Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 1141-1142 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schnetz [Jnets], Jean Victor - Schniewindts asbestväfmotstånd - Schnirch, Bohuslav - Schnitler, norsk familj - Schnitzeljakt (Snitseljakt), jaktv. Se Jaktridning - Schnitzer, Eduard

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1141

Schniewindts asbestväfmotstånd-Schnitzer

1142

Louvre. 1840-47 och 1852-66 var S. direktör

för franska akademien i Rom. Q~s
N.

Schniewindts asbestväf motstånd [jmvints],

fys., ett för reglering af elektrisk ström
afsedt

A-d J. Tho-

motstånd, så förfärdigadt (se fig.), att
motståndstråden är inväfd som inslag i en väfnad af
asbesttrådar. Sådana motstånd kunna uthärda stark
uppvärmning och således äfven relativt hög belastning.
T. E. A

Schnirch, Bohuslav, tjechisk bildhuggare, f. 1845,
d. 1901, studerade för Bauer i Wien och för Widnmann i
Mimenen, fick 1868 första priset för sin staty Helige
Georg till häst och skulpterade en mängd dekorativa
figurer för Prags praktbyggnader: nationalteatern,
Rudolfinum och Bö-miska museet. Hans förnämsta
verk är ryttarstatyn af konung Georg Pödiebrad,
uppställd i staden af samma namn Dessutom har han
utfört bildstoder af skalden Hdlek, politikern Julius
Grégr m. fl.

Schnitler, norsk familj. 1. Didrik mas Johannes
S., militär, krigshistoriker, f. 9 sept. 1833 i
Toten, d. 15 dec. 1888 i Kristiania, blef 1872
kapten och 1881 öfverstelöjtnant i generalstaben
samt var mycket framstående lärare i krigshistoria,
krigskonst och krigsförvaltning sedan 1865 vid krigs-
och sedan 1870 därjämte vid krigshögskolan. Hans
hufvudarbete Almindelig krigshistoria (endast
till 1640, 4 hftn 1878-85) fortsattes af hans
son Gudmund S. (se S. 2). Några af S:s mindre
skrifter, hvaribland Det förste aarhundrede af
den norske hcers historie (utg. som tillägg till
tidskr. "Folkevennen" 1874), samlades af hans svåger
H. D. Lowzow till ett värdefullt band, Blade af Norges
krigshistorie (med biografi öfver S., 1895). S. var
led. af åtskilliga kommittéer, bl. a. i militära
undervisnings- och organisationssyften, samt af
sv. Krigsvet. akad. (1870) och af Videnskapsselskapet
i Kristiania (1872). - 2. Gudmund S., den föregåendes
son, militär, krigshistoriker, f. 10 juni 1868
i Kristiania, officer 1890, blef 1900 kapten samt
1914 af delningschef och major i generalstaben och
är sedan 1903

lärare i krigshistoria och strategi vid Den mili-tsere
höiskole. S. har fortsatt faderns "Almindelig
krigshistorie" med l bd, omfattande Linear-taktikens
tid. 1650-1790 (1905), samt offentliggjort en större
lärobok i Strategi (1911). - 3. Carl W i lie S.,
kusins son till S. l, konst- och kulturhistoriker,
f. 24 juni 1879 i Brandvals härad, Hedemarkens amt,
tog filologisk kardidatexamen 1904 samt blef 1908
assistent vid universitetets etnografiska samlingar
och 1911 därjämte universitetsstipendiat. S. har
medarbetat i tidskrifter och dagspressen samt
utgett de betydande arbetena planschverket Vore
oldeforceldres land (1910), Sleg-ten fra 181å. Studier
över norsk embedsmands-kultur i klassicismens
tidsålder 18U–18W (1911), Fredriksvcern. Et norsk
militceranlceg fra rokokotiden (1914) och Norske
haver i gammel og ny tid (under utgifning, sedan
1916). S. är led. af Videnskapsselsk. i Kristiania
(1915). 1-3. K. V. H.

Schnitzeljakt (Snitseljakt), jaktv. Se J a k t-r
i d n i n g.


Schnitzer, Eduard (merendels kallad Emīn
pascha), tysk Afrikaforskare, f. 28 mars 1840 i Oppeln
(Schlesien), mördad 23 okt. 1892 i Afrika. Han döptes
1846, efter sin faders, en judisk köpmans, död (1845)
och blef 1864 med. doktor. S. å. begaf han sig till
Turkiet, där han blef karantänsläkare i Antivari
och 1870 vann anställning som läkare hos Ismael
Hakki pascha, i hvars följe han gjorde vidsträckta
resor. 1876 begaf han sig till Egypten, där han
anställdes som läkare vid den i Sudan stationerade
truppstyrkan. Han antog nu namnet Emīn (den
trogne) och avancerade i egyptisk tjänst slutligen
(1886) till pascha. Kort efter sin ankomst till
Sudan erhöll han af egyptiska Ekvatorialprovinsens
dåv. guvernör, Gordon pascha, uppdrag att besöka de
s. om denna provins belägna negerrikena och begaf sig
1876 till Ugandas härskare Mtesa, 1877 till Kabrega
i Unjoro. Efter en ny beskickning till Mtesa var
han på väg till Europa, då han fick befallning att
åter gå mot s. för att som guvernör med titeln bej
öfvertaga ledningen af Ekvatorialprovinsen (1878),
där han öfverallt kraftigt och framgångsrikt verkade
för införande af fred och säkerhet i det af egyptiska
ämbetsmäns förtryck och slafjägares härjningar
hemsökta landet. Vid ett besök i Kartum 1882 fann han
redan det af mahdin ledda upproret i fullt utbrott,
och från hösten 1883 var därigenom all förbindelse med
Egypten och Europa för honom afstängd. Då samtidigt
äfven forskningsresandena Junker och Casati uppehöllo
sig i Ekvatorialprovinsen, gjorde man i Europa
olika försök att befria dem, dock misslyckades de
af Ad. Fischer och O. Lenz gjorda försöken. När man
slutligen genom Junker, som 1886 lyckats nå kusten,
fick närmare underrättelser om S:s farliga läge,
utsändes af England en stor undsättningsexpedition
under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>