- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
179-180

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seriebåglampa ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

179

Seringe-Serlachius

180

stupade. Haidar Ali och Tippo Sahib hvila i ett af
den senare på ön uppfördt mausoleum. (J- F. N.)

Serlnge [säraj], Nicolas Charles, fransk
botanist, f. 3 dec. 1776 i Longjumeau, d. 29
sept. 1858 i Lyon, där han var professor, utgaf
hufvudsakligen deskriptiva arbeten, såsom- Essai
d’une monographie des saules de la Suisse (1815),
Descriptions et fignres des Céréales européen-nes
(2:3. uppl. 1841-47), Flor e des jardins et des
grandes cultures (3 bd, 1847-49) samt smärre
botaniska skrifter i sammelverken Mélan-ges
botaniques (1818-31), Musée helvétique d’histoire
naturell e (1823) och Bulletin botanique (1830).
C. Lmn.

Seringham [seri^gom], stad. Se Srinangam.

Seringueira [-géYra], bot., brasilianskt namn på
Hevea-sutsT (se Brasilien, sp. 12)

Serino [-rinå], stad i italienska prov. Avellino
(Kampanien), 88 km. från Neapel, vid järnvägen
till Nola och Benevento. 5,478 inv. (1911) i hela
kommunen. Silkes- och vinodling. Sidenväfverier. l
km. n. ö. om järnvägsstationen flyter ån S., förnämsta
källan till Neapels (se d. o., sp. 652) vattenledning.
J. C.

Serinus canaYia, zool. Se Kanariefågeln.

Serio [seriå] 1. Serioso, it., mus., allvarligt. -
Opera seria, den tragiska, stora operan,
i motsats till den komiska, opera buffa.
A. L.*

Serioso [-åså], mus. Se Serio.

Séris ve;nit usus ab a^nis, lat., "erfarenheten kommer
med åren", citat från Ovidius, "Metamor-phoses",
6, 29.

Seriös (fr. sérieux), allvarsam, högtidlig, "viktig".

Serjänia, bot. Se B a r b a s c o och S a p i n-d a
c e se.

Serjeant-at-arms [särdJ8nt et ä’ms], eng. (af
mlat. serviens de armis, väpnad tjänsteman,
särskildt åt monarker), väbel, i England
titel dels för några hofmän med uteslutande
ceremoniella åligganden, dels för två ämbetsmän,
hvilka äro attacherade hos lordkansleren i hans
egenskap af ordf. i öfverhuset och hos underhusets
talman. Underhusets serjeant-at-arms har att bistå
talmannen vid ordningens upprätthållande under husets
förhandlingar; han bär talmansklubban (the mace),
när talmannen i spetsen för husets medlemmar beger
sig in i öfverhuset för att mottaga budskap från
konungen, samt eger ock bl. a. att på talmannens
order från huset aflägsna mot talmannen tredskande
underhusmedlemmar. V. S-g.

Serjeant-at-law [sä’djont et lä’], eng., förr bruklig
hederstitel för den högsta klassen bland engelska
(och irländska) barristers (se d. o.). Titeln är
en förvrängning af den i medeltidslatinskt lagspråk
förekommande termen serviens ad legem och förekommer
redan på 1200-talet. Som tecken på sin värdighet
bar en serjeant-at-law en särskild barett (coif),
och denna advokatklass åtnjöt flera privilegier,
som under 18CO-talet småningom afskaffa-des. Till
1873 togos domare vid öfverdomstolarna uteslutande
bland serjeants-at-law. De utgjorde en särskild
sammanslutning med egen ämbetslokal, Serjeants’ inn,
till 1877; efter den då inträffade upplösningen af
denna advokatklass har titeln

serjeant-at-law genom dödsfall bland dees
dåvarande innehafvare småningom utslocknat. V. S-g.

Serkland. Se S ä r k l a n d.

Serla’chius. 1. Johan S., präst, lärd, f. 1658 i
Särklaks (däraf namnet) i Nyland, d. 1729, blef 1681
prästvigd i Uppsala, 1682 magister i Åbo och 1684
lektor i Viborg. Efter att som kyrkoherde i Kexholm
1710 och i Helsingfors 1713 ha blifvit fördrifven af
ryssarna, flydde han till Sverige och erhöll 1715
östra Husby pastorat i Linköpings stift. S. var
riksdagsman 1686, 1713, 1723 och 1726. Han var en
mycket fosterländskt sinnad man och egde omfattande
lärdom. Skrifter: Oratio de solis globi structura
(1676), De ministris sacrorum apud veteres (1682)
m. m. - 2. K a r l S., den föregåendes brorson,
vitter-hetsidkare, f. omkr. 1693, d. 1754 eller 1755,
vistades någon tid i Göteborg, sedan i Hamburg och
slutligen i Stockholm, där han uppehöll sig som
"hofrättsadvokat". Han utgaf några medelmåttiga
diktsamlingar i den lohensteinska skolans stil. -
3. Gustaf Adolf S., sonsons son till en broder
till den föregående, industriman, f. 5 nov. 1830 i
Ilomants, Karelen, d. 13 juni 1901 å Mänttä, ingick
på den farmaceutiska banan och innehade 1858-68
apotek i Tammerfors. Hans intresse hade emellertid
väckts för den nya metoden att framställa papper
af trämassa, och han grundlade i en obygd i norra
Tavastland vid Mänttä fors ett träsliperi, det första
i landet. Han arbetade med framgång för Vasabanans
byggande ö. om Näsijärvi, hvarigenom järnvägen
kom nära Mänttä. Vid närmaste station, Filppula,
anlade han 1882 ett nytt träsliperi, sedan han å
Mänttä uppfört en pappersfabrik. Dessa industriella
inrättningar utvidgades sedermera, så att de en tid
voro landets största på detta område, och 1898 byggde
S. till Filppula en smalspårig järnväg. Han var äfven
i öfrigt mycket verksam för utvecklingen af landets
kommunikationsväsen och utgaf flera broschyrer i
ämnet. Han ifrade för s. k. "ödemarksbanor", hvilka
skulle uppsöka trakter, där naturliga möjligheter
till industriell verksamhet voro för handen. Stor
förtjänst inlade han om skapandet af vintertrafik
på Köpenhamn och England och anskaffandet af
isbrytare till Hangö hamn, hvars utveckling till
stor del kan tillskrifvas hans ansträngningar. -
4. Johan Julian S., den föregåendes sysslings son,
rättslärd, f. 20 dec. 1854 i Kuopio, student 1870,
juris utriusque kandidat 1878 samt doktor och docent
i civillagfarenhet och romersk rätt vid universitetet
1881. Kedan 1882 inträdde han vid Viborgs hofrätt,
var 1885-91 yngre led. af lagberedningen, blef
1891 häradshöfding i Jämsä domsaga och mars 1897
hofrättsråd i Viborgs hofrätt. 1900 kallades han
till led. af senatens justitiedepartement. Då det
kejs. manifestet af 20 juni 1900 ang. ryska språkets
införande vid ärendenas behandling i särskilda af
Finlands ämbetsverk föredrogs i senaten, var S. ense
med samtliga kolleger om en hemställan till högsta
ort med påvisande af manifestets lagstridighet,
men inlämnade samtidigt ansökan om afsked, för
den händelse manifestets promulgation det oaktadt
på-bjödes. Hemställan blef resultatlös, och då det
icke var kändt, om afskedsansökningen beviljats, ansåg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free