- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
249-250

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seymour ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

249

Seymour

250

att domen gick i verkställighet. Jfr sir J. Maclean,
"Life of sir Thomas S.’ (1869).

3. J a n e (J o h a n n a) S., de föregåendes
syster drottning af England, f. omkr. 1509, d. 24

okt. 1537, var hofdam först hos Henrik VIILs första
gemål, Katarina af Aragonien, sedan hos hans andra
gemål, Anna Boleyn, och fann 1535 behag inför den
ständigt äl-skogskranke monarken. Hon tillbakavisade
emellertid alla hans närmanden, så länge han ej
kunde lofva henne äktenskap, och konungen Jane
Seymour. Efter målning anordnade då en rät-af
H. Hoibein d. y. tegang för äkten-

skapsbrott mot Anna

Boleyn. 20 maj 1536, dagen efter Anna Boleyns
afrättning, trolofvades Jane S. med konungen;
giftermålet egde rum 30 maj. Hon födde 12 okt. 1537
konungen en son (sedermera Edvard VI) och afled 12
dagar senare i barnsängsfeber. Hon skildras som enkel
och välvillig och var som drottning ganska af hållen
vid hofvet.

4. EdwardS., earl of Hertford, son till S. l,
f. omkr. 1539, d. 1621, uppfostrades tillsammans
med sin kusin prins Edvard (sedermera Edvard VI)
och fick efter dennes tronbestigning 1547 titeln earl
af Hertford. I samband med faderns afrättning miste
S. 1552 både titel och arfgods, men återfick dem af
drottning Elisabet 1559. Han ingick 1560 hemligt
äktenskap med lady Catherine Grey (se G r e y 6),
hvilken som dotterdotters dotter till Henrik VII
var tronföljdsberättigad närmast efter Elisabet
och Maria Stuart. Då drottning Elisabet fick
kännedom om äktenskapet, lät hon insätta de unga tu i
Tower (1561) och förklara deras äktenskap ogiltigt.
Fullständigt frigifven blef S. först efter hustruns
död 1568, och han lefde sedan i tillbakadragenhet till
Jakob I:s tronbestigning, då han erhöll en hofcharge
och (1605) sändes som ambassadör till Bruxelles. -
Hans son Edward S., lord Beauchamp (f. 1561 i Tower,
d. 1612), lyckades aldrig bli formligen erkänd som
legitim, men bar dock titeln lord Beauchamp, och många
sågo i honom den rätte tronarfvingen efter Elisabet.

5. William S., 1621 earl och sedan 1640 markis
af Hertford, 1660 upphöjd till hertig af Somerset,
son till den ofvan under S. 4 omnämnde Edward S.,
lord Beauchamp, f. 1588, d. 1660, gifte sig
1610 mot Jakob I:s förbud i hemlighet med Arabella
Stuart, hvilken som dotterdotters sondotter
till Henrik VII hade starka tronföljdsanspråk.
S. insattes s. å., då äktenskapet blef bekant, i
Tower och öfverenskom med den likaledes fängslade
Arabella 1611 om att fly till utlandet. S. lyckades
komma öfver till Ostende, men Arabella upptäcktes
och togs ånyo till fånga (på ett fartyg i Kanalen).
S. vistades i Frankrike till Arabellas död 1616,
då han fick tillåtelse att återvända hem. Karl I
upphöjde honom 1640 till markis af Hert-

ford och gjorde honom 1641 till guvernör för prinsen
af Wales. Han kämpade tappert på kungliga sidan
under inbördeskriget och belönades vid restaurationen
1660 för sin trohet med hertigtitel af Somerset. Om
hans giftermål med Arabella Stuart se E. T. Bradley,
"The lif e and letters of Arabella Stuart" (1889).

6. Sir George Hamilton S., diplomat, f. 1797,
d. 1880, tillhörde släktgrenen Seymour-C o n w a y
(se släkt-

öfversikten), ingick 1817 på diplomatbanan och var
1822 privatsekreterare åt lord Cast-lereagh, blef
1830 mi-r.isterresident i Florens, 1836 envoyé i
Bruxelles och 1846 i Lissabon samt var från 1851
till Krimkrigets utbrott 1854 brittisk envoyé
i Petersburg. Det var i ett samtal med honom på
en nyårsfest i Vinterpalatset 1853, som Nikolaus
I talade om Turkiet som "den sjuke mannen" och
framkastade sitt projekt om delning af det turkiska
väldet. S. replikerade, att "den sjuke mannens"
vänrer snarare borde söka bota honom än skynda att
uppdela kvarlåtenskapen. 1855-58 var S. brittiskt
sändebud i Wien.

7. Frederick Beauchamp Paget S., baron Ale est
er, amiral, f. 12 april 1821, d. 30 mars 1895,
tillhörde släktgrenen Seymour-C o n w a y (se
släkt-

öf versikten), ingick 1834 i flottans tjänst,
deltog 1852-53 i kriget mot Burma och förde
under Krimkriget (1854-56) befäl på ett flytande
batteri på Svarta hafvet, anförde 1860-61
marinbrigaden under maorikriget på Nya Zeeland
och utnämndes 1870 till konteramiral. Han var
1872- 74 amiralitetslord, blef 1876 vice amiral
och erhöll 1877 knightvärdighet. 1880-83 var
S. befälhafvare för brittiska Medelhafsflottan, ledde
1880 den internationella flottdemonstrationen mot
Monte-negro framför Dulcigno, blef i maj 1882 amiral
och bombarderade 11-13 juli s. å. Alexandria, intog
forten och ledde besättandet af staden. Till belöning
för sina förtjänster under operationerna mot Egypten
erhöll S. s. å. peersvärdighet (som baron Alcester)
och en nationalgåfva på 25,000 pd. st. Han var ånyo
amiralitetslord 1883-85 och drog sig 1886 tillbaka
ur _aktiv tjänst. 1-7. V. S–.

Seymour [s^möV], Hor a tio, nordamerikansk politiker,
f. 31 maj 1810 i Pompey hill, staten New York, d. 12
febr. 1886 i Utica, staten New York, blef 1842 medlem
af sin hemstats assembly och var 1845 dennas talman,
valdes 1852 som demokraternas kandidat till staten
New Yorks gu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:01:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfce/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free