- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
689-690

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sizebolu ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konst och vetenskap, lät han uppföra Sixtinska
kapellet m. fl. praktbyggnader samt återupprätta
Vatikanens bibliotek. – 5. S. V, hette eg. Felice
Peretti
, f. af fattiga föräldrar 13 dec. 1521, i
Grottamarina i Marc Ancona, d. 27 aug. 1590. Medlem
af franciskanorden, gjorde han sig tidigt bemärkt
som en lärd man och utmärkt predikant samt blef efter
hvartannat professor i Rimini, generalinkvisitor i
Venezia och franciskanernas generalprokurator. Efter
att 1565 tillika med en påflig legat ha företagit
en resa till spanska hofvet, utnämndes han 1570
till kardinal, hvarvid han antog namnet
Montalto. Men då han af den nye påfven, Gregorius XIII,
var ogärna sedd, drog han sig tillbaka till sin villa
på Eskvilinska kullen och återuppträdde, först sedan
han 1585 blifvit vald till dennes efterträdare. Enligt
några lär han, för att genomdrifva sitt val, bland
kardinalerna ha utspridt det ryktet, att han vore
ytterst svag och sjuklig. Om så var, blefvo dessa
snart varse sitt misstag, ty S. var både till
kropp och själ en af de kraftigaste påfvar, som
suttit på S:t Peters stol. Med hänsynslös energi
rensade han Kyrkostaten från röfvarband, fyllde
sin skattkammare genom nya pålagor, aktieföretag
(monti) och försäljning af ämbeten samt vidtog en
mängd åtgärder för munkordnarnas reformation. För
kardinalkollegiets organisation blef han i viss mån
afslutande genom sina bullor 1586 om fastställande
af kardinalernas antal till 70 och 1587 om
kongregationerna (se d. o.) och deras utvidgning
till 15. Han var personifieringen af den blodiga
motreformationen, som under hans ledning nådde sin
största kraft. Hans politiska vacklan mellan Frankrike
och Spanien samt stora armadans undergång förhindrade
dock protestantismens fulla besegrande. I den yttre
politiken hyste han vidtomfattande planer och sökte
genom att underblåsa furstarnas strider återupprätta
kyrkans världsliga öfverhöghet. På en gång praktiskt
beräknande och böjd för det fantastiska, lät den
snillrike mannen sig hänföras af den dock aldrig
realiserade idén om ett nytt korståg. För Roms
utveckling och försköning var han kraftigt verksam
dels genom anläggandet af en storartad vattenledning,
dels genom uppförandet af flera praktbyggnader, 4
egyptiska obelisker och fullbordandet af Peterskyrkans
kupol. De antika monumenten förstod han dock ej att
uppskatta, utan förstörde eller vanställde dem i
sin ifver att ge dem en kristen prägel. Han ifrade
äfven för bildningens höjande, i det han anlade
ett universitet i Fermo samt kollegier i Rom och
Bologna, hvarjämte han själf ombesörjde nya upplagor
af Ambrosius’ skrifter och af Versio vulgata. Litt.:
Se Påfve.
1–5. (Hj. H-t.)

Sizebolu. Se Sozopolis.

Sizeranne [sisra;n]. 1. MauricedelaS.,

fransk blindfilantrop, f. 1857 i Tain (dep. Dröme),
blef blind vid elfva års ålder, och har tack vare
lyckliga ekonomiska omständigheter helt kunnat egna
sig åt arbetet för sina olyckskamraters bästa, och
han intar sedan 1880-talet en ledande ställning
inom Frankrikes blindvärld. 1883 uppsatte han
tidskr. "Valentin Haiiy", som är egnad hufvudsakligen
åt uppfostrings- och försörjningsfrågor samt
vänder sig till en seende publik. 1884 började
han utgo tidskr. "Revue Braille", som är tryckt
i relieftryck och bl. a. afser att ge litterär
förströelse åt blinda. En upplysningsbyrå för blinda,
ett lånbibliotek och ett museum, med uppgift att
belysa blindundervisningens utveckling, samt en
blindförening räkna honom som upphofs-man. Han
har författat bl. a. Les aveugles par un aveugle
(1888; "De blinda af en blind", 1914) och Les soeurs
aveugles, som innehåller bl. a. en studie öfver den
blinda kvinnans psykologi.

2. Robert de la S., den föregåendes broder,
konstförfattare, f. 1866 i Tain (dep. Dröme),
har utgett en rad arbeten dels om engelsk konst
(La peinture anglaise contemporaine 1895, Ruskin et
la religion de la beauté 1897 samt specialstudier
öfver gammal engelsk konst, utg. på engelska), dels i
estetiska frågor på dagordningen (Le miroir de la vie
1902, Les questions estétiques contem-poraines 1904).
1. U. Å. 2. G-g N.

Sizzo [åi’ttså], grefve. Se Schwarzburg, sp. 1245.

Siöblad, gammal svensk frälseätt från Södermanland,
med Flättna som sätesgård, introducerades 1625 med
öfversten N i l s S. (se S. 2) på Riddarhuset. En
af dennes sonsöner, generalen Karl S. (se S. 3),
upphöjdes 1687 i jriherrligt stånd. Den friherrliga
ätten utgick 1863, den adliga var långt förut
utgången.

1. PederKristerssonS., krigare, användes under
Nordiska sjuårskriget, bl. a. 1566-67, i militära
uppdrag i Småland, insattes 1568 i slotts-lofven på
Kalmar slott, utsågs 1598, såsom trogen anhängare
af hertig Karl, till anförare för en skara bönder,
som uppbådats mot Upplands ryttare, och uppges ha
dött i början af 1600-talet. - 2. Nils Pedersson S.,
den förres son, krigare, d. 1646 eller 1647, var med
vid belägringen af Kalmar 1599, utnämndes 1610 till
ståthållare på Kronoberg, hade i uppdrag under danska
kriget 1611-13 att anföra allmogen i Sunnerbo, men
tillfångatogs af danskarna. - 3. Karl Johansson S.,
friherre, den föregåendes sonson, militär, f. 18 april
1611, d. 28 okt. 1696, deltog i Trettioåriga kriget
vid olika regementen och var med i A. Oxenstiernas
svit på resan till Paris 1635. Han blef kaptenlöjtnant
vid artilleriet 1643 och avancerade till öfverste
(1660), generalmajor (1666) och general af artilleriet
(1674). 1673-81 var han guvernör på ösel. S. upphöjdes
1687 i fri-herrligt stånd. - 4. Johan S., friherre,
den föregåendes son, militär, f. 22 sept. 1644,
d. 26 dec. 1710 på Flättna, Södermanland, blef 1666
fänrik vid artilleriet, där han 1680 befordrades
till öfverste och 1693 till generalfälttygmästare och
chef. Han ledde artilleriet vid Narva (1700), Dunas
öfvergång (1701) och Thorn (1703), hemförlofva-des
på grund af sjuklisfhet 1704, men stod kvar i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:37:13 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free