- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1455-1456

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Segling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

typer förekommer, benämnda antingen efter sin
rigg, efter båtkroppens konstruktion, efter
sitt ändamål, efter typens hembygd eller efter
typens upphofsman. Beträffande de olika typerna
för större fartyg se Segelfartyg Såväl båtar
som fartyg kunna byggas antingen af trä eller
af järn. För snabbseglande fartyg är trä det
lämpligaste materialet, enär trä löper lättare genom
vattnet. Därför äro moderna kappseglingsyachter alltid
byggda af trä eller, då det gäller större fartyg,
af brons. I fråga om segelställningen är ett fartyg
antingen slätriggadt (utan råsegel) eller råtackladt
(antingen försedt enbart med råsegel eller både med
bomsegel och råsegel). Segling

Fig. A. Vindens riktningar i streck.

sker (se fig. A) på två skilda sätt: bidevind eller
rumskots (med mer eller mindre släckta skot). Bidevind
sker seglingen, då båten styres så nära emot vinden
som möjligt, och rumskots, när vinden kommer mera
tvärs eller akter därom. Skilda underafdelningar
af denna senare segling äro: vinden för om tvärs,
half vind
eller vinden tvärs, vinden på låringen,
fördevind
samt platt fördevind. Vinden stick i stäf
är, när vinden kommer rakt förifrån, hvarvid seglen
gifvetvis ej kunna ställas så, att de fånga vinden
till framåtdrifning. Ett segelfartyg kan knappast
med fördel gå högre i vind än 4 streck.

Kranbalksvis

Tvärsut

Låringsvis

Kranbalksvis

Tvärsut

Låringsvis

Akterut

Fig. B, visande benämningarna på de olika
riktningarna, räknade från fartygets midtlinje.

Fig. B visar benämningarna på de olika
riktningarna, räknade från fartygets midtlinje, nämligen förut, kranbalksvis, tvärsut, låringsvis och
akterut. För är fartygets främre del, akter dess
bakre del, aktern benämnes på moderna yachter
äfven hack, hvarmed menas den öfverhängande
delen af akterskeppet. Med styrbord och babord
menas den sida af fartyget, som är till höger
eller vänster, då man står vänd mot förstäfven,
bordvarts är utåt fartygssidan, midskepps i närheten
af midtlinjen. Lovart kallas den sida, hvarifrån
vinden blåser; den motsatta benämnes . Ett segel
manövreras i allmänhet med fall, hvarmed detsamma
hissas eller firas, med hals, som fäster seglets
främre nedre del till båten eller masten, med skot,
med hvars tillhjälp seglets ställning i förhållande
till båtens midtlinje kan förändras, samt med gigtåg,
hvarmed seglet infångas. Seglen kantas med tågvirke,
som benämnes lik.

Då ett fartyg styr så nära vinden, att lovartsdelarna
af seglen börja lefva, d. v. s. vibrera, säges
det ligga dikt bidevind; om däremot seglen vid
bidevindsegling "stå väl fulla", säges fartyget
ligga eller styra lätt bidevind (se fig. C). I
förra fallet blir farten mindre, men afdriften
större. Konsten att segla bidevind väl består uti
att så afpassa både seglens ställning och styrningen,
att fartyget med största möjliga hastighet förflyttar
sig framåt åt lovart. Ett råtackladt fartyg anses
kunna ligga 6 streck nära vinden, d. v. s. så, att
kölen bildar omkr. 67 graders vinkel med vindens
riktning. Slätriggade fartyg (utan rår) ligga
närmare och moderna yachter ända till 4 streck
nära vinden. Man kan icke föra så mycket segel,
då fartyget seglar bidevind, som när det seglar
fördevind, hvarför man, när det blåser friskt,
alltid måste bärga en del segel, innan man lägger
upp bidevind. Som allmän regel vid bidevindsegling
gäller, att vinkeln mellan storsegelbommen och båtens
köllinje bör vara hälften så stor som vinkeln mellan
vindflöjeln (vimpeln) och köllinjen. På grund af
fartygets fart inställer sig nämligen vindflöjeln
i den skenbara vindens riktning, d. v. s. i den
riktning, som resultanten till den verkliga vinden och
luftmotståndet intar. Ett af de svåraste problemen
vid segling är just att, då vinden friskar i, lägga
båten lagom nära den verkliga vinden. Om man kniper
i vinden
, d. v. s. ligger för högt i vind, förloras
endast fart; i stället bör man, om vinden kränger
båten för mycket, släcka något på skoten. Ett fartyg
säges segla för styrbords halsar, när vinden kommer
från högra sidan, och för babords halsar, när den
kommer från vänstra sidan. Att kryssa är att segla
sicksack upp mot vinden ömsom på styrbords, ömsom på
babords halsar. Vändning från styrbords (babords)
halsar till babords (styrbords) halsar kan ske
antingen genom vändning genom vinden eller vändning
undan vinden
. Det förstnämnda sättet består i en
upplofning emot vinden till vindögat och en därpå
följande affallning åt andra hållet. Vid vändning
undan vinden (kovändning) faller man undan vinden,
tills den kommer akter in, hvarvid seglen gippas
öfver
och upplofning sker åt andra hållet. Gå för
en slör
eller slöra sker, då fartyget har vinden i
någon riktning emellan tvärs och rätt akter in (jfr
fig. E). Att länsa undan vind är att låta fartyget
ha vinden på låringen (fig. D). - Segelytan måste
vara väl afpassad efter fartygets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:33:32 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0760.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free