- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1095-1096

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schliemann [Jle-], Heinrich - Schlik (Schlick), bömisk adelsätt - Schlippenbach, von, adlig släkt i Östersjöprovinserna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

använda hvarje ledig stund till att skaffa sig
kunskaper, särskildt till att lära främmande språk,
hvarför han hade ovanlig lätthet. 1846 sändes han af
sina principaler till Petersburg, där han följande
år började affärer på egen hand och snart samlade
betydlig förmögenhet. Sedan han 1863 dragit sig från
affärerna och därefter gjort en resa kring jorden,
använde han sin tid och sina penningar på storartade
undersökningar, hufvudsakligen i Grekland och Mindre
Asien. På Ithaka företog han 1868 forskningar,
som han tio år senare fortsatte. 1870 började han
gräfningar vid Hissarlik i Troas, hvilka först
fortgingo till 1873, sedan flera gånger återupptogos
och genom hvilka vi lärt känna flera städer, den
ena byggd på den andras ruiner; den sjätte staden
(nedifrån räknadt) har visat sig vara den, som
Homeros besjungit under namnet Troja (se Ilion och
Troja). 1876 och 1877 undersökte han de särskildt med
dyrbara guldarbeten ovanligt rikt utstyrda, från tiden
före Trojanska kriget härstammande konungagrafvarna
inom Akropolis i Mykenai (se d. o.), hvarigenom
han gjorde oss bekanta med en viktig, förut så godt
som okänd period af Greklands kulturhistoria. 1884
och 1885 uppgräfde han, med biträde af arkitekten
Dörpfeld, de märkvärdiga lämningarna af det kort
efter Trojanska kriget förstörda konungapalatset i
Tiryns (se d. o.). Dessutom företog S. gräfningar vid
Orchomenos och Marathon och på andra ställen inom
Grekland samt i Egypten. Det mesta, som S. fann i
Troas, skänktes af honom till hans fädernesland; det
förvaras i "Museum für völkerkunde" i Berlin. Hvad
han fann i Mykenai och Tiryns förvaras däremot
i ett af Atens museer. Sina i hög grad viktiga
undersökningar, hvilka varit epokgörande för studiet
af både Greklands och många andra länders forntid,
beskref S. i flera rikt illustrerade arbeten,
af hvilka de flesta utgetts både på ty., eng. och
fr. De förnämsta äro Trojanische alterthümer (1874,
med särskild atlas; en engelsk omarb. uppl. utkom
1875 under titeln Troy and its remains), Ilios
(1881), Orchomenos (s. å.), Troja (1884), Mycenæ
(1878) och Tiryns (1886). En utförlig redogörelse för
undersökningarna i Troas har Dörpfeld utarbetat, Troja
und Ilion
(1902). S:s Selbstbiographie (utg. af hans
änka Sophie S., en grekinna från Aten) utkom 1891.
O. M.

Schlik (Sch Ii c k), von, bömisk adelsätt.

1. K asp ar S., d. 1449, af borgerlig
härkomst, var grundläggare af ättens betydenhet. Han
var rikskansler (1443-48) och diplomat under
kejsarna Sigismund, Albrekt II och Fredrik III
och fick af den sistnämnde 1442 sina förfalskade
friherre- och grefvediplom erkända.

2. Joakim Andreas von S., f. 1569, var en af
ledarna för bömiska oppositionen, en af

de 30 :’defensorerna", och närvar vid
"defene-strationen" i Prag 1618, där han halshöggs
1621.

3. Heinrich von S., grefve, kejserlig fältmarskalk,
f. 1580(9), d. 5 jan. 1650, erhöll efter utländska
resor och krigstjänst i ett flertal arméer 1621
befälet öfver ett kejserligt regemente samt deltog
i de följande fälttågen t. o. m. 1630, hvarunder han
1627 uppnådde fältmarskalksvärdigheten. Han bidrog
verksamt till segern öfver

Mansfeld vid Dessau i april 1626. Följande år vann
han i trakten af Heiligenhafen öfver markgrefve
Georg Fredrik af Baden-Durlach en vacker framgång,
som slutade med, att större delen af dennes trupper
sträckte vapen (14 sept. 1627). Förföljandet
af resterna af den danska armén i Jylland, som
därpå anförtroddes åt S., genomfördes med energi;
8 okt. tvungos 3,000 man rytteri att kapitulera
vid Limfjorden. I det ockuperade landet pålade
S. tunga kontributioner, men bemödade sig samtidigt
att upprätthålla ordning och manstukt. 1630
lämnade han krigstjänsten. Sedan han 1632 mottagit
hofkrigsrådspresidentssysslan, anslöt han sig till
Wallensteins motståndare vid hofvet och ifrade
för en mera energisk krigföring mot Sverige. Vid
svenskarnas infall i Böhmen 1648 utsågs han till
militär- och civilguvernör där. De af honom ledda
operationerna resulterade under krigets sista dagar
i Prags undsättning.

4. Franz von S., grefve, österrikisk
fältherre, f. 1789 i Prag, d. 1862, blef 1844
fältmarskalkslöjtnant och erhöll 1848 befälet öfver
en kår i öfre Ungern. Ehuru underlägsen i
stridskrafter, vann han flera framgångar mot ungrarna
samt bidrog väsentligt till segrarna vid Kåpolna
och Komorn. I slaget vid Solferino 1859 anförde han
österrikarnas högra flygel. 3. B. B-s.

Schlippenbach, von, adlig släkt i östersjöprovinserna,
som enligt tradition härstammar från Kleve i västra
Tyskland. Den egde som stamgods i Livland Bornhusen
(sedan 1550), i kretsen Pernau, och i Kurland
Sahlingen och Allaschen (kort efter 1550). Eedan
vid tiden för Rigas eröfring funnos medlemmar af
ätten i svensk statstjänst, t. ex. W öl mar von S.,
som 1621 blef löjtnant vid Ridderskapets och adelns
rusttjänst i Dorpatska kretsen, 1648 fick exspektans
på ryttmästartjänst där och s. å. erhöll en donation
af 25 hemman i Birkkala socken, blef landrichter
och 1659-60 var en af de svenske kommissarierna
vid gränsregleringen med Ryssland. Ingen af ättens
medlemmar introducerades på svenska riddarhuset,
med undantag af K r i s t o f e r K a r l v o n
S. (se S. 1), som 1654 upphöjdes i grefligt stånd. På
livländska landtdagen 1772 antecknades Bornhusenska
grenen som friherrlig.

1. Kristofer Karl von S., grefve, krigare, diplomat,
f. l jan. 1624 i Kurland, d. 27 nov. 1660, var en af
de många främlingar, som under

Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0574.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free