- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
663-664

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sioule ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

emellertid äfven direkt medicinskt verksamma
beståndsdelar. Då siraper lätt jäsa och surna, böra
med sådana försatta medikament särskildt sommartiden
förvaras svalt. 1. K. A. V-g. 2. C. G. S.

Siraplankton. Se Plankton, sp. 1012.

Sirat (ty. zierat), prydnad, ornament, utsirning.

Siraudin, Paul S. de Saucy, fransk
dramatiker, f. 1813 i Paris, d. 1883, började redan
vid tjugu års ålder arbeta för teatern och lär vid
sin död ha skrifvit eller deltagit i författandet af
omkr. 150 teaterstycken. Hans förnämsta medarbetare
voro A. de Leuven (Ribbing), Marc Michel, Clairville,
Delacour och Thiboust. 1860 öppnade S. ett mycket
fint konditori i Paris (hvarför han på skämt blef
kallad Siropdin), men fortfor icke dess mindre att
skrifva för teatern och måste snart öfverlärnna
konditoriet åt annan person. Bland de stycken,
som bära hans namn, ha åtskilliga blifvit uppförda
på smärre svenska teatrar, i öfv. eller bearb,
af Fr. Hedberg, F. N. Berg, J. Jolin, E. Wallmark
eller andra, t. ex. Les trois-polka ("Polkan",
1845), La cour de Biberack ("Hofvet i Biberack",
1847), Trois amours de pompiers ("Tre förälskade
poliskonstaplar", 1858), Les femmes qui pleurent ("När
fruntimren gråta", 1859; "Nyckeln till kassakistan",
1863) och Le voyage de M. M. Dunanan père et fils
("Herrar Dunanans resa", 1862).

Sirdar. Se Serdar.

