Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scoutrörelsen - scr. - Scrabster [skrä'bste], hamn. Se Thurso - Scranton - Scratch - Scriba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1373
ser.-Scriba
1374
ner, man semaforerar, knackar morsealfabetet,
sjö-scouterna studera lotsleder på sjökortet eller
riggen på någon fartygsmodell m. m. Vid vackert
väder är man ute och tillämpar sina inomhus vunna
färdigheter, man tågar ut i samlad trupp, tältar i
någon skogsbacke och slår sig till ro där för några
dygn, leker indianlif, har spåröfningar, rekognoscerar
(eng. scout, däraf rörelsens namn), kokar sin mat
vid lägerelden o. s. v. Ingen öf-ningsdag förgår
emellertid utan en erinran om scoutlagens bud!,
särskildt beträffande pojkarnas förhållande till hem,
skola och dagligt arbete. I vissa länder är rörelsen
lagd på rent militär grund och utgör en så att säga
förberedande rekrytskola, eller också ledes den så,
att den tjänar ett visst partis eller viss rörelses
syften. Så är ej förhållandet i Sverige. I vårt land
har man fattat dess uppgift vara att söka tillgodose
landets behof af karaktärsfast, plikttrogen ungdom
öfver hufvud. Här finnes alltså ingen politisk färg
öfver scoutrörelsen och ej mera militär, än hvad
hvarje pojke i regel älskar. Vissa färdigheter och
öfningsgrenar, som i sinom tid komma den värnpliktige
till godo, ha under hans scouttid ej varit mål, endast
medel. - I de flesta länder, där scoutrörelsen tagit
fart, har den nått äfven flickorna; sålunda finnas här
i Sverige liksom i England, Amerika och annorstädes
flickscoutorganisationer, hvilka arbeta enligt samma
principer (jfr fig. 2).
Fig. 1.
Fig. 2.
Svensk scout (fig. 1) och svensk flickscout (fig. 2)
i uniform.
Historik. I England ha sedan många år funnits
s. k. Boys’ brigades (se Gossebrigaden), Church
brigades m. m. Enskilda personer ha samlat ett antal
pojkar, merendels ur de fattigare klasserna, utrustat
dem med vackra militära uniformer och musikinstrument
samt låtit dem lefva lä-gerlif någon tid under
somrarna, hvarvid verksamheten legat på så godt som
uteslutande religiös grund utan nämnvärdt praktiskt
syfte. Likaså ha sedan länge i Nord-Amerika existerat
sammanslutningar, som afsett att draga ut städernas
gatpojkar i naturen och att lära dem att slå sig fram
i vildmarken och sålunda hjälpa dem att finna sig
till rätta, då de en gång måste för sin utkomst
bli nybyggare e. d. Men här har den rent fostrande
verksamheten åter varit i andra hand, om ens alls
tillgodosedd. Det blef den frejdade engelske generalen
sir Robert Baden-Powell (se denne), som med stöd af
sina erfarenheter från hemlandet och Nord-Amerika gaf
upphof till The boyscout movement. Som kommendant
i Mafeking organiserade han under dess sju månader
långa belägring en liten ordonnanskår af stadens
pojkar, hvilken gjorde den stridande styrkan stora
tjänster. Med ömmande hjärta för storstädernas
försummade ungdom och med Mafekings småpojkar i
minnet grep han sig vid hemkomsten några år efter
kriget an med organiserandet af några patruller
boyscouts. Lika grundligt hemma i pojk-sinnets
egenheter som i krigaryrket, förstod han emellertid
att finna en medelväg mellan allvar och lek, som
skulle leda längre, än han måhända själf anade. Den
nästan bortglömda riddareden och riddarlagen gjorde
han till pojkarnas heders-kodex. Själf ledde han deras
öfningar och lyckades få dem med sig som sannolikt
ingen. I aug.
1908 startade han på allvar "the boyscout movement"
öfver hela England. Ryktet därom spred sig snabbt
öfver Europa för att redan året därpå åstadkomma
likartade organisationer i Holland, Norge,
Sverige, Danmark, Belgien och Frankrike. Snart
följde Tyskland, Finland och Italien exemplet.
Efter några år började Chile, Siarn, Japan, Argentina
och Nord-Amerika (om en likartad rörelse i Kina, se
d. o., sp. 70), och numera torde knappast finnas något
land i världen, där ej scoutrörelsen har fast fot,
undantagandes Finland och Ryssland, där densamma af
politiska skäl förbjöds 1911. I Sverige utgjorde
antalet scouter 1913 omkr. 14,000. Sveriges
scoutförbund hareget organ, tidskr. "Scouten"
(sedan 1912). E. L-th.
ser., förk. för lat. scripsit, har skrifvit.
Scrabster [skrä’bsta], hamn. Se Thurso.
Scranton [skrä;ntn], stad i nordamerikanska
staten Pennsylvania, vid flera järnbanor. 129,867
inv. (1910), hvaraf 55,431 pers. (42,7 proc.) af
främmande börd. Staden är säte för en katolsk
biskop, har ett 20-tal katolska kyrkor, förträffligt
folkskolesystem med slöjdlärarseminarium och flera
högre läroanstalter, ett offentligt bibliotek (60,000
bd) och naturhistoriskt museum. S. är största
staden i Pennsylvanias stora antracitkolregion
(brytning omkr. 20 mill. ton) och har stor industri,
företrädesvis i siden (6,e mill. doll.) och
andra textilvaror, metallbearbetning (2,2 mill.),
maltdrycks-tillverkning (2 mill. doll.). Sammanlagdt
funnos
1909 293 industriella företag med 14,300
arb. och ett tillverkningsvärde af 26,4 mill. doll.
J. F. N.
Scratch [skrä’tj], eng. (eg. ristning;
startlinje), idrottst., "utan fördel". En täflan är
"scratch-täflan", när ingen handikap (se d. o.,
sp. 1357) förekommer däri, d. v. s. när alla
deltagarna få samma uppgift att utföra. I en
handikaptäflan är den scratchman, som icke åtnjuter
någon handi-kapgodtgörelse; en sådan deltagare säges
äfven "stå scratch" eller "starta scratch". E. B-11.
Scriba (plur., scribce) kallades i Rom dels en
sådan slaf eller frigifven, som gjorde tjänst som
privatsekreterare hos enskilda, dels en statstjänare,
som utförde alla de göromål, som ej till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
