- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1477-1478

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sehested [Sehestedt), gammal dansk adelsätt - Sehlstedt, Elias

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1477

Sehlstedt

1478

före krigsutbrottet 1658 återkom S. till Danmark
och blef tillfångatagen af svenskarna. Emellertid
behandlades han af Karl X Gustaf med stor utmärkelse,
närmast som en neutral person (han hade 1655
utnämnts till spansk general). Han intog nu en
mycket tvetydig ställning och försäkrade sig för
alla eventualiteter om svenske konungens beskydd,
men gagnade samtidigt sitt fädernesland genom att
af råda honom från att gå mot Köpenhamn, innan han
eröfrat Kronborg. Under fredsunderhandlingarna
1659-60 spelade han en märklig roll, var först
svensk, senare dansk underhandlare och åvä-gabragte
den slutliga lösningen i maj 1660. Han sändes sedan
till Stockholm för att ordna angelägenheter rörande
Bornholm och hjälpte på riksdagen i Köpenhamn
konungen att genomföra ändringen i statsskicket,
höll också i konungens namn 23 okt. tacksägelsetalet
till ständerna för arfsrättens erhållande. Till
belöning blef han riksskattmästare och preses i
kammarkollegium. Som sådan tog han de första stegen
till att bringa reda i statshushållningen och omdana
de forna länen till amt, men användes de följande
åren företrädesvis för viktiga beskickningar till
främmande hof, i synnerhet det franska. Han erkändes
allmänt som en utmärkt diplomat och vann Ludvig
XIV:s ynnest till den grad, att han 1663 upphöjdes
till fransk grefve; s. å. utverkade han en allians
med Frankrike. Att han äfven var en förutseende
statsman, synes af hans s. k. "politiska testamente",
som efter hans död affattades af en förtrogen vän i
Frankrike, prästen Jean de Paul-mier, efter S:s egna
meddelanden, och sändes till Fredrik III. Däri rådde
S. enträget sin konung att afstå från alla tankar
på att återvinna de förlorade skånska landskapen,
men att däremot ingå ett noga fixeradt, permanent
och ärftligt förbund med Sverige, helst under fransk
garanti; likaledes rådde han konungen att söka genom
giftermål 9 komma på vänskaplig fot med hertigen af
Gottorp. Vidare borde hären minskas, men flottan ökas,
lif egenskapen ("vornedskabet") af skaffas, landets
inkomster och utgifter årligen uppgöras, ett fast, men
fåtaligt kungligt råd inrättas och landets grundlag
utlärdas. - Se Thyra Sehe-sted, "H. S." (I-II, 1886),
och 0. A. John-sen, "H. S:s statholderskab 1642-51"
(1909).

4. JensSteenS., den föregåendes oäkta son, militär,
skald, f. 1635, d. 1698, fick 1676 tillåtelse att
bära namnet S. och afled som öfverstelöjtnant och
godsegare på Fyn. Han hade hos sin samtid stort
anseende som skald, men skattas numera ej högt.
Nämnas kan Pigernes dyd- og laster-spejl (1670).

5. Kristen Thomesen S., sonson till S. 2, amiral,
f. 1664, d. 1736, deltog 1710 som schout-bynacht i
slaget vid Kjöge bugt och segrade som amiral 1715
öfver svenska flottan vid Rügen, men misstänktes
likväl 1718 af Fredrik IV, emedan han tillhörde den
gamla danska adeln, aflägsnades från Danmark och
utnämndes till landdrost i Olden-burg.

6. Frederik S., godsegare, fornforskare, f. 1813,
d. 1882, sedan 1839 innehafvare af stamgodset
Broholm på Fyn, var en utmärkt landtbru-kare och
deltog också på andra sätt betydelsefullt i
samhällets utveckling. Medan han själf

villigt sålde bort 2/s af sina fästegods till
själf-egare, bekämpade han 1849-52 kraftfullt en
obligatorisk fästeaflösning. Likaledes varnade
han 1867 eftertryckligt mot skogstvångets
upphäfvande, emedan han däri såg en fara för
skogens bevarande. Sina sista år var han ifrig
fornforskare, företog omfattande utgräfningar på
sitt gods och samlade en stor mängd (omkr. 60,000)
fornsaker till ett eget museum, hvartill byggts
ett af timmerstockar uppfördt hus i Broholms
trädgård. Se vidare P et er sen, K. N. H. - Af S:s
söner blef Kannibal S., f. 1841, fideikommissarie
1894 och var landstingsman 1886-1910 samt 1900-01
konseljpresident och utrikesminister i den senaste
högerministären. Knud S. åter, f. 1850, d. 1909,
var landtbruksminister 1896-97 och president i
Landhusholdningsselskabet 1898. Deras syster Thyra
S., f. 1840, har författat utmärkta biografier öfver
sin släkts framstående män, de ofvan nämnde S. l-3.
l-6. E. Ebg.

Sehlstedt, Elias, skald, f. 8 dec. 1808 i Härnösand,
där hans fader var handlande, d. 22 juni 1874 i
Stockholm. Han genomgick födelsestadens gymnasium
och vardt student i Uppsala 1829. Besluten att gå
den juridiska vägen, tvangs han dock af bristande
tillgångar att öfverge studiebanan. Han uppehöll
sig några år med informatorskonditioner, ingick 1836
i tullverkets tjänst, vardt 1842 tulluppsyningsman
vid Mem, 1847 "resinspek-tor" vid Hornstull och 1852
tullinspektor vid Sandhamn. Från denna befattning fick
han 1869 afsked med pension. Redan året förut hade
S. bosatt sig på Djurgården (Stockholm). I maj 1875
aftäcktes på hans graf på Nya kyrkogården en genom
frivilliga bidrag åstadkommen minnesvård med hans bild
(bronsmedaljong, modellerad af Fr. Kjellberg).

Redan som student sysslade S. flitigt med poetiska
försök. 1832 fick han under sign. - dt åtskilliga poem
införda i tidningar, och s. å. utgaf han i Stockholm
ett litet dikthäfte, Norrlandsblommor af -dt. Han
utgaf vidare Knäppar på lyran (1844), Smäplock på vers
(1850), Fiskmåsen, poetisk vårkalender för 1853 samt
kalendrarna Fyrbåken (1854), Utkiken och Telegrafen
(1857). 1861 utkom första delen af Samlade sånger
och visor, gammalt och nytt (4:e uppl. 1876). Denna
del efterföljdes af fyra andra, af hvilka de tre
utkommo under hans lifstid, 1862 (4:e uppl. 1878),
1867 (3:e uppl. 1878) och 1871 (3:e uppl. s. å.),
samt den sista 1876, försedd med en lefnadsteckning
öfver skalden af Arv. Ahnfelt. 1892 utgaf K. Snoilsky
S:s Sånger och visor i urval (med illustrationer af
K. Larsson och biografisk inledning af Snoilsky; ny,
icke illustrerad uppl. 1914). S. hade genast från
början af sin skaldebana att glädja sig åt en ovanlig
popularitet, och våra tonsättare täflade snart om
att sätta musik till hans visor. Den unge studentens
sånger "Den mö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:31:05 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0771.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free