- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
803-804

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöförsäkringsöfverrätten ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

und ueber den ursvrung des namens Ingermannland
(1833). 1829 valdes han till adjunkt i ryska historien
och antikviteterna vid Vet. akad. i Petersburg och
1831 till e. o. akademiker samt förordnades 1833
till bibliotekarie för den utländska afdelningen
af akademiens bibliotek. 1835-37 gjorde han en resa
till Kaukasus på akademiens bekostnad, dels för att
studera osseternas då så godt som obekanta språk,
dels för att söka bot för sin försvagade hälsa. Det
senare ändamålet blef dock under den besvärliga resan
h. o. h. försummadt. Frukterna af sin kaukasiska
resa nedlade han i Ossetische sprachlehre, nebst
kurzem ossetisch-deutschen und deutsch-ossetischen
wörterbuch
(1844; s. å. på ryska), för hvilket
arbete han af Franska institutet erhöll Volneyska
priset, ehuru arbetet icke blifvit inlämnadt som
täflingsskrift. 1844 blef S. ord. akademiker för
de finska och kaukasiska folkstammarnas filologi och
etnografi samt förordnades därjämte 1845 till direktor
för akademiens etnografiska museum. En forskningsresa
i Sibirien måste han på grund af sitt hälsotillstånd
afböja, men föreslog i sitt ställe M. A. Castrén,
hvilken sålunda genom honom fick tillfälle till de
resor, som gjort honom ryktbar. Smärre forskningsresor
företog han 1846 och 1852, till det utdöende liviska
folket i Livland och Kurland samt till ön Runö,
där svensk dialekt talas. Han utgaf därom ett par
reseberättelser samt en afh. Zur ethnographie
Livlands
(1849). Det viktigaste resultatet af
resorna, en livisk grammatik och ordbok, utkom genom
F. J. Wiedemanns försorg 1861. Utom nämnda arbeten
utgaf S en mängd resebref och andra skrifter, bland
hvilka må nämnas De vita rebusque Olai Sancti, III
(1838) och Ossetische studien (1848). Hans samlade
arbeten, redigerade af A. Schiefner, utkommo i 2 bd
1861 under titel Joh. Andreas Sjögrens gesammelte
schrtften
. - S. saknade öra för finare ljudnyanser,
men har stora förtjänster som den förste samlaren
af språkmaterial på flera obekanta områden. Hans
historiska arbeten äro tunglästa, men värdefulla för
materialets rikedom. E. N. S.

Sjögren, en af bondestam i Lofta socken, Kalmar län,
kommen släkt, hvaraf en medlem, Anders Jean (f. 1785,
d. 1846), antog namnet S.

1. Karl Anton Hjalmar S., mineralog, f. 25
nov. 1822 i Lofta, Kalmar län, d. 19 juni 1893
på Nynäs i Södermanland, blef student i Lund
1842. filos, doktor 1847, docent i mineralogi 1848,
auskultant i Bergskollegium 1850, geschworner i
Södermanland och Östergötland 1852, grufingenjör
i 7:e bergmästardistriktet 1855 och bergmästare i
7:e, numera Västra, distriktet 1863, från hvilken
befattning han erhöll afsked 1889. Vid Falu
bergsskola var han lärare 1859-63. Som geolog
och mineralog förvärfvade S. högt anseende, och
som grufingenjör och ledare af arbetet vid flera
af rikets, särskildt Värmlands, förnämsta gruffält
utöfvade han framstående verksamhet och var dessutom
anlitad i flera offentliga värf, bl. a. som led. i den
1872 tillsatta kommittén för afgifvande af förslag
till ny grufstadga samt i den kommission, som 1889
erhöll uppdrag att undersöka de apatit tillgångar,
hvilka funnos å kronojord i Norrbottens län. Han
utgaf Lärobok i mineralogi (1865; 3re uppl, 1880),
Kort handledning i svenska grufbrytningen (1878),
afhandlingar i Vet. akad:s
handlingar, i Järnkontorets annaler och i Värmländska
bergsmannaföreningens tidskrift m. m. Sedan 1876 var
S. led. af Vet. akad.

