- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
701-702

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjevyrev ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

701

Sjisdra-Sjterbatov

var berömdt för sin rikedom på frukt och för sin
silkesodling. Efter sasanidernas störtande (641)
sökte det beständigt under inhemska kaner häfda sitt
oberoende, men afträddes af Persien till Ryssland
1813 och införlifvades med detta rike efter den siste
kanens död 1820. Sedan 1859 bildar S. hufvuddelen
af kretsen Sjemacha i guvernementet Baku.
(J. F- N.)

Sjisdra, stad. Se Z j i s d r a.

Sji’sjkin (tysk transkription Schischkin, fransk
Ghichkin), Nikolaj Pavlovitj, rysk diplomat,
f. 1830, skötte 1859-68 olika diplomatiska uppdrag
på Balkanhalfön, blef envoyé 1875 i Washington, 1880
i Aten och 1884 i Stockholm, där han stannade till
1891. S. å. kallades han till utrikesministern Giers’
adjoint, stod i spetsen för utrikesministeriet
under dennes sjukdom och efter Lobanovs
plötsliga bortgång (1896) samt troddes allmänt
skola bli dennes efterträdare, men fick vika för
Muravjev. 1897 utnämndes han till led. af riksrådet.
(A-d J.)

Sji’sjkin, Ivan Ivanovitj, rysk målare, f. 1831,
d. 1898, studerade 1857-61 vid konstakademien i
Petersburg, där han 1860 fick stora guldmedaljen. Han
studerade i Munchen och Zii-rich till 1866, företog
ständiga studieresor i Ryssland och utnämndes
1873 till professor. Han anses som en af Rysslands
ypperligaste landskapsmålare. De bästa af hans verk
äro införlifvade med Tretia-kovs salleri i Moskva.
A-d J.

Sjisjkov [-kå’ff], Aleksandr Semenovitj, rysk
statsman, författare, f. 1754, d. 1841, inträdde i
sjökrigstjänst och företog 1776 en äfventyrlig treårig
expedition irån Kronstadt till Svarta hafvet. Under
svensk-ryska sjökriget (1790) kommenderade han
fregatten "Nikolaj" i Tjitjagovs eskader. Han blef
sedan chef för sjökrigskansliet, vice amiral och
medlem af amiralitetskollegiet, men öfver-gick
efter Alexander I:s tronbestigning (1801) till
litteraturen. Redan 1796 invald i ryska vet. akad.,
fördjupade han sig i studiet af kyrkoslaviska
språket och ställde sig afvogt mot nya rörelser i
vitterheten, särskildt Karamzin. Sina gammalmodiga
teorier utlade han i skrifterna Razsuzjdenie o
starom i novom slogje rossijskago jazyka (1803)
och O krasnorjetjii Sv. Pisanja (Om bibelns
vältalighet, 1810). 1810 bildade han den litterära
föreningen Besieda ljubitelej russkago slova. För
sitt fosterländska sinnelag utnämndes han 1812 till
statssekreterare e*ter den störtade Speranskij, deltog
i tälttåget 1813 och knöt i Prag förbindelse med
västslaviska vetenskapsmän. Han blef 1814 president
i vet. akademien och var 1824-28 minister för
folkupplysningen. Hans samlade verk utkommo 1818-39.
A-d J.

Sjisjma’nov (Sismanov), Ivan, bulgarisk
litteraturforskare, f. 1862, studerade vid tyska
och franska universitet, utnämndes till inspektör
för bulgariska skolväsendet, blef 1894 professor
i litteraturhistoria vid Sofias universitet och
var undervisningsminister 1905-07. Bland hans
vetenskapliga studier må nämnas Der Lenorenstoff in
der bulgarischen volkspoesie (1894), Nacenki ot rusko
vlijanie v bulgarskata kniznina (Det ryska inflytandet
på Bulgariens vitterhet, 1899), Znafenie i zaslugi
na bratija Miladinovi (1912) och den i "Archiv fiir
slavische philologie" (bd 25) offent-

