Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Simkunnighet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Simmering [si’m-], ett distrikt i staden Wien (se
d. o.).
Simmern [si’m-], stad i preussiska
reg.-omr. Koblenz (Rhenprovinsen), på
Hunsrück. 2,668 inv. (1910). Sengotisk
protestantisk kyrka (med furstarnas af
Pfalz-S. grafvar). Landtmannaskola. S. var förr
hufvudstad i furstendömet S., ett litet område på
Hunsrück, i det forna kurfurstendömet Pfalz, som
1410-1559 innehades af en bilinje (Pfalz-Simmern)
af det kurfurstliga huset. Denna linje fick 1557
successionen i Pfalz och regerade där 1559-1685
(se Pfalz, sp. 742). 1611-74 innehades det åter af
en bilinje.
Simmias (grek. 2iwjilag 1. Zifiias,
lat. Simmias). 1. S. från Tebe, en af
Sokrates’ umgängesvänner, såsom sådan omtalad i
Platons dialoger, lär ha författat några filosofiska
dialoger. - 2. S. från Rhodos, skald och grammatiker i
Alexandria omkr. 300 f. Kr., författade fyra böcker,
dikter af blandadt innehåll, bland hvilka förekommo
äfven s. k. bildverser (se d o.). Jfr
Haeberlin, "Carmina figurata graeca" (1887).
- A. M. A.
Simmingsköld, Johan, ursprungligen Simming,
vitter författare, gustaviansk äfventyrare, f. 1748
i Göteborg, där fadern, Markus Simming, var rådman,
d. 3 mars 1796, studerade i Uppsala och skref
vers redan 1765 i Salvius’ "Lärda tidningar". 1768
flyttade han till Stockholm och trädde i förbindelse
med Gjörwell, utgaf "Riksdagskrönikan" under 1769-70
års riksdag samt deltog i utgifvandet af "Allmänna
tidningar". Efter Gustaf III:s tronbestigning började
han under titeln "Samling af vitterhetsarbeten" utge
några af andra författade kväden och prosastycken
och förklarade sig "hufvudsakligen ämna införa
sådana stycken, som tolkade nationens erkänsla
för den mest upplyste och mildaste konung";
emellertid innehåller samlingen blott ett par
dikter till Gustaf III. Däremot meddelade han i
"Allmänna tidningar" och senare i Göteborgstidningen
"Hvad Nytt", hvars Stockholmsmeddelare han var,
panegyriska verser och prosastycken till konungens
och hofvets förhärligande. Genom K. Fr. Scheffers
bemedling fästes ock konungens uppmärksamhet vid S.,
och han lyckades få sin fader och därmed äfven sig
själf adlade 1773 och introducerade på en frände
Simmingskölds adliga namn och nummer. Han erhöll
ock tid efter annan förmåner och titlar, fick 1774
titeln k. bibliotekarie, 1779 titeln lagman och
ordenshistoriograf, oaktadt han icke var annat än
student och hans litterära meriter ytterst ringa,
om ens några. Emellertid lät han själf antyda, att
"k. bibliotekarien S. tycktes i allt vilja följa
herr hof kanslern von Dalins fotspår". Som ett
bevis på hans inkompetens har anförts den af honom
uppgifna inskriften å en medalj öfver Sofia Albertina
"Vasorum sorori" (Krukornas syster i st. f. "Vasarnas
syster"). L. von Engeström har i sina lefnadsminnen
gett en synnerligen komisk teckning af S. och
bl. a. antydt, att han tillhörde de hof män vid denna
tid, som voro kända för onaturliga laster. S:s hof
gunst skulle få ett brådt slut. Då hans ekonomi var
i oordning, förfalskade han växlar, och när upptäckt
förestod, rymde han hösten 1784, som det vill synas
med höga vederbörandes goda minne. Han ströks genast
ur hofkalendern. Hans konkurs slöt 1786 med en dom,
enligt hvilken "Johan Markusson" förlorade adelskap
och ämbetsmannavärdighet samt dömdes till skampåle
och lifstids fästning. Emellertid hade S. i utlandet
sökt insinuera sig hos en del höga vederbörande,
och från Sachsen tillskref han både Scheffer och
Schröderheim med begäran om en pension af konungen
under hot att eljest med en tysk litteratörs bistånd
utge anekdoter från Sverige och blottställa medlemmar
af konungahuset samt hofvet. Att man fruktade denna
skandalkrönika, är alldeles uppenbart, och Gustaf
III, som försattes i mycket bryderi, begärde genom
sachsiske envoyéns i Stockholm medverkan, att S. måtte
häktas i Leipzig och särskildt att hans papper skulle
honom fråntagas och osedda hemsändas. I sept. 1785
blef han häktad i Leipzig och förd till Königsteins
fästning, där han underhölls på svensk bekostnad. Hans
papper hemsändes. Kurfursten önskade emellertid bli
honom kvitt, dock att han icke vid hemkomsten måtte
undergå dödsstraff, men hvarken Gustaf III eller efter
dennes död hertigen-regenten önskade hans återkomst
af fruktan, att han under eventuell process skulle
"kompromettera de respektablaste personer" eller
på annat sätt vara till besvär med uppgifter eller
ansökningar. Man synes ha hyst farhågor för, att han
skulle afslöja intima enskildheter af en eller annan
art, och använde därför tvifvelaktiga och orättmätiga
medel för att hålla honom kvar i utlandet. Han
stannade på Königsteins fästning till sin död. Hans
bild blef kort före hans rymning modellerad af
Sergel och hans porträtt graveradt af J. F. Martin
l jfr H. Fröding, "Biografiska studier", 1905).
K.W-g.
Simmons, Herman Georg, botanist, f. 16 aug. 1866
i Dalby, Skåne, blef student i Lund 1886,
filos, doktor och docent i botanik där 1906,
undervisade i flera privata läroverk och utnämndes
1914 till lektor i botanik och zoologi vid Ultuna
landtbruksinstitut. S. företog 1895 en botanisk resa
till Färöarna och deltog som botanist i 0. Sverdrups
arktiska expedition med "Fram" 1898 -1902. Särskildt
har sistnämnda företag gett anledning till flera
större deskriptiva arbeten, nämligen The vascular
plants in the flora of Ellesmereland (1906),
A revised list of the flowering plants and fems
of N. W. Greenland (1909), Stray contributions
to the lotany of North Devon (1909), alla i
Fram-expeditionens "Report", samt A survey of the
phytography of the arctic american archipelago
(1913). Dessutom har S. författat Floran och
vegetationen i Kiruna (1910, i serien "Vetenskapliga
och praktiska undersökningar i Lappland") och
texten till Våra vanligaste vilda växter (1916).
C. Lmn.
Simmons [simens], sir Lintorn, engelsk
fältmarskalk, f. 12 febr. 1821 i Longford,
Somer-setshire, d. 14 febr. 1903 i Hawley house,
Hampshire, blef 1837 officer, innehade från 1846 flera
sysslor vid de pågående stora järnvägsanläggningarna,
blef 1853 brittisk kommissarie vid Omer paschas armé
och ledde som sådan 1854 med mycken skicklighet denna
armés öfvergång öfver Donau vid Giurgiu. Utnämnd till
öfverstelöjtnant s. å., deltog han med utmärkelse i
fälttåget på Krim och åtföljde därpå Omer pascha vid
dennes försök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
