Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöartilleri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjöartillerikåren-Sjöberg
776
sakligen af 28 cm, L/45 (internationell beteckning
för pjäslängd i kalibermått) å "Sverige"-typens
fartyg, 25 cm. L/42 å "Oden"-typen, 21 cm. L/44 å
öfriga l:a kl. pansarbåtar; 15 cm. L/so å "Sverige"
(se fig. 1), "Oscar II" och "Fylgia", 15 cm. L/44 å
öfriga l:a kl. pansarbåtar utom "Odon"-typens, hvilkas
medelsvåra artilleri utgöres af 12 cm. L/45, likasom
torpedkryssarnas och några andra, äldre fartygs;
75 mm. och 57 mm. kanoner som lätt bestyckning å
de större fartygen och som bestyckning å jagare
och torpedbåtar.
Det nutida sjöartilleriets lavettage är alltid
mer eller mindre intimt förenadt med den pjäs det
uppbär. Kanonens rekyl hämmas i regel genom en eller
flera med pjäs och lavettage förenade och med vätska
fyllda rekylcylindrar, och pjäsen glider härvid ofta i
en mbd lavettaget fast förenad rekylmantel (fig. 5);
kanonens återförande i skottläge efter rekylen, den
s. k. tillbordssättningen, sker merendels automatiskt;
såväl höjd- som sidriktning kan försiggå när som
helst ända intill skottlossningsögonblicket.
Om sjöartilleriets uppställning ombord se
Pansarfartyg. Jfr f. ö. A r t i 11 e r i, B a k
l a d d-ning, Granat l, Kanon, Kikarsikte, Krut,
Lavettage, Projektil, Rekyl, R ek y Ih ä m n i n
g sm e d e l, Rekylmantel, Riktmedel och Riktning.
H. W-l.
Sjöartillerikåren. Se
Marinregementet. Sjöartilleriregementet.
Se Marinregementet.
Sjöassurans. Se Sjöförsäkring. Sjöbarometer. Se
Barometer, sp. 967. Sjöbefaren, sjöv. Se
Befaren. Sjöberg, Nils Lorens, skald, f. 4 dec. 1754
i Jönköping, d. 13 mars 1822 i Stockholm, intogs i
trivialskolan 1768, blef student i Lund 1775, uppehöll
sig genom konditioner vid akademien och kom, efter
aflagd juridisk examen, 1781 till Stockholm. Han
ingick som e. o. kanslist i Utrikesexpeditionen
och som auskultant i Svea hofrätt. Efter att i
vitterhetssällskapet Utile dulci 1782, 1783 och
1786 ha erhållit pris vann han Kellgrens vänskap
och blef dennes medarbetare i "Stockholmsposten". I
den återupplivade Vitterhetsakademien erhöll han
1786 belöning för en dikt öfver Stockholms försvar
af Christina Gyllenstierna, och s. å. vann han
i Svenska akad. stora priset för skaldestycket
Gustaf Adolfs äntrade till regeringen. 1787
valdes han till led. af sistnämnda akademi (hans
inträdestal där innehåller hufvuddragen af hans
kritiska uppfattning), och därmed hade han i det
närmaste utlupit sin litterära bana; mycket få äro
hans vitterhetsstycken efter denna tid. 1796 utgaf
han sina samlade dikter under titeln Skaldestycken
(ny, med ett tiotal dikter tillökad uppl. 1820). Han
utnämndes till expeditionssekreterare 1812. - S. var
en torr och maklig natur, så godt som utan fantasi,
men med redbar och enkel framställningsgåfva. Han
tillhörde h. o. h. den fransk-akademiska riktningen,
med särskild förkärlek för Rousseau, starkt patos emot
fanatism i religionssaker, hetsig fördömelse af kriget
och fältherrarna och mycket utpräglad fysiokratisk
åskådning (Ode til jordbrukaren, en tidig representant
af samma typ, som sedan finns hos Adlerbeth och
Geijer). I företalet till diktsamlingen 1796 uttalade
han sig för en friare behandling af schemat i
jambiska verser, hvilket orsakade ett skarpt
svar af den gamle Gyllenborg 1798, och utdömde
1820 den metriska versen i svenskan. Se nekrolog
öfver S. af Leopold (i dennes "Samlade skrifter",
V) och S:s efterträdare Skjöldebrands "Minne"
i "Sv. akad:s handl. ifrån år 1796" (X, 1826).
A- LT- B- CR-nB.)
Sjöberg, Erik, skald (pseud. Vitalis), f. 14
jan. 1794 i Ludgo socken, Södermanland, d. 4 mars
1828 i Stockholm. Hans föräldrar, drängen Erik Ersson
och Beata Sara Broling, dotter till en kyrkoherde,
flyttade kort efter sonens födelse till Trosa,
där fadern, som af sin födelseort tagit sig namnet
Sjöberg, hade sin utkomst som arbetskarl. Medelst
penningsammanskott af några intresserade personer
blef det för gossen möjligt att vårterminen 1807 afgå
till Strängnäs’ trivialskola. 1809 blef han intagen
på gymnasium, hvilket han hastigt lämnade 1814,
af missnöje med en af dess lärare. S. å. blef han
inskrifven som student vid Uppsala universitet. Redan
som skolgosse nästan uteslutande hänvisad till sig
själf och det ringa han kunde förtjäna genom att
lämna undervisning åt yngre kamrater, måste han som
student fortsätta sin informatorsverksamhet. Sedan han
till-bragt vårterminen 1815 i Uppsala, upptogs hans
tid uteslutande af konditioner, tills han i början
af 1818 åter begaf sig till universitetet. Sedermera
kvarstannade han där nästan oafbrutet t. o. m. hösten
1826, med otrolig sparsamhet lefvande af ej särdeles
betydliga stipendier och det ännu obetydligare, som
hans skrifter kunde inbringa. Hans tentamina till
filosofiska graden afbrötos genom en blodstörtning i
jan. 1824; dock förmådde han att med utmärkt heder
fullborda sin examen s. å. och blef promoverad
till filos, magister. Efter att förgäfves ha
sökt en docentur kvarblef han likväl i Uppsala
halftannat år, som enskild lärare. I början af 1827
begaf han sig till Stockholm, där han sysslade med
öfversättningsarbeten (Washington Irving) och endast
med största svårighet kunde dra sig fram. Sedan han
till sist utan framgång sökt en skolmästarsyssla
i Torsåkers socken i Gästrikland, måste han åter
anta plats som hem-lärare. Som sådan afled han på
Serafimerlasarettet.
Redan i tidiga år lärde Vitalis känna lifvets
bitterhet under några af dess hårdare former-,
fattigdom, närskyldas förakt, föranledt af moderns
förbindelse, och sannolikt bristande hemfrid. Detta
blef ej utan inflytande på utvecklingen af hans både
kropp och själ: hans sjuklighet och hans svårmod
grundlades härmed. Redan som gymnasist hade han
bland kamraterna ett stort namn för sina poetiska
anlag. De flesta af sina poetiska lörsök från denna
tid, såväl som från den första studenttiden, förstörde
han. De tidigaste bevarade dikterna af hans hand är
den samling,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
