Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sirocko ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
671
Sishur-Sismondi
672
Sishur [sijoV], bergtopp. Se Himalaya, sp. 705.
SisFnnius, påfve, f. i Syrien, regerade endast 20
dagar 708.
Siskonkorf 1. Prinskor f, kokk., göres af kalf- och
svinkött, salt, hvitpeppar, kryddpeppar, ingefära,
grädde, mjölk och buljong. Blandningen stoppas med
s. k. korftratt i smala kalftarmar, som afknytas,
minst två tillsammans, 5-7 cm. De kunna användas till
finare grönsaker och raguer. Siskonkorfvar brukas
äfven till smörgåsmat o. s. v.: de ugnstekas, sedan
skinnet aftagits och korfvarna inrullats i smördeg.
Sisksläktet, Acanthis, zool., är ett undersläkte
af F i n k s l ä k t e t (se d. o.), Fringilla,
fam. Fringillidce, ordn. Passeriformes inom fåglarnas
Mass. Munvikarna sakna borsthår; näbben, utan häk
bakom spetsen, är hoptryckt med skarp rygg. Stjärten
är klufven. I Sverige häcka följande arter: 1)
Gråsiskan 1. Alsiskan (A. linaria}: öfre kroppsdelarna
gråaktiga med mörkare -fläckar; hjässa och panna
röda, vingarna med ljusare fjäderkanter; hakan svart;
hannens bröst roseuiödt, honans gulgrått. Kroppslängd
130- 140 mm. Gråsiskan häckar hos oss endast i
den högre norden, blott undantagsvis i Sveriges
sydligare delar. Mot vintern flyttar den, stundom
i stora skaror, söderut, en del ända till Tyskland
och Frankrike, medan andra ej lämna Sverige. Under
vintern lefver den i synnerhet af alfrön; dessutom
förtär den ogräsfrön och insekter; med de senare
uppges den äfven uppföda sina ungar. Boet bygges
i mindre träd. - 2) Grönsiskan (A. spinns): ofvan
grön (honan gröngrå) med mörka fläckar, bröstet
gulaktigt (hos honan hvit-aktigt) med mörka fläckar;
hannen har hufvudets öfversida och hakan svarta,
honan saknar denna svarta färg. Kroppslängd 120-130
mm. Grönsiskan häckar allmänt i södra och mellersta
Sverige, mera sällan norrut. Till lefnadssättet
liknar den mycket den föregående. Äfven den drager
under vintern mot söder. Liksom den föregående har
den stor förmåga att klänga. Den sjunger mycket
bättre än gråsiskan och kläcker sannolikt vanligen
två kullar om året. - 3) Steglitsan 1. Stiglitsan
(A. carduelis): ofvan brunaktig; pannan och strupen
röda; vingarna svarta med ett bredt höggult band;
undersidan hvit med brunaktig anstrykning och
storbruna fläckar. Kroppslängd 140-150 mm. Steglitsan
förekommer i Sverige företrädesvis i de södra och
mellersta provinserna. Under stränga vintrar lämnar
kanske en del landet. Den lefver mest af allehanda
slags frön, med särskild förkärlek för sådana af
tistlar och kardborrar. Efter sin lockton har den
fått sitt namn. Den liksom grönsiskan frambringar
i fångenskap bastarder med kanariefågeln. - Fångst
och dödande af siskor äro (enl. Domänstyrelsens
cirkulär 25 april 1916) förbjudna l mars-15 sept.
L-e.
Sislar, zool. Se S i se l s l ä k t e t.
Sisley [-lä], Alfred, fransk målare, f. af engelska
föräldrar i Paris 1839, d. 1899, studerade 1860-63 i
Gleyres ateljé, där han hade Monet och Renoir till
kamrater. Han målade små landskap närmast i Corots
och andra af Fontaine-.bleaumästarnas anda, enkla
motiv från Paris’ ut-
kanter, vinter- och vårstämningar. I midten al
1870-talet slöt han sig till impressionisterna, i
synnerhet visar han sig då påverkad af Claude Monet
i sina ljusa, luftiga landskapsstämningar. Han
är representerad i Louvre (15 nummer), i
Luxembourgmuseet af 8 flod- och kanalmotiv, i Berlins
nationaigalleri af Fransk bygata med ny-jallen snö,
i Stockholms nationalmuseum af Vid Loing-kanalens
stränder (1896), i Glyptoteket i Köpenhamn af
Öfversvämning. Allén, som anses vara hans yppersta
verk, är af sin egare testamenterad till Louvre.
G-g N.
SiSma^ov [jij-], I. Se S j i s j m a n o v.
Sismondi [-må’n-], Jean Charles Leonard Simonde de
(hette eg. Si mön de, men tillade namnet de S. efter
en, som han förmodade, befryndad italiensk släkt),
schweizisk nationalekonom, historieskrifvare, f. 9
maj 1773 i Geneve, d. där 23 juni 1842, vistades
till följd af revolutionen med sina föräldrar
först (1793-94) i England, sedsrmera i Italien,
där hans fader inköpte en landtegendom i närheten
af Florens. Där samlade S. material för sitt första
ekonomiska arbete Tableau d’’agriculture toscane
(1801). Återkommen till Geneve, utgaf han Richesse
commer-ciale (2 bd, 1803), i allmänhet grundadt på
Ad. Smiths verk. Hans förnämsta ekonomiska arbete
är Nouveaux principes d’économie politique ou de la
richesse dans ses rapports avec la population (2 bd,
1819; 2:a uppl. 1827). Längre fram skref han Etudes
sur les sciences sociales (3 bd, 1836 -38). Tills, med
Fix (se d. o. 1) utgaf han "Revue mensuelle d;économie
politique" (1833- 36). S. stod i många afseenden kvar
på sin ursprungliga smithianska ståndpunkt, samtidigt
med att han ur etisk synpunkt opponerade sig mot den
klassiska skolans starkt egoistisk-individualistiska
anda. Skolans syfte vore, enligt S., obegränsad
produktion, men för förmögenheten ("la richesse")
glömde den människan och hennes fysiska välbefinnande,
hvilket senare dock måste utgöra den ekonomiska
vetenskapens mål. Han bekämpade den enkannerligen
i J. B. Says teori om afsätt-ningens vägar (se S a
y, J. B.) inlagda uppfattningen, att produktionens
resultat i och för sig skapade efterfrågan. Med en i
öfrigt ohållbar sär-skillning mellan nationalprodukt
och nationalinkomst sökte han bevisa faran af en af
maskinerna alltmer främjad allmän öfverproduktion,
hvilken utgjorde orsaken till kriserna. S. lade
synbarligen hufvudvikten på frågan om förmögenhetens
fördelning; och i sin teori om "mieux-value" - ett
slags mer-inkomst, som ’den rike" tillskansade
sig på "den fattiges", på den otillräckligt
aflö-nade arbetarens bekostnad - kan han i viss
mån anses ha föregripit Marx’ mervärdelära, ehuru
S. ingalunda häfdade, att arbetet skulle vara den enda
värdeskapande faktorn. I samband med denna åskådning
stod hans förslag, att arbets-gifvarna skulle åläggas
att garantera arbetarna underhåll i sjukdomens,
arbetslöshetens och ålderdomens dagar. Staten måste
inskrida med lagstiftning om en dylik nödvändig lön
och ingripa för en jämnare förmögenhetsfördelning i
allmänhet. - S:s positiva förslag gingo dock i regel
icke långt. Han önskade bereda det lilla jordbruket
vidsträckt utrymme; han var motståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