Sir-Darja. 1. (Syr-Darja, arab. Sejhun,
"de gamles Jaxartes") Flod i Turkestan, upprinner med två
källfloder, af hvilka den norra kommer från Terskei
Ala-tau s. om Issyk-kul, 4,270 m. ö. h., den sydligare
uppstår vid passet Ak-bel, 3,720 m. ö. h., knappt
50 km. s. om den förra. Efter dessas förening kallas
floden Naryn (Stora Naryn). Den upptar fr. v. At-basch
och Ala-buga l. Arpa samt fr. h. Kai-Djerty från
sjön Sonkul och har rakt västlig riktning, innan den
vid öfvergången till Ferganas slätter afviker mot
s. v. och vid Namangan (440 m. ö. h.), efter ett lopp
af omkr. 750 km., fr. v. upptar Kara-Darja, hvilken
kirgiserna betrakta som hufvudströmmen, samt kallas
därefter S. (Både syr och darja betyda flod.) Inom
Fergana tillgodogör man sig flodens vatten genom
ett nät af kanaler och floddalar, som där vidgar sig
till Fergana-bäckenet (fordom sjöbäcken), provinsens
bördigaste del med de blomstrande städerna Namangan,
Kokan och Chodsjent. Nedanför den sistnämnda får
floden nordvästlig riktning liksom Amu-Darja, men
gick sannolikt förr ej så långt mot n. som nu, ty det
öfver 200 km. långa träsket Tus-Chane v. om Chodsjent
är tydligen en återstod af forntidens Jaxartes, som
då gick till Oxus. Under sitt följande lopp först mot
n. v., därpå åt n. och slutligen åter mot n. v. till
sitt utlopp i nordöstra hörnet af Aralsjön mottar
S. intet enda tillflöde från v., där öknen Kysyl-kum
går ända fram till floddalen, men från berglandskapet
ö. om floden, nedflyta till denna, utom flera mindre
bäckar, Angren, Tsjirtsjik, Arys och Bugun. Två
f. d. bifloder Tschu (se d. o.) och Sary-su försvinna
nu i sanden omkr. 100 km. från floden. I sitt nedersta
lopp delar S. sig ofta i flera armar, vid Perovsk
sänder den en arm, Djang-Darja, som förr nått Aralsjön
nära Amu-Darja, men nu slutar i öknen; mellan
Perovsk och Karamaktji bildar den det stora träsket
Bakalykon och vid Kazalinsk ett delta, genom hvilket
Aral alltmer uppgrundas. S:s stränder äro nedanför
Chodsjent låga och vassbevuxna samt mestadels alldeles
öde och öfversvämmas efter snösmältningen till mer än
30 km. bredd. Ofvanför Perovsk har floden en hastighet
af 5–8 km. i timmen, en bredd af 300–550 m. och ett
djup af 5,5–9 m. Upp till Chodsjent kan S. trafikeras
från Perovsk med små ångbåtar och fartyg, men den
grunda hufvudarmen nedanför Perovsk är ytterst svår
att trafikera äfven på grund af sina krökar och
bristen på bränsle. Framför de tre mynningarna ligga
sandbankar med ej fullt 1 m. vatten. S. är tillfrusen
under dec.–mars. Den är rik på fisk (äfven stör). Dess
längd beräknas till 2,860 km., dess flodområde till
453,350 kvkm. – 2. (Ry. Syrdanji’nskaja oblastj)
Provins i ryska generalguv. Turkestan, på båda sidor
om floden S., gränsar i n. till Turgai, Akmolinsk
och Semipalatinsk (mot de båda sistnämnda bildar
Tschu gräns), i ö. till Semirjetjensk och Fergana,
i s. till Seravschan och Buchara samt i v. till
Chiva och Aralsjön. 489,240 kvkm. 1,897,300
inv. (1912). Landet är i sin östra del fylldt
af utgreningar af Tianschan, Alexanderkedjan och
Talas-tau samt af Kara-tau, som är vattendelare mellan
floderna S. och Tschu, men till sin större del är det
stäpp eller öken. Till detta område höra Kysyl-kum,
öknen mellan Amu-Darja och S., samt Mujun-kum,
mellan Kara-tau och Tschu. Saltsjöar och träsk
förekomma i närheten af hufvudfloderna. Klimatet
är strängt kontinentalt (extremer 40,6° C. och
-25° C.), nederbörden mycket ringa. Befolkningen
utgöres af kirgiser, sarter, karakirgiser,
usbeker, perser, inder och ryssar. Omkr. 2/3 af
ytan är öken, resten betesland; lämplig åkerjord
finnes blott här och där vid floderna och till
ringa omfattning. Man utvidgar dock detta område
genom konstgjord bevattning. Där odlas hvete, ris,
korn, hirs, bomull och mullbärsträd för den starkt
bedrifna silkesodlingen. Boskapsskötseln är dock
hufvudnäringen (omkr. 4 mill. får, 500,000 hästar,
600,000 nötkreatur och 420,000 kameler). Industrien
är af föga betydelse. Handeln, som mest drifves
af sarter, perser och judar, har sitt hufvudsäte i
Kazalinsk och Tasjkent, som är landets hufvudstad och
genom järnväg förenadt med den transkaspiska banan.
1–2. J. F. N.

Sirdschan, hufvudstad i Kirman (se d. o.).

Sire, fr. (af lat. senior, se d. o. och Sieur),
"allernådigste herre", tilltal till kejsare och
konungar. Jfr Seigneur.

Sireaaen. Se Siredalen.

Siredalen, en trång, 35 km. lång dalgång i riktning
n.-s., v. om Setesdalen, Lister og Mandal amt, Norge,
är eget pastorat och omsluter Siredalsvand
(19,1 kvkm., 170 m. djupt) och Lundevand (23,8
kvkm., öfver 300 m. djupt), förbundna genom en kort
älf. S. genomströmmas af Sireaaen, äfven kallad Sira
(mellan de två nämnda små sjöarna), Siredalselven
eller Aaensire (s. om Lundevand). Älfven upprinner
s. v. om Bykle längst upp i Setesdalen och är 135
km. lång med åtskilliga, delvis stora vattenfall. Nära
utloppet ligger den lilla hamnplatsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free