- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
691-692

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sizebolu ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

691

Siöhielm-Sjachovskoj

692

ämbetet till sin död. S. inlade mycket stora
förtjänster om artilleriets förkofran, framför allt
i fråga om materielens förbättring, och författade
det antagligen första svenska artillerireglementet
(1690). Jfr L. G. T. T[idander]:s artikel öfver
S. i "Sv. biogr. lex. Ny följd" (X, 1890). -
5. Erik Karlsson S., friherre, den förres broder,
sjömilitär, f. 1647 i Halmstad, d. 1725, utnämndes
till amiral och amiralitetsråd 1676. Under Karl
XI:s danska krig anförde han Göteborgseskadern, blef
1677 vid Mön slagen af Juel och tillfångatagen, men
utväxlad 1679. S. blef 1683 landshöfding i Blekinge
län och 1700 guvernör i Bohus län. På grund af
där föröfvade försnillningar dömdes han 1711 från
lif, ära och gods, men benådades till lifvet 1718
och frigafs följande år. - 6. Karl Georg S., den
föregåendes son, sjömilitär, f. 2 nov. 1683, d. l
sept. 1754, blef underlöjtnant vid amiralitetet 1699,
befordrades snabbt och blef 1710 schoutbynacht samt
efter hand Viceamiral, amiral och öfveramiral. 1734
utnämnd till landshöfding i Blekinge län, kallades
S. 1739 till riksråd, men undanbad sig; 1740 blef
han landshöfding i Malmöhus län och öfverkommendant i
Skåne. Under sin tjänstgöring vid flottan deltog S. i
åtskilliga "sjötåg och skärmytslingar", bl. a. som
befälhafvare för en afdelning af flottan, som 27
juli 1720- mot order - anföll en mycket öfverlägsen
rysk sjöstyrka vid Ledsund (se d. o.). Svenskarna
förlorade 4 fartyg, men tillfogade fienden mycket
stora förluster och hejdade för afsevärd tid hans
framryckning. S. blef för orderbrott ställd under
åtal och dömdes att mista lönen under 6 månader,
men blef f. ö. frikallad från allt ansvar.
1-2. Fr. W. 5. (H. W-l.) 6. H. W-l.

Siöhielm, Henrik Gerritsen, sjömilitär,
f. (födelseåret okändt) i Zeeland, Nederländerna,
d. 18 juni 1668 i Nederländerna, anställdes som
amirallöjtnant på den af Louis De Geer 1643 i Holland
utrustade hjälpHottan och befordrades till amiral
1655 samt adlades 1658 med namnet S. (han hette förut
Gerritsen). Han anförde tredje eskadern af svenska
flottan i sjöslaget i Öresund 8 nov. 1658 emot
sina förutvarande landsmän. 1663-65 företog S. på
svenska regeringens befallning en mycket egendomlig
expedition med skeppet "Falken" "emot turkar och
morer". I Goa fann han sig emellertid föranlåten
att försälja skeppet och afdanka besättningen
samt begaf sig därefter till Holland. För detta
förhållande ställdes S. under åtal inför en
särskild k. kommission. Utgången är ej bekant (se
"Handl. rör. Skand:s historia", XXXII, s. 314- 368).
n. W-l.

Siöstierna, Anders, sjömilitär, riksråd, f. 3 april
1682, d. 18 okt. 1739 i Karlskrona, son till Otto
Kroger, 1693 adlad S. (f. 1653 i Ly-beck, 1703
vice amiral, d. 1709 i Karlskrona), gjorde sig som
sjöofficer känd för duglighet och befordrades till
vice amiral. Då vid hattpartiets uppstigande till
makten på våren 1739 ett större antal lediga platser
i rådet skulle besättas, öfverens-koms, att ett rum
skulle beklädas af en representant för sjövapnet,
hvarför på förslaget till denna plats uppfördes tre
sådana, bland dem S., som af konungen utnämndes till
riksråd 14 april 1739. Någon politisk roll hade han
icke förut spelat och

kom ej heller att göra det såsom riksråd, i det att
han afled några månader efter sin upphöjelse. Den
adliga ätten S. utgick 1811 på svärdslinjen. L S.

