Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 473-474 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salis - Salis (Salis-Seewis), Johann Gaudenz - Salisburia adiantifolia, bot. Se Ginko - Salisbury - Salisbury - Salisbury [så'lsberi], Richard Anthony Markham

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hänseende då ansågs ringa, åt G. J. v. Tiesenhusen,
såsom varande dennes arfhus. 1617 intogs det
då af polackerna besatta S. af svenskarna under
Farensbach. Från 1644 fick befästningen förfalla,
men i mars 1700 besattes den dock af sachsarna.

L. W:son M.

Salis (Salis-Seewis), Johann Gaudenz, friherre,
schweizisk skald, f. 1762 i Seewis i Graubünden,
d. 1834 i Malans, tillhörde en gammal adelssläkt,
som särskildt sedan 1500-talet intog en framstående
ställning i Graubünden. Han inträdde 1779 i
schweizergardet i Paris och var 1786—89 kapten
där. Han innehade sedan civila och militära ämbeten i
Zürich och Graubünden, tills han 1817 tog afsked som
öfverste i edsförbundets här. Som skald sammanställes
han vanligen med sin vän Matthisson, med hvilken han
ock öfverensstämde i sin böjelse för det vemodiga
och för naturmålningar, ehuru han var friskare,
innerligare och kraftigare. Hans Gedichte utgåfvos
1793 (12:e uppl. 1869) samt ha i urval intagits i
Kürschners ”Deutscher national-literatur” (bd 41, II)
och i ”Bibliothek der gesamtliteratur” (1902). Biogr,
af Koder (1863) och A. Frey (1889). — Hans måg
Johann Ulrich von S.-Soglio, f. 1790, d. 1874,
var 1847, ehuru protestant, högste befälhafvare för
Sonderbunds armé.

Salisburia adiantifolia, bot. Se
Ginkgo.

Salisbury [så’lsbəri]. 1. Hufvudstad
i engelska grefsk. Wilts, vid floden Avon, som där
blir segelbar.

Katedralen i Salisbury.

21,217 inv. (1911). Säte för en anglikansk
biskop. Berömd är katedralen (uppförd 1220—58),
som är det yppersta minnesmärket från den tidigare
engelska gotiken (se vidstående fig.; plan och
interiör ses återgifna i fig. 1 o. 2 till art. Early
english). Den har i basen formen af ett dubbelarmadt
kors och eger 12 portaler, 365 fönster (i tre rader
ofvanför hvarandra) samt 8,736 större och smärre
pelare. Det 124 m. höga midttornet äfvensom västra
fasaden fullbordades först 1350, och glasmålningarna
härröra från nyare tid. Bland andra kyrkor märkas
S. Thomas (1240) och S. Edmund (1400-talet). S. har
äfven en stor justitiebyggnad (i dorisk stil),
bibliotek, två museer, ett seminarium för män och
ett för kvinnor, en högre skola. Förr var denna plats
bekant för sina stålarbeten, men numera tillverkas där
mattor och filtar, läder och skovaror, hvarjämte där
finnas kvarnar m. m. Mest betydande näringen är dock
handeln med boskap och landtbruksprodukter. Staden
anlades på 1200-talet och hette till en början New
Sarum, efter det närbelägna Old Sarum. Denna
plats, den ryktbaraste bland alla ”rotten boroughs”
(romarnas Sorbiodunum, sedan Sarisberic), som först
var ett romerskt kastell och sedan residens för de
angelsaxiske konungarna och som under medeltiden var
säte för åtskilliga riksförsamlingar (ruiner efter
kastellet finnas kvar ännu), sände ända till 1832
två medlemmar till parlamentet, ehuru den till sist
ej hade kvar ett enda hus. Märkligare orter i stadens
närhet äro: det familjen Nelson tillhöriga Trafalgar
park och det i arkeologiskt hänseende berömda
Stonehenge (se d. o.). — 2. Stad i nordamerikanska
staten North Carolina. 7,153 inv. (1910). Livingstone
college, seminarium för färgade; järnvägsverkstäder
och bomullsspinneri. — 3. Köping (town)
i nordamerikanska staten Connecticut. 3,522
inv. (1910). Dårvårdanstalt. Järnindustri. —
4. Köping (town) i Maryland, vid Wicomico. 6,690
inv. (1910). Tillverkning af konserver. —
5. Hufvudstad i Syd-Rhodesia, på en slätt 1,280
m. ö. h., centrum i ett rikt gulddistrikt. 3,479
inv. (1911). Staden är anlagd med breda
gator, elektrisk belysning, kapplöpningsbana
o. s. v., men de flesta gatorna vänta ännu
på husrader. Från S. utgå dels några kortare
banor åt n., dels de stora järnvägarna till
Kaplandet och till Beira på östra kusten.

1—5. J. F. N.

Salisbury [så’lsbəri], earl och markis af,
engelska adelstitlar. Titeln earl af S. bars under
medeltiden af bl. a. konung Henrik II:s oäkta son
(med Rosamond Clifford) William de Longespée
(d. 1226) och flera medlemmar af släkterna Montagu
(se d. o.) och Neville (se d. o. 2 o. 4). Edvard
IV:s broder George Plantagenet (se Clarence)
bar titeln earl af S. 1472—78, Rikard IILs son Edvard
1478-84. Titeln gafs 1605 åt Robert Cecil (se d. o. 3)
och innehades sedermera af hufvudmannen i dennes ätt;
den 7:e earlen af S. upphöjdes 1789 till markis af
S. Nuv. innehafvare af denna titel är James Edward
Hubert Gascoyne-Cecil (se Cecil 7).

V. S—g.

Salisbury [så’lsbəri], Richard Anthony Markham,
engelsk botanist, f. 1762 i Leeds, d. 1829 i London,
där han var trädgårdsmästare, är känd som författare
till det trädgårdsbotaniska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>