- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
489-490

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salnecke - Salning, jur. Se Sala - Salning - Salo - Salo - Salofen - Salol - Saloman. 1 Siegfried S 2. Geskel S

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vapensköldar pryder fasaden. 6 1/4 mtl, tax.-v.
118,800 kr. (1914). S:s förste kände egare var lagmannen
i Tiohärads lagsaga (Värend) Karl Ingeborgsson,
som 1302 bortbytte gården till Sko kloster;
ej långt därefter tillhörde den Uppsalakaniken
Andreas And och vid slutet af 1300-talet Bo
Jonsson. 1383 skänktes ett markland i S. till Klara
kloster i Stockholm, i hvars ego det torde stannat
till 1460, då det kom till ärkebiskop Jöns
Bengtsson (Oxenstierna) för att slutligen genom Västerås’
recess bli kronogods. Gustaf II Adolf skänkte 1626
gården till krigsrådet Filip Sadler, och efter hans
död (1641) förlänades den till öfverbergmästaren
Grissbach och tillhörde hans ättlingar i två led till
in på 1730-talet. Efter att ha tillhört grefliga
ätten Spens, förut egare af det närbelägna Höja,
kom S. på 1830-talet till ätten Gyllenadler, inom
hvilken det gjorts till fideikommiss. Nuvarande
innehafvare är kapten Kl. Gyllenadler. Whg.

Salning, jur. Se Sala.

Bramsalning.

Salning, sjöv., vid foten af bramstången (och på
större fartyg äfven vid öfverbramstången) sittande
tvärträn eller järnkonstruktioner (e å fig.), hvilka
tjäna dels till stöd för själfva stången, som
kvarhålles på sin plats genom sluthultet (d), ett trä- eller
järnstycke, som instickes tvärs igenom ett hål i
stångfoten ofvanom salningen, dels att sprida vanten
eller de tåg, som sidovägen stötta stången.
Salningen får namn af bramsalning eller
öfverbramsalning, beroende på, vid hvilken stångs fot
den sitter; de yttersta ändarna af tvärträna, genom
hvilka vanten gå, kallas salningshorn. Om lång- och
tvärsalning se Mast. Å smärre fartyg och ångbåtar
nyttjas vanligtvis salning i st. f. mars vid stångens
fot. &. N.*

Salo (fi. Saloinen). 1. (Saloisten pitäjä)
Kapellförsamling i Uleåborgs län, Finland,
utgör tillsammans med Brahestads stads- och
landsförsamling samt Vihanti kapell Brahestads och
Salo pastorat. Kapellets areal 217 kvkm. 2,519
inv. (1913), finsktalande. Före 1690, då
kapellförsamlingen upprättades, utgjorde samma
område jämte nuv. Brahestads landsförsamling en
kyrkosocken, som jämte Kemi var den äldsta i norra
Österbotten. Salo kallades särskildt en i socknen
belägen, vida bekant hamn och marknadsplats, där
P. Brahe 1649 grundlade en stad, som först kallades
Salo stad och från 1652 Brahestad. - 2. Köping i Åbo
och Björneborgs län, förut en gammal marknadsplats
för Åbo stads borgare, på Åminne gårds egor,
var en tid bestämd till stad, bildar numera ett eget
imperiellt pastorat af 3:e kl. i Bjärnå kontrakt
af Åbo ärkestift i Halikko domsaga och härad.
- 3. Domsaga i Uleåborgs län, fördelad i 4 tingslag
samt omfattande Salo, Pyhäjoki, Merijärvi, Oulais,
Kalajoki, Alavieska, Ylivieska och Sievi socknar
med Salo, Vihanti och Rautio kapell. Areal 4,531
kvkm. 46,423 inv. (1913). - 4. Härad i ofvannämnda
län, bestående af 7 länsmansdistrikt samt omfattande
nyssnämnda socknar och kapell, äfvensom Siikajoki,
Karlö, Paavola och Frantsila socknar och Eevolaks
kapell. Areal 6,357 kvkm. 61,946 inv. (1913).
1-4. A. G. F.

Salo [-la], stad i italienska prov. Brescia, vid
Gardasjön och foten af Monte San Bartolomeo. 5,394
inv. i hela kommunen (1911). Gymnasium och teknisk
skola. Odling af oranger, likörberedning. Betydande
handel med sydfrukter. Vid S. besegrade
Bonaparte 3 aug. 1796 österrikiske generalen
Quosdenowich. Utanför staden ligger Isola di
gärda (dei Frati) med ett af Frans från Assisi
1220 byggdt kloster med härliga trädgårdar^
(J. F. N.)

Salofen, Acetyl-paramidofenyl-sali-c y l a t, farm.,
C6 H4 (OH) COO-CG H4. NH.COCH3, ett af de moderna
febermedlen, utgöres af hvita, i vatten nästan
olösliga, i alkohol och eter lösliga kristaller. I
likhet med s a l o l (se d. o.) sönderdelas
salofen först i tarmen uti salicylsyra och
acetylparamidofenol, som uppsugas och verka
feber-nedsättande. Medlet anses mildare än salicylsyra
och salol. Det ges i dos af l-l,5 gr. intill 4 gånger
dagligen vid reumatiska åkommor, influensa o. d.
C. G. S.

Salol [-lål], Salicylas pheny’licus3 kem. farm., C6
H4 OH-COO . C? H6, ett färglöst och nästan smaklöst,
kristalliniskt pulver, som uppstår, om salicylsyra
uppvärmes med fenol och fosforoxy-klorid. Det har
svagt aromatisk lukt, löses lätt i alkohol och eter,
men knappast i vatten och smälter vid 42°. Salol
sönderdelas af alkali i salicylsyra och fenol,
en process, som eger rum i tarmens öfversta del,
där alkalisk reaktion råder, men i regel icke i
magsäcken. Salol passerar därför magen utan att verka;
i tarmen bli salicylsyra och fenol frigjorda. Man
undgår därigenom den ofta mindre behagliga verkan
på magen af salicylsyra och fenol, hvilka däremot
kunna verka båda inom tarmen och, efter uppsugning
ur denna, i kroppens öfriga delar. Produkter af dessa
ämnen (sa-licylursyra och fenoletersvafvelsyra) afgå
därefter med urinen. Salol ges som antiseptiskt medel
för tarmen och urinvägarna, som medel mot reumatism
m. m. Dosen är l-2 gr. C. G. S.

Saloman. 1. S i e gfr i e d S., tonsättare,
violinist, f. 2 okt. 1816 i Tönder (Slesvig),
d. 22 juli 1899 i Dalarö, väckte i sitt tolfte år
uppseende på konserter, fick i Köpenhamn undervisning
af Frölich, Paulli, Wexschall och Hartmann samt
erhöll 1838 ett treårigt regeringsstipendium, som
satte honom i stånd att fortsätta sina studier för
Schneider i Dessau och Lipinski i Dresden. Denna tid
utgaf han i Hamburg 9 häften sånger, som mottogos
med bifall. Återkommen till Köpenhamn 1843, höll
han föreläsningar i musikteori och komponerade
bl. a. operorna Tordenskjold i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free