Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schnitzler. 1. Johann S 2. Arthur S - Schnizlein [-lajn], Adalbert - Schnorr von Carolsfeld [-fånn -felt]. 1. Ludwig Ferdinand S 2. Julius S 3.Ludwig S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1145
Schnizlein-Schnorr von Carolsfeld
tänzerin (1904), Dämmerseelen (1907; 8:e uppl. 1908),
Der weg ins freie (s. å.; 25:e uppl. 1913;
"Vägen ut till lifvet", 1911), Masken und wunder
(9:e uppl. 1912), Frau Beate und ihr sohn (1913;
12:e uppl. 1914) och Der blinde Geronimo und sein
bruder (1915). - S. är wienare alltigenom, och i hans
författarskap återges både den särwienska stämningen
och för staden och dess invånare karakteristiska
kretsar och kynnen. Han har som knappast någon före
honom skildrat den unge wienske lefnadsnjutaren, den
rike, bildade mannen, hvars särskilda kännetecken
är att vara en lättsinnig melankoliker, som är
för reflekterad att nöja sig med förströelser
eller att kunna gripas af en lidelse. Som motbild
ställer S. hvad wienaren kallar "das süsse mädel",
den blida, anspråkslösa, obetydliga unga flickan
i låg samhällsställning, som utan stora ord
hängifver sig och sedan finner sig i att kastas
bort. Kring sina personer, hvilkas replikskiften
äro beundransvärda i blandningen af vek lyrik och
hänsynslös realism, gjuter S. en atmosfär af fint
nyanserade dämpade färger: den stora gesten, det
vilda och det upphöjda, är fjärran från hans konst,
som står miniatyren nära. Som hans mest typiska
form kan man anse den dialogiserade novellen efter
franskt mönster (Gyp, Hervieu), anpassad till det
rokokoartade i det österrikiska hufvudstadslifvet,
med klokhet, förstående, vekhet, resignerad ironi
som hufvudbeståndsdelarna, och en lyriskt färgad, men
träffande och enkel form. Läkare till sin utbildning,
har han gärna nyttjat suggestion och dylika fenomen
som motiv, liksom man i hans karaktärsteckning
ofta märker den erfarne läkarens försonliga
lefnadsvishet. Enstaka gånger har han låtit sociala
synpunkter göra sig gällande, och på senare år ha
judiska problem utgjort hufvudspörsmålen. Skicklig
artist, är han merendels framgångsrik på scenen. -
S:s Gesammelte werke utkommo 1912 ff. Jfr Salkind,
"A. S." (1907), och Carl Eoos, "Moderne tysk
litteratur" (1914). 1. (K. T-dt.) 2. H-n B.
Schnizlein [-lajn], Adalbert, tysk botanist, f. 15
april 1814 i Feuchtwangen (Bajern), d. 24 okt. 1868
i Erlangen, tog först apotekarexamen, blef filos,
doktor i Erlangen 1836, idkade hufvudsakligen
botanisk forskning till 1843, då han slog sig ned
som apotekare i samma stad, och blef där docent
i botanik 1845 och e. o. professor 1850. Utom
flera floristiska arbeten, däribland Die flora von
Baiern (1847), utgaf han det stora illustrerade
verket Iconographia familiarum naturalium regni
vegetabilis (4 dlr, 1843-70, 277 kolorer. planscher),
hvaraf ett utdrag bär titeln Analysen zu den
natürlichen ordnungen der gewächse (1858).
* C. Lmn.
Schnorr von Carolsfeld [-fånn -felt]. 1. Ludwig
Ferdinand S., tysk målare, f. 1789 i Königsberg,
d. 1853 i Wien, studerade för sin fader Veit Hans
S. (f. 1764, d. 1841) och för Füger i Wien, där han
förblef bofast. Bland ha as målningar äro Madonna
(Nationalgalleriet i Berlin), Riddarens hemkomst
och afsked (Wien), Der Erlkönig (Schackgalleriet i
München) samt porträtt och landskap. Han var äfven
etsare och litograf. -. 2. Julius S., den föregåendes
broder, målare, f. 1794 i Leipzig, d. 1872 i Dresden,
stu-
studerade för fadern och för Füger, begaf sig 1817
till Florens och 1818 till Rom. Där slöt han
sig till den Cornelius-Overbeckska kretsen, målade
Bröllopet i Kana och öfvertog utförandet af
freskerna i Ariostorummet
i Villa Massimi, som 1821-28
dekorerades af Overbeck,
Veit m. fl.
Bland S:s målningar
från Romvistelsen
äro Den heliga familjen
jämte Johannes’ familj (1818,
Dresden galleriet), Bebådelsen (1820,
Nationalgalleriet i Berlin), Batseba (1825,
konstakademien i
Berlin). Af det
hundratal landskapsstudier
Fig. 1. Julius Schnorr v. Carolsfeld.
efter naturen han
utförde utkommo 26
i reproduktion 1878. S. blef 1827 professor
i München och stannade där till 1846, då
han flyttade till Dresden, där han blef
direktör för akademien och målningsgalleriet. I
München utförde han en serie fresker i det nya
Fig. 2. Siegfrieds död, en af J. Schnorr
v. Carolsfelds Nibelungen-fresker i k. palatset,
München.
residenset: scener ur Nibelungenlied (jfr fig. 2) -
många af dessa kompositioner återkommo i praktverket
"Der Nibelunge not" (1843) -, ur Karl den stares,
Fredrik Barbarossas och Rudolfs af Habsburg historia,
koloristiskt svaga målningar, men dramatiskt
åskådliga. Till Maximilianeum målade han en
stor framställning af Luther i Worms. Bland hans
ålderdomsalster är det arbete, som framför allt gjort
honom omtyckt och känd, Bibel in bildern (1852-62,
med 240 teckningar, svensk upplaga, "Bibliska
bilder", 1863). Han utförde glasmålningskartonger,
bl. a. till Paulskyrkan i London. S. är representerad
i museer i München, Leipzig, Bremen, Posen
m. fl. städer. ’"Zeichnungen" af S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