2. Sten Anders Hjalmar S., den föregåendes son,
mineralog, f. 13 juni 1856 i Färnebo, Värmlands
län, aflade mogenhetsexamen 1875, genomgick 1875-78
Tekniska högskolans af delning för bergsvetenskap,
biträdde samtidigt (1875-77) Törnebohm vid
dennes undersökningar af Filipstads bergslag
och aflade i Lund examen till bergsstaten 1880.
Han blef 1882 docent i mineralogi och geologi vid
Uppsala universitet, uppehöll 1882-84 professuren
i nämnda ämnen, gjorde 1883 studieresor i Tyskland
och Österrike-Ungern samt var 1885-89 anställd
som geolog hos bolaget Bröderna Nobel i Baku och
företog i denna egenskap vidsträckta resor
i Kaukasien, Armenien, Persien o. s. v.
Han utnämndes 1888 till professor i mineralogi och
geologi i Uppsala, men erhöll redan 1894 på
begäran afsked. Under den korta tid S. innehade
professuren sattes den mineralogisk-geologiska
institutionen vid nämnda universitet i ett
fullt tidsenligt skick, hvilket möjliggjorde
utförandet af ett betydande antal vetenskapliga
undersökningar. Af dessa har sedan 1892
det stora flertalet offentliggjorts i den på S:s
bekostnad utgifna tidskriften "Bulletin of the
geological institution of the university of
Uppsala". 1903 utnämndes S. till intendent
(efter Nordenskiöld) vid Naturhist. riksmuseets
mineralogiska afdelning. S. har offentliggjort i
in- och utländska facktidskrifter ett stort antal
afhandlingar i mineralogi och geologi samt bearbetat
3:e uppl. af sin faders "Lärobok i mineralogi"
(1880). S. skänkte 1901 till Vet. akad. sin
mineraliesamling, värderad till öfver 100.000 kr.
Han är led. af Vet. soc. i Uppsala (1892) och Vet.
akad. (1899) och kallades vid jubelfesten 1893
till filos, hedersdoktor i Uppsala. Se Nynäs 1.

3. Tage Anton Ullimus S., den föregåendes
broder, läkare, f. 26 aug. 1859 i Färnebo,
Värmlands län student i Lund 1878, med. licentiat
vid Karolinska institutet 1887, började tjänstgöra
som militärläkare 1838 och är sedan 1910
regementsläkare vid Lifgardet till häst. Därjämte
har S. verkat som framstående praktiserande läkare
i Stockholm, där han upprättat ett mycket anlitadt
Röntgeninstitut. Han kreerades 1910 till
med. hedersdoktor af Karol. instit. Jfr
Röntgen-behandling, sp. 169. 1. E. IL*
2. l. T. C.*

Sjögren, Karl August Otto, historiker, f. 4 aug. 1844
i Lemnhult, Jönköpings län, blef 1863 student i
Uppsala, 1869 filos, doktor, s. å. kollega i Göteborg
och 1875 rektor vid pedagogien i Södertälje samt var
1879-1908 kollega vid Katarina femklassiga läroverk
i Stockholm Utom en god, mycket läst Historisk
läsebok för skolan och hemmet
(I. "Gamla tiden
och medeltiden", 1875, 4:e uppl. 1899; II. "Nya
tiden", 1876, 3:e uppl. 1893) och en bearbetning
af Webers världshistoria (1886) har S. utgett en
rad arbeten, utmärkta för otvunget och fängslande
framställningssätt, Georg Adlersparre (1881),
Otto Arnold Paykull (s. å., i "Hist, tidskr."), Karl
August, Grewesmöhlen
(1882), Johan, Reinhold Patkul
(s. å.) Allmän verldshistoria (1885-68, i "Svenska
biblioteket"), Furst Bis-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:05 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free