Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rörelse
202
läran och sålunda äfven för fysiken, astronomien
och maskinläran, men detta oaktadt har utredningen
af denna betydelse blifvit försummad, och detta har
orsakat mycken missuppfattning. Enär såväl hvila som
rörelse beror af det ifrågavarande föremålets läge,
måste rörelseläran klart och otvetydigt ange, hvad
som bör förstås med läge. Begreppet rörelse saknar
all betydelse, om en jämförelse icke eger rum mellan
två föremål. En punkts, P3 läge kan nämligen icke
bestämmas af P själf. Påståendet "P är alltid i P"
är visserligen sant, men detsamma kan icke användas
för lägesbestämningen, ty det lämnar ingen upplysning
därutinnan. P:s läge i förhållande till en kropp, K,
som antingen är till form och storlek oföränderlig
eller som i och för den ifrågavarande undersökningen
kan betraktas som sådan, bestämmes af en geometrisk
punkt, p, som vid det betraktade tidsmomentet dels
sammanfaller med P, dels är orubbligt förbunden
med K. Denna bestämning är allmängiltig; den gäller
alltså, hvilken geomietrisk eller materiell kropp K
än är och i hvilket rörelsetillstånd P än befinner
sig; den är i all sin enkelhet en af rörelselärans
viktigaste bestämningar, och de slutsatser, som
kunna dragas af den, äro långt viktigare, än de vid
första påseende synas vara. Märkas bör för öfrigt icke
endast, att den geometriska punkten är en realitet,
utan därtill en sådan af så stor betydelse, att utan
den rörelseläran vore meningslös. Sammanfattningen
af alla de punkter, p, pt, p2, . . . ., med hvilka
P kan tänkas komma att sammanfalla, bildar den
med afseende på utsträckningen obegränsade rymd
(K-rymden), i hvilken P:s rörelse i förhållande till
K försiggår. Denna rymd är fullkomligt genomtränglig,
emedan den fullständigt saknar materiella egenskaper;
den lägger fördenskull intet hinder i vägen för en
kropps rörelse i den, kroppen må vara huru stor som
helst och dess hastighet den största tänkbara. Det,
som här är sagdt rörande P:s förflyttning i
förhållande till kroppen K, gäller också i fråga om
P:s samtidiga lägesförändring i förhållande till en
annan kropp, Kl} hvilken som helst. Af ser frågan
förflyttningen af en kropp i stället för en punkt,
bestämmes uppenbarligen dess läge af lägena för de
punkter, af hvilka kroppen består. Af det anförda
följer: 1. All rörelse är relativ; någon absolut
rörelse finnes icke. 2. Hvarje kropp har vid hvarje
tillfälle oändligt många olika, samtidiga rörelser;
rymdernas antal är oändligt; deras punkter sammanfalla
visserligen i hvarje ögonblick på ett visst sätt, men
i nästa ögonblick göra de det på ett annat sätt. i det
att ett hvilket som helst af rymdpunkt-systemen rör
sig i förhållande till de öfriga systemen. 3. Eörelser
förekomma alltid parvis, d. v. s. om en kropp, A,
hvilken som helst, rör sig i förhållande till en
annan kropp. B, så rör sig också B i förhållande
till A - af-ståndet från A till B kan nämligen icke
ändras, utan att afståndet från B till A undergår
förändring. De anförda satserna gälla den verkliga
rörelsen, d. ä. en förflyttning af sådan beskaffenhet,
att dess bana kan af det i rörelse varande föremålet
själft, om det är materiellt, utvisas genom
af detsamma efterlämnade spår eller märken antingen
direkt på den materiella kropp, i förhållande till
hvilken rörelsen eger rum, eller på en passande
utbyggnad på densamma. Rörelse och hvila kunna
emellertid äfven vara skenbara. Skenbar hvila är för
handen, om föremålet rör sig, ehuru det tyckes befinna
sig i hvila. Om t. ex. en ljuskälla flyttar sig på
en synlinje på så stort af stånd från åskådaren, att
han icke kan iakttaga någon ändring i ljusstyrkan,
synes honom det lysande föremålet vara i hvila,
en hvila, som dock endast är skenbar. Skenbar
rörelse förekommer, om föremålet tyckes röra sig,
ehuru det faktiskt befinner sig i hvila. Exempel
härpå är den rörelse, som ett träd i en skog tyckes
ha i förhållande till träden i öfrigt, då det ses
från ett förbiilande bantåg. Denna rörelse bör icke
förväxlas med den förflyttning, som trädet har i
förhållande till bantåget, hvilken senare rörelse
är lika verklig som tågets på järnvägen. Märkas
bör emellertid, att uttrycket "skenbar rörelse"
ej sällan användes i en förvänd mening, nämligen
för vissa rörelser, som icke endast äro verkliga,
utan äfven synliga. Ett sådant uttryckssätt är
vilseledande och alltså förkastligt. Beaktansvärd
är den ömsesidiga afnötning, som alltid uppstår,
då fasta kroppar glida mot hvarandra. Då en axeltapp
t. ex. roterar i ett lager, roterar lagret i motsatt
riktning omkring tappen. Denna nöter lagret, och
lagret å sin sida nöter
på tappen. Fig. l och 2 belysa saken. Den förra
antyder det ursprungliga tillståndet, då tappen
fullständigt utfyller lagerskålen; den senare visar,
huru saken gestaltar sig, efter det att en. stark
afnötning egt rum. Afnötningen är ömsesidig och
visar på ett påtagligt sätt realiteten af de två
samtidiga rörelserna. I förbigående må påpekas en
väsentlig olikhet, liggande däri att, under det
att lagerskålen nötes på endast en sida, tappen
nötes likformigt rundt om. Märkas bör för öfrigt,
att då lagret är fast i stativet och detta fäst
vid jorden, roterar hela jorden med allt hvad därpå
är omkring bemälda axeltapp. Och då det på jorden
finnes en otalig mängd roterande maskinaxlar och
jorden i förhållande till hvar och en af dem har
en roterande rörelse, har jorden samtidigt ett lika
stort antal rotationsrörelser. Analogt gäller om dess
fortskridande rörelser, ty då t. ex. ett bantåg går
fram på en järnväg, går jorden i motsatt riktning
i förhållande till tåget. En person, som står på
marken och ser tåget, kan omedelbart iakttaga tågets
rörelse på banan, men en på tåget sittande resande
kan det däremot icke, och orsaken härtill är, att han
befinner sig i samma rörelsetillstånd som tåget. Detta
påstående synes otvifvelaktigt mången oriktigt, men
det är dock korrekt. Nå, frågar tviflaren, hvad ser
då den resande, då han blickar ut? Jo, han ser. att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
