fast, saftigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
