- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
1265-1266

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skylt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

husen i Stockholm, skulle hänga ut skyltar, bl. a. en
med solen och en med månen. Sedan blefvo dylika
lokaler flera, men alla hade namn och motsvarande
skyltar, delvis ganska egendomliga (jfr fig. 23
o. 24), såsom kan ses t. ex. af Bellmans "Bacchi
soldaters källarmarsch"; där namnes äfven den ännu
existerande "Pelikan". Äfven apoteken i Sverige fingo
på 1690-talet namn och skyltbilder (fig. 25-31),
delvis ännu på sina ursprungliga platser eller
förvarade i Nordiska museet, "Lejonet" (1623),
"Markattan" (s. å.), "Engelen" (1649), "Svanen" (från
1650 till 1880 vid Svartmangatan), "Morianen" (1670),
"Örnen" (1674, numera kalladt "Förgyllda korpen",
vid Stortorget), "Kronan" (1693), "Hvita björn"
(s. å.) och "Enhörningen" (1694). - Lagstiftningen har
sedan länge sysselsatt sig med skyltens storlek och
placering, detta på grund af olyckor, förorsakade
af nedfallande skyltar. Äfven i Sverige finnas
stadganden (för Stockholm genom överståthållarens
kung. 10 nov. 1894) rörande skyltars storlek och
deras användning till "illojal konkurrens". Försök ha
nyligen gjorts att återföra skylten till renässansens
konstnärlighet, särskildt i fråga om smidda skyltarmar
(se fig. 32 o. 33). Så ha utställningar af förslag
till skyltar anordnats af Svenska slöjdföreningen och
af en tidning. En skyltutställning hölls i Linköping
nov. 1916. Jfr f. ö. Affisch, Annons och Reklam. -
Skylt kan äfven betyda detsamma som etikett, t. ex. på
lådorna i apoteksskåp eller som namn-(adress-)plåt,
t. ex. på dörrar eller vid ingången till ett hus. -
Med skylt menas stundom beslag på framsidan af
det föremål, låda, dörr o. s. v., i hvilket ett
lås är anbragt; det tjänar att i viss mån dölja
och äfven skydda nyckelhål. Dessa skyltar kunna
liksom nycklarna få konstnärlig utsmyckning.
J. C.

Skyltläder. Se Läder, sp. 173.

Skyltning. Se Skylt.

Skyltsöndagar kallas i Stockholm och flerstädes
de närmaste två söndagarna före julafton, äfven
om denna själf infaller på en söndag. Ingen handel
förekommer, men man "skyltar" då i de starkt upplysta
butikfönstren med särskildt fina varor i lockande
anordning eller stundom med små tablåer, framställda
medelst dockor och leksaksföremål. Jfr Skylt.

Skyltvakt, detsamma som skiltvakt (se Post,
sp. 5).

Skymfbref. Se Gesäll, sp. 1079.

Skymhyttan, kronopark i Nora socken, Hjulsjö
härad, Örebro län, tillhör Örebro revir af
Bergslagsdistriktet och bildades i enlighet med
bestämmelserna i k. br. 23 april 1909 genom inköp af
sex skogshemman i Skymhyttans by. Genom k. br. 15
april 1910 inköptes därefter vissa egolotter i
Skärmarboda by. Areal 1,519 har (1910). S-r.

Skymning och Gryning, meteor., sammanfattas i
de flesta språk i ett ord (lat. crepusculum,
fr. crépuscule, eng. twilight, ty. dämmerung,
zwielicht, da. och no. dæmring) och skilja sig i
svenskan endast därigenom, att skymning har afseende
på de atmosfäriska ljusfenomen, som inträffa kort
före, vid och efter solens nedgång, men gryning
dem, som inträffa före, vid och kort efter solens uppgång. I det hela äro
gryningsfenomenen ett framträdande i omvänd ordning
af skymningsfenomenen, men då de senare äro mycket
noggrannare iakttagna och i allmänhet också något
mera utpräglade än de förra, så har efterföljande
redogörelse begränsats till skymningsfenomenen, där
ej annat säges. Företeelsen uppkommer väsentligen
genom solstrålarnas spridning (diffusion) och böjning
(diffraktion) i atmosfärens olika lager, hvilka
fenomen verka med stor styrka, då solen befinner sig
i närheten af horisonten, alldenstund dess strålar då
måste genomtränga ett luftlager af betydlig tjocklek,
innan de nå en åskådares ögon. Äfven strålbrytningen
(refraktionen) inverkar, ehuru jämförelsevis
obetydligt. Vore luften fullkomligt genomskinlig eller
om den icke funnes, skulle inga skymningsfenomen
förekomma. Månen, som saknar atmosfär, har inga
dylika fenomen. I vanliga fall visa sig ej heller på
jorden några skymningsfenomen, då solen står högt på
himmelen, enär de luftlager, som dess strålar genomgå,
då äro alltför tunna för att sprida och böja dem så
mycket, att skymningsfenomen bli märkbara. Endast i
utomordentliga fall, såsom under åren 1883 och 1884,
visa sig skymningsfenomen äfven midt på dagen (se
Krakatau och Röda skenet).

Rent astronomiskt betraktas skymningen endast
som en försvagning af dagsljuset vid och efter
solnedgången. Redan Alhazen (på 1000-talet) behandlade
denna fråga, som sedan noggrannare undersöktes
af J. och N. Bernoulli, Maupertuis, d’Alembert,
Lambert m. fl. När solen sjunkit under horisonten,
upplyses jordytan icke längre af dess direkta strålar,
utan endast af det ljus, som från de ännu solbelysta
högre luftlagren och molnen, när sådana förekomma,
reflekteras (diffunderas) till densamma. I mån,
som solen sjunker, försvagas detta diffusa ljus
alltmera. Mycket ljus skymning råder ännu, när
solens djup under horisonten är 4°. Den ljusare,
s. k. borgerliga skymningen, brukar räknas, tills
solens djup nått 6°; då kan man ännu under bar himmel
läsa större skrift. De ljusstarkare stjärnorna bli
då vid klar himmel synliga. När solen sjunker mera,
bli småningom äfven de ljussvagare stjärnorna synliga,
och vid ett soldjup af 16° till 18° försvinner det
sista skymningsljuset.

Om man tänker sig en cirkel dragen 18° under
horisonten och parallell med denna, så anges den
astronomiska skymningens längd af den tid, solen
i sin skenbara rörelse behöfver för att från sin
nedgång sjunka till denna cirkel. Denna tid växlar
betydligt alltefter solbanans läge och lutning mot
horisonten. Vid ekvatorn, där solbanan är vinkelrät
mot horisonten, är den astronomiska skymningen kortast
och varierar obetydligt under årets lopp, vid högre
breddgrader är den längre och mera föränderlig,
såsom följande tabell å sp. 1267 utvisar.

I polarområdena, där dag och natt i allmänhet ha
betydligt större längd än l dygn (se Polardag och
Polarnatt), har också den astronomiska skymningen en
motsvarande längd. Så t. ex. rådde vid nordpolen 1900
dag från 21 mars till 23 sept., astronomisk skymning
från 23 sept. till 13 nov., natt från 13 nov. till
31 jan., sedan åter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0673.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free