- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
1327-1328

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skåne ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1327

Skånska konstnärslaget

1328

diskurser" rörande en ifrågasatt jämkning i
adelsprivilegierna och undandrog sig (eller
skildes från) kommissionsarbetet. - Af större
betydelse blef den af Karl XI:s förmyndare
utsända 1662 års kommission, bestående af de
skånska landskapens gen.-guv. riksamiralen
G. 0. Stenbock, riksskattmästaren G. Bonde (se
d. o., sp. 1096) samt Stockholms öfverståthållare,
Sch. Rosenhane. Att bringa reda i beskattningsväsendet
inom gen.-guv. och ordna statsinkomsterna därifrån,
så att de åtminstone täckte utgifterna för dess
förvaltning, var denna kommissions förnämsta uppgift,
och för detta ändamål sammankallade den de tre
öfre stånden inom gen.-guv. till en landtdag i
Malmö (sept. 1662). Genom den hof samhet och takt,
hvarmed kommissionen ledde förhandlingarna där,
fick landtdagen en svenskvänlig prägel, ehuru den
skånska adeln kunde förmås till endast helt obetydliga
inskränkningar i sina stora privilegier från den
danska tiden, men de ofrälse ståndens beskattning
jämkades till likhet med det gamla Sveriges, och
för dessa landskap nya skatteformer, såsom lilla
tullen, accisen och salpeterskatten, blefvo nu här
påbjudna. - Emellertid visade det sig snart, att
regeringen missräknat sig i sin förhoppning, att
den ärfda misstron och motviljan mot Sverige skulle
af sig själfva småningom försvinna. Skånska adeln
visade en demonstrativ likgiltighet för svenska
förhållanden, och de oirälse stånden, särskildt
stadsbefolkningen och bönderna, funno sin ställning
försämrad, sedan de kommit under den mera hårdhändta
svenska styrelsen. Skatterna tryckte hårdare, och
handeln aftynade, sedan samfärdseln mellan Öresunds
stränder ej längre var fri. Mest egnadt att underhålla
missnöjet inom dessa båda samhällsklasser var dock
militärväsendet. Borgarna i garnisonsstäderna
måste i sina hem hysa både befäl och soldater,
delvis underhålla dem samt behandlades af dessa
ofta mera som besegrade fiender än som landsmän. En
minst lika olidlig plåga var för landsbygden det
hos kronobönderna inkvarterade rytteriet. Då de
allt högljuddare klagomålen häröfver slutligen af
de skånska ständerna vid riksdagen 1668 fram-buros
direkt till regeringen, tillsattes för att stilla
oron kommissionen af 166 9-7 O, som bestod af den
ofvan nämnde J. Gyllenstierna och kammarrådet Klas
Rålamb, som deltagit i utarbetandet af Blå boken
(se d. o., sp. 797). Äfven skånske gen.-guv. Gustaf
Baner (se d. o., sp. 837) förordnades till medlem,
men tog dock endast vid sammanträdena i Malmö någon
del i arbetet. Kommissionens uppdrag omfattade en
noggrann utredning af allt inom de skånska landskapen,
som rörde kyrkan, rättskipningen, militärväsendet,
beskattningen och näringarna, hvilkas upphjälpande
låg förmyndarregeringen varmt om hjärtat. För sådana
utredningar egde den ati från kyrkliga, civila