8. J., förk. för lat. Societas Jesu, Jesu sällskap,
Jesuitorden; i dagspressen stundum förekommande
förkortning f or Statens järnvägar.

Sjaak [Jak]. Se Sk j a ak.

Sjablon. Se Schablon.

Sja’chmatov [-tåff], Aleksej Aleksandrovitj, rysk
språkforskare, f. 1864 i guv. Sara-tov, skref redan
under gymnasietiden de i "Archiv fur slavische
philologie" (bd 5-7, 1881-82 o. 1884) publicerade
studierna Zur kritik der altrussi-schen iextet
Zur textkritik des codex Sviatoslai vom j. 1073
och Beiträge zur russischen grammatik. I ryska
vet. akad:s handlingar 1884 inflöt Izsljedovanija
o jazykje novgorodskich gramot XIII i XIV vjekov
1890 blef S. docent vid Petersburgs universitet,
1894 filos, doktor och adjunkt vid vet. akad.,
sedermera akademiker och professor i ryska
språket vid Petersburgs universitet. Bland hans
många vetenskapliga afh. märkas Izslje-dovanija o
oblasti russkoj jonetiki (1893-94), Njeskolko slov
o nesterovom zjitii Feodosija, Kievo-petjerskij
paterik i petjerskaja Ijetopis, Drevnjej-sjija
redaktsii Povjesti vremennych Ijet (1897) samt andra
textkritiska studier af den s. k. Nestorkrönikan,
K istorii serbsko-chorvatskich udarenij (1888, 1890)
och undersökningar om bildandet af ryska dialekter
(K voprosu ob obrazovanii russkich narjetjij, 1899). I
vet. akad:s ordboksarbete och filologiska "Izvjestija"
(bulletins) har S. flitigt medverkat. Han anses
som en af de ypperste ryske språkforskarna. Han tog
initiativ till den förberedande sia vistkongressen
1903 och deltog vid utarbetandet af programmet
för "Entsiklopedija slavjanskoj filologii".
A-d J.

Sjacho’vskoj, rysk furstefamilj, som leder sina anor
från Rurik. - 1. Jakov P et ro vi t j S., f. 1705,
d. 1777, öfverprokurator för heliga synoden 1742,
generalkrigskommissarie 1753 och justitieminister
1762, efterlämnade viktiga Zapiski (memoarer),
utg. af Katjenovskij 1810 (ny uppl. 1875). -
2. IvanLeontievitjS., militär, f. 1776, d. 1860,
gjorde sina första fälttåg under Suvorov, blef
generallöjtnant efter slaget vid Leipzig (1813)
och deltog som kårbefälhafvare i polska kriget
1831, där han utmärkte sig vid Ostrolenka och vid
stormningen af Warschau. 1848-58 var han president för
militärdepartementet inom riksrådet. - 3. Aleksandr
Aleksandrovitj S., dramatisk författare, f. 1777,
d. 1846, begynte sin litterära verksamhet 1796
och fick sedan anställning vid kejs. teatern. Hans
mot Karamzin riktade satiriska komedi Kovarnyj (Den
baksluge; 1804) hade stor framgång; sedan författade
han libretter till flera operor och komedier och
öfversatte Voltaires "Zaiire" och "L’orphelin de la
Chine". Den största sceniska framgången hade hans
patriotiska stycken efter kriget mot Napoleon:
Kazak-stichotvorets (Den kosackiske poeten) och
Krestiane ili vstrjetja nezvanych (Bönderna eller
De objudnas möte). 1818 lämnade han sin plats
vid teatern, men förblef ännu produktiv och skref
inalles 60 teaterpjäser af blandadt värde. Jämte
A. S. Sjisjkov tillhörde han den konservativt
akademiska litteraturföreningen "Besieda ljubitelej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:01:39 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free