- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
247-248

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seymour ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

247

Seymour

248

Edward S. (f. 1633, d. 1708), som 1667 i underhuset
framförde anklagelseakten mot lord-kansleren lord
Clarendon och 1672-79 med utmärkelse fungerade
som underhusets talman. Han tog 1688, ehuru tory,
verksam andel i statshvälf-ningen, blef 1692
medlem af kabinettet, men måste 1694 vika för det
segrande whigpartiet och hade därefter ledande
andel i toryoppositionen mot först Vilhelm IILs och
sedan drottning Annas whig-ministrar. En yngre son
till sir Edward S., Pop-ham S., antog af arfsskäl
namnet Seymour-C o n w a y; hans brorson Francis
Seymour-Conway (f. 1719, d. 1794) upphöjdes 1750 till
earl och 1793 till markis af Hertford. Han var 1763-65
brittisk ambassadör i Paris och 1765-66 lordlöjtnant
på Irland, Hans sonson Francis Charles Seymour-Conway,
3:e markis af Hertford (f. 1777, d. 1842), var intim
vän till prin-sen-regenten (sedermera Georg IV)
och porträtteras som "lord Monmouth" i Disraelis
"Coningsby". En yngre gren af släkten S bosatte sig
under drottning Elisabets tid på Irland, och från
denna härstammar amiralen sir Michael S. (f. 1802,
d. 1887), som 1854 blef konteramiral och under kriget
deltog i operationerna i Östersjön som amiral Na-piers
flaggkapten 1854 och närmaste underbefälhafvare
1855. Han intog under kriget mot Kina 1857-58
Kanton och forten vid Pei-ho, hvarigenom kinesiska
regeringen tvangs att ingå på fördraget i Tien-tsin
(se K i n a, sp. 66). Till släktens hufvudgren hörde
EdwardAdolphusS., 12 :e hertig af Somerset (f. 1804,
d. 1885), hvilken som lord Seymour 1830-55 var liberal
medlem af underhuset och innehade flera underordnade
ministerposter i Melbournes och lord John Russells
kabinett. 1859-66 var han förste amiralitetslord
i Palmer-stons kabinett. Som whig af den äldre
skolan af-böjde han en honom 1868 erbjuden plats i
Glad-stones första kabinett, men understödde dock
detta i öfverhuset. Han återupptog 1863 släktnamnets
medeltida form S : t M a u r; en brorson till honom,
Algernon S:t Maur, 15:e hertig af Somerset (f. 1846),
en af Englands rikaste jordmagnater, är släktens
nuvarande hufvudman.

1. Edward S., l:e hertig af Somerset, statsman,
lordprotektor af England, f. omkr. 1506, afrättad i
Tower 22 jan. 1552, vann tidigt gunst vid Henrik VIILs
hof och upphöjdes i samband med sin systers (se S. 3)
giftermål med konungen 1536 till viscount B e a u-c h
a m p och året därpå till earl af Hertford. Han blef
1537 rådsmedlem och användes af Henrik VIII i många
viktiga administrativa, diplomatiska och militära
värf, intog 1544 under skotska fälttåget Edinburgh
och försvarade 1545 Boulogne mot fransmännen. Under
konungens sista lefnadsår var han inbegripen i en
häftig makttäflan med den katolicismen tillgifna
släkten Howard, hvars båda förnämsta medlemmar,

hertigen af Norfolk och dennes son earlen af Surrey
(se Howard 3 och 4), störtades omedelbart före
konungens död (jan. 1547), S. blef nu i egenskap
af skattmästare, lordprotektor af England och
sin systersons, den unge konung Edvard VI:s,
guvernör så godt som enväldig. Han var Englands
förste protestantiske styresman, gaf fritt
lopp åt reformationsrörelsen, gjorde biskoparna
till afsättliga statsämbetsmän, lät utfärda ny
homiliebok och ny kom-munionsritual samt ifrade
för giftermål mellan Edvard VI och Maria Stuart i
syfte att därigenom åvägabringa en protestantisk
union mellan England och Skottland. Skottarnas
motspänstighet häremot sökte han bryta med vapenmakt;
han gick (sept. 1547) in öfver gränsen med en stor
invasionsarmé och segrade (10 sept.) vid Pinkie
(Musselburgh), men nödgades snart af brist på
förnödenheter till återtåg, och fälttåget ledde
därför endast till närmare politisk sammanslutning
mellan Skottland och Frankrike (fördrag 1548 om
dauphin Frans’ giftermål med Maria Stuart). I
sin inre styrelse eftef-sträfvade S. bl. a. en
förbättring af de fattigare klassernas ställning,
men han förlorade inom kort sin popularitet genom
ärelystnad och hänsynslöshet, oklok brådska
med de kyrkliga reformernas genomförande och
omfattande godsreduktioner. Hans egen broder
Thomas S. (se S. 2) stämplade mot honom,
och resningar utbröto i flera landsändar,
bl. a. i Cornwall och Norfolk (1549). Frankrikes
krigsförklaring (aug. s. å.) försvårade ytterligare
hans ställning. Stormännen i riket fingo stöd mot
pro-tektorn hos Londons borgare, och 14 okt. insattes
S. i Tower samt förklarades kort därpå (jan. 1550)
afsatt af parlamentet. Han frigafs redan i febr.,
återfick (april) sin plats i rådet och sina gods
samt sökte hos sina gamla medhjälpare Paget och
Arun-del stöd mot de nye maktinnehafvarna Warwick,
Northampton och Pembroke. I okt. 1551 blef han ånyo
insatt i Tower, anklagades för högförräderi och blef
(l dec.) dömd till döden, dock ej som högförrädare,
samt afrättades på nyåret. S. var en klok, vidsynt
och energisk statsman, men saknade tålamod och
underskattade alltid sina fienders styrka. Jfr
A. F. Pollard, "England under pro-tector Somerset"
(1900), och del 6 af "Political history of England"
(1910).

2. Thomas S., baron S. of Sudeley, den föregåendes
broder, storamiral, f. omkr. 1508, afrättad i
Tower 20 mars 1549, användes af sin svåger Henrik
VIII för diplomatiska uppdrag i Wien (1540-42) och
som fältherre i Nederländerna 1543 samt blef 1544
amiral. Efter Henriks död 1547 utnämndes S. till
storamiral och upphöjdes till peer som baron S. of
Sudeley. Han började genast intrigera mot sin broder
lordprotektorn och sökte genom giftermål med någon
tronen närstående person stärka sin ställning. Sålunda
sökte han först vinna prinsessan Elisabet till
äkta, kastade därefter sina blickar på Henrik VIILs
frånskilda gemål Anna af Kleve och gifte sig 1547 i
hemlighet med konungens änka, Katarina Parr. Sedan
denna aflidit i barnsäng 1548, gjorde han ännu
ett fruktlöst försök att pocka sig till Elisabets
hand. Han inlät sig äfven i förbindelse med smugglare
och sjöröfvare på Englands västkust, men blef i
jan. 1549 häktad och genom en "act of attainder"
förklarad skyl-di-g till högförräderi. Brodern kunde
ej förhindra,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:01:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfce/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free