Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schmidt, Nathaniel - Schmidt, Emanuel - Schmidt, Georg Friedrich - Schmidt, Frederik - Schmidt, Isak Jakob - Schmidt, Johann Kaspar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1117
Schmidt
1118
Arnon (1906), The original language of the pa-rables
of Enoch (1908), The ethics of Dante (1910), Kadesh
Barnea (s. å.) och The messages of the poets (1911).
O. A. L-r.
Schmidt, Emanuel, f. 28 april 1868 i Hudiksvall,
reste 1886 till Amerika och blef efter studier
vid olika universitet filos, doktor vid Chicago
university 1902. S. var 1902-04 redaktör för
månadsskriften ’’Hemmets vän". 1905-15 var
han president (rektor) för svensk-amerikanska
läroverket Adelphia college i Seattle, staten
Washington. Han har utgett bl. a. Solomos temple
in the light of other oriental temples (1902),
Svenska baptister på 1700-talet (1904) samt en svensk
öfv. af H. W. Longfellows poem "Hiawatha" (1913).
O. A. L-r.
Schmidt, Georg Friedrich, tysk konstnär, f. 24
jan. 1712 i Berlin, d. där 25 jan. 1775, var elev
af Busch vid Berlins akademi och af Larmessin i
Paris. Den senare biträdde han
bl. a. med att återge Lancrets målningar. 1742 stack
S. sitt mästerliga porträtt af P. Mig-nard (efter
Ri-gaud), hvilket förskaffade honom, ehuru protestant,
diplom som led. af franska konstakademien. 1744
fick han af Fredrik II anställning i Berlin som
hofkoppar-stickare, och 1757 kallades han af
kejsarinnan Elisabet till Petersburg,
där han verkade till 1762, graverade kejsarinnans
porträtt (efter Tocqué) och grundlade en skola
för kopparstickare. Efter sin återkomst till Berlin
egnade han sig hufvudsakligen åt raderingskonsten. Han
imiterade därvid Kembrandts maner och lyckades uppnå
mycket af den måleriska verkan, som kännetecknar
Rembrandts blad. Han anses som Tysklands mest
glänsande kopparstickare i linjemaneret på 1700-talet,
och hans alstring uppgår till omkr. 140 stick och 150
raderingar; några af de tidigare arbetena äro ännu
signerade af hans lärare. Som hans mest framstående
verk, utom det ofvan nämnda, räknas porträtt
af August III af Polen, grefve Évreux, Latour,
studiehufvud o. a. framställningar efter Rembrandt. -
Biogr, af Crayen (1789), Jacobi ("S:s werke", 1815),
A. Apell (1887) och Wessely (s. å.). O. G-g.* Schmidt,
Frederik, dansk-norsk präst, politiker, f. 27 maj 1771
i Asminderöds prästgård på Själland, d. 16"febr. 1840
i Himmelev nära Köpenhamn, kom till Norge 1774, då
fadern, C h r i-sten S. (f. 1727, d. 1804), utnämndes
till biskop i Akershus stift, samt blef 1808 prost
i Kongs-berg. Han var medlem af riksförsamlingen på
Eidsvold och urtima stortinget 1814 samt uppträdde där
som ifrig själfständighetsvän. Missnöjd med unionen,
lämnade han 1817 Norge och var sedan 1820 präst i
Danmark. S. redigerade 1795
-97 den vittra tidskr. "Hermoder" och utgaf Samlede
digte (1811) och Ny samlede digte (1835). Hans
Dagböger (publicerade i utdrag 1868 af N. Hancke)
innehålla bl. a. viktiga politiska anteckningar
från 1814. K. V. H.
Schmidt, Isak Jakob, tysk-rysk språkforskare, f. 1779
i Amsterdam, d. 1847 som medlem af vetenskapsakademien
i Petersburg. Han var grundlig kännare särskildt af de
mongoliska och tibetanska språken, rörande hvilka han,
utom gram-matikor och ordböcker, skref förträffliga
afhandlingar i Petersburgakademiens skrifter. K. B. W.
Schmidt, Johann Kaspar, pseudonymen Max Stirner,
tysk filosof, f. 1806 i Baireuth, d. 1856 i
Berlin, var flera år en af Hegels åhörare i Berlin,
därefter lärare vid en högre flickskola och slutligen
tidningskorrespondent. Han väckte uppseende genom den
radikala skriften Der einzige und sein eigentum (1845,
3:e uppl. 1901; sv. öfv., med förord af Georg Brändes
1910), som först konfiskerades, men sedan frigafs på
grund af sin absurditet. Sensationen gick emellertid
snart öfver, och när S. dog i armod, voro han och
hans skrift längesedan glömda. E. von Hartmann fäste
först ånyo uppmärksamhet vid honom, och särskildt
har den anarkistiske skriftställaren J. H. Mackay,
som ock utgaf hans biografi och en privatupplaga af
hans hufvudarbete (1911), gjort mycket för att bringa
ljus öfver hans lif och personlighet. När Nietzsche,
hvars ståndpunkt genom missförstånd sammanställdes
med S:s, blef modefilosofen, fick äfven S. med af
hans popularitet, och hans hufvudarbete upptogs i
Reclams universalbibliotek. - S. representerar en
absolut egoism. Han tillbakavisar fullständigt att
göra mänsklighetens eller Guds sak till sin. Båda
äro rena egoister, som vilja utnyttja den enskilde
för sina syften. Denne bör ej vara nog dåraktig
att låta dem göra det. Nej, enhvar är sig själf
närmast. S. vill ej erkänna något öfver sig. Han
förnekar alla ideal. Det enda han bryr sig om är
sitt eget jag och dess egendom. Allt anser han sig ha
rätt att göra till sitt; medlen äro sådana som den,
som begagnar dem. Den starke har starka medel, den
svage svaga. "Bedrägeri^ hyckleri och lögn äro bättre,
än de se ut". "En klippa, som är i min väg, går jag
omkring, tills jag får tillräckligt med krut för
att spränga den". S. drager ut de kunskapsteoretiska
konsekvenserna af denna egoism till solipsism. "Jag är
icke ett jag jämte andra, utan det enda jaget". Det
existerar för honom intet annat än hans eget jag och
det han gör till sin egendom. I förhållande till
samhället proklamerar han en radikal anarkism. I
statens ställe sätter S. en fri förening af egoister,
som emellertid hålla tillsammans, endast så länge de
ha nytta af hvarandra. När den enskilde ej behöfver de
andre längre, bryter han tro och lofven. "Föreningen
är blott ditt verktyg eller det svärd, genom
hvilket du skärper och ökar din naturliga kraft;
föreningen är för dig och genom dig. Samhället är
heligt, föreningen är din egen; samhället förbrukar
dig, föreningen förbrukar du". - S. utgaf äfven
Geschichte der reaktion (2 bd, 1852). Hans mindre
skrifter ha samlats och utgetts af J. H. Mackay
(1898). "Stir-ner-brevier" har utgetts af A. Ruest
(2:a uppl. 1906). Jfr M. Messer, "Max Stirner"
(1907). S-e.
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
