Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schimper, tyska botanister - Schinas, Konstantinos Demetros - Schinckel. Se Schinkel - Schindler, Anton Felix - Schindler, Alexander Julius - Schindu, birmansk folkstam. Se Hling-dsju - Schig-tsu, kinesisk kejsare. Se Kina, sp. 62 - Schinkel (Schinckel), Bernt von - Schinkel, Karl Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1049
Schinas-Schinkel
1050
giskt innehåll märkas Die wechselbeziehungen
zwischen pfianzen und ameisen (1888), Die
epi-phytische vegetation Amerikas (s. å.), Ueber
schutzmittel des laubes gegen transpiration (1890)
och Die indomalayische strandflor a (1891). I den
förtjänstfulla, äfven i Sverige mycket använda
Lehrbuch der botanik (1894; flera uppl.) af
E. Strasburger, F. Noll, H. Schenck och S., författade
S. den systematiska delen.
l, 2 o. 4. C. Lmn. 3. A. G. N. Schinas, Konstantinos
Demetros, grekisk författare och statsman, f. mot
slutet af 1700-talet i Konstantinopel, d. 1870,
studerade i Berlin, deltog i frihetskriget,
anställdes vid den arkeologiska afdelningen af
den vetenskapliga franska expeditionen i Morea
och utgaf i Paris Grammaire élé-mentaire du grec
möderne (1829). 1834 blef han justitieminister,
men afgick snart och verkade som professor i
historia vid universitetet i Aten, där han äfven
fungerade som rektor, tills han 1843 ånyo mottog
justitieministerportföljen under Me-taxas. S. blef
sändebud 1849 i Mimenen och 1854 i Wien. Bland
hans främsta arbeten må nämnas Dictionnaire
francais-grec och, bland historiska arbeten, en
historia om "De gamla folken i Grekland" (1851).
K. F. J. Schinckel. Se Schinkel. Schindler, Anton
Felix, österrikisk musik-skriftställare, f. 1795 i
Mähren, d. 1864 i Bocken-heim, studerade juridik
och musik, kom i nära förbindelse med Beethoven
och var under dennes åtta sista lefnadsår
(1819-27) mästarens dagliga hjälpreda och
oaflönade sekreterare. I besittning af personliga
uppteckningar, samtalsböcker och Beethovens egna
skissböcker, skref S. en Beetho-venbiografi (1840;
senaste uppl. 1909), som-blifvit grundläggande för
alla senare sådana. S. blef domkyrkokapellmästare
1831 i Munster och 1835 i Aachen, återvände 1842
till Munster och flyttade senare till Bockenheim.
E. F-t. Schindler, Alexander Julius, österrikisk
författare, f. 1818 i Wien, d. där 1885, medlem
af riksrådet 1861-70, utgaf under pseud. Julius
von der Trä u n en samling Gedichte (1871; 3:e
uppl. 1876), eposet Salomon, könig von Un-garn (1873;
2:a uppl. 1876), novellen Der schélm von Bergen
(1879; 4:e uppl. 1885) m. m. Schindu, birmansk
folkstam. Se Hl in g-ds j u. Sching-tsu, kinesisk
kejsare. Se Kina, sp. 62. Schinkel (Schinckel), Bernt
von, historisk samlare, f. 7 nov. 1794iFärgelanda
prästgård, Dalsland, d. 14 febr. 1882, bar namnet
Bergman, ända tills han 1840 upphöjdes i adligt
stånd. Fädernesläktens förste kände stamfader,
som urspr, hette Carllöf, var på 1500-talet smed i
Karlstad. Dennes son, som blef komminister i nämnda
stad, var farfader till samlarens fader. Efter att
några år ha gått i Karlstads skola, tills denna
med anledning
af kriget stängdes 1808, fick S. (Bergman) 1811
inträde vid krigsskolan på Karlberg, och utan att
fullständigt ha genomgått detta läroverk erhöll
han 1813 anställning vid fältmätningsbrigaden. Han
tjänstgjorde därefter vid armén i Tyskland, där han
blef adjutant hos generalmajor Gr. Lagerbring, deltog
sedan i norska fälttåget, fick efter hemkomsten
anställning som adjutant vid Krigsakademien
samt utnämndes 1820 till löjtnant vid Norra
skånska infanteriregementet, 1822 till kapten vid
Generalstaben och 1823 till ordonnansofficer hos Karl
XIV Johan. Med anledning af det skoningslösa sätt,
hvarpå denne konung behandlats i Napo-leons vid samma
tid utgifna memoarer, fick S. (Bergman) i uppdrag
att ur kungl. kabinettets och konungens enskilda
brefsamling samla till konungens historia hörande
upplysningar, hvarjämte han fick uppteckna muntliga
meddelanden af konungen och äfven af ett flertal andra
i tidens händelser ingripande personer erhöll en mängd
handlingar till sitt förfogande. Efter att i tjugu års
tid ha fortsatt med samlandet af materialier uppdrog
han åt sin brorson, litteratören K. V. Bergman,
att ombesörja redigeringen och utgifningen af
dessa vidlyftiga urkundssamlingar. Sålunda uppstod
ett för vår nyaste historia särdeles viktigt verk:
Minnen ur Sveriges nyare historia, samlade af B. von
Schinkel, hvaraf l:a delen utkom 1852. Fullständigt
omfattar detta verk 12 delar (dlr l-8 utg. af Bergman
1852-56, d. 9 u1g. af K. E. J. Kog-berg 1864, dlr
10-11 af J. A. K. Hellstenius 1868-72 och d. 12
af 0. Alin 1881) äfvensom 3 delar bilagor (utg. af
S. J. Boethius 1881-83). Efter att 1825 ha erhållit
transport till Lifbevä-ringsregementet utnämndes
S. 1828 till major i armén och 1833 till adjutant
hos konungen. 1836 erhöll han afsked från regementet,
men blef s. å. öfverstelöjtnant i armén och utnämndes
1843 till öfverste. Hans historiska samlingar, som
bestå af både original och afskrifter från senare
delen af 1700-talet och förra delen af 1800-talet
samt af utkast till det tryckta verket, tillhöra
numera i hufvudsak Uppsala universitetsbibliotek
(den s. k. Schinkelska samlingen), hvarjämte
några rester finnas i Utrikesdepartementets
arkiv. (S. C.) Schinkel, Karl Friedrich, tysk arkitekt
och målare, f. 1781 i Neuruppin, d. 1841 i Berlin,
studerade arkitektur vid Bauakademie i Berlin för
David och Friedrich Gilly samt vistades 1803-05 i
södern, hufvudsakligen i Italien. Han var i sin ungdom
snarare romantiker än klassicist, utförde målningar
med fantastiska städer och ståtliga katedraler,
som bilda verkningsfulla silhuetter mot himlen. Han
svärmade för gotiken, men såg denna hufvudsakligen
ur målerisk Fis- i- K. Fr. Schinkel. synpunkt
(ett typiskt
exempel ger Gotisk dom, en praktfull utsikt från en
på klippor byggd stad vid en flod, i Berlins
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