liggjorda undersökningen Gluck und ende einer
beriihmten literarischen mystification, Veda
slo-vena. Af språkligt värde äro hans studier
öfver det bulgariska slang- och tjufspråket,
Bélézki za bulgarskite tajni jezici i poslovecki
govori (1895). Om den bulgariska folkupplysningen
har han inlagt stor förtjänst genom det efter
mönster af den svenska föreläsmngsverksamheten
af honom bildade Tjitalistjenija sojuz (Bulgariska
föreläsningsföreningen). Han redigerade i många år den
förträffliga tidskr. "Bulgarski Pregled" och "Sbornik
za narodni umotvorenija, nauka i kniznina". A-d J.

Sjitkov, B. M. Se Z jitkov.

Sjitomir, stad Se Z j i t o m i r.

Sji-trädet. Se Schi-trädet.

Sjiva, en trän.kriptionsform för Q i v a (se d. o.).

Sjkipetarer (Skip e tärer). Se A l b a n e-se r.

Sjmerirnka, stad. Se Zjmerinka.

Sjoa, landskap i Abessinien. Se S c h o a.

Sjoa (af fno. sjoba, koka), en 100 km. lång
högerbiflod till Gudbrandsdals-Laagen ung. midt i
Kristians amt, Norge, kommer från sjön Gjende (se
d. o.) i Jotunfjeldene, genomströmmar, upptagande
tillflöden från Russvatn (se d. o.) cch Bessvatn,
S j o d a l e n (med övre och Nedre Sjodals-v a t n,
resp. 5,29 och 2,59 kvkm.) och Hedalen samt faller vid
S. järnvägsstation ut i Laagen. S. bildar vattenfallen
Sjovasfossen (37 m. högt), Stutt-gangsfossen (29 m.),
övre Trosaafossen (42,5 m.), Gravbufossen (13 m.),
Nedre Trosaafosserne (resp. 11 och 8,5 m. höga);
vid Steinbrofcssen är S. blott l,? m. bred (det
s. k. Ridderspranget). S:s nederbördsområde är 1,575
kvkm. K. V. H. odalen. Se Sjoa.

odalsvatn, ö v r e och N e d r e. Se S j o a. of
n (isl Sipin), nord. myt., en af asynjorna, om
hvilken det säges, att hon bär omsorg
om att vända såväl mäns som kvinnors håg till kärlek.
Th. W.»

Sjogerstad, socken i Skaraborgs län, Gudhems
härad. 1,805 har. 462 inv. (1915). S. bildar med
Rådene ett pastorat i Skara stift, Billings kontrakt.

Sjölien, grund. Se Flintrännan.

Sjona 1. S j o n e n, fjord, närmast n. om Rånen-fjord
i Nesne härad, Nordlands amt, Norge, beryktad
för österifrån kommande kastvindar, som i stiltje
plötsligt kunna bryta löst som en våldsam orkan.
K. V. H.

Sjonen. Se S j ön a.

Sjonghelleren 1. Sjongehelleren, riktigare
Skjonghelleren, grotta. Se Grotta, sp. 372.

Sjonhem, socken i Gottlands län, Norra häradet. 1,821
har. 359 inv. (1915). S. bildar med Viklau ett
pastorat i Visby stift, Medelkontraktet.

Sjonkf jorden. Se F öl d en 2.

Sjosjoner (Shoshoner), indianstam. Se pl. Amerikanska
folk till art. Amerika.

Sjott, geogr. Se S c h o 11.

Sjovasfossen. Se Sjoa.

Sjterba’tov [-tåff], Ivan Andrejevitj, furst S., rysk
ämbetsman, f. 1696, d. 1761, blef kommerseråd 1722,
sändebud till Spanien 1723 och till Konstantinopel
1730, president i Justitiekollegiet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:30:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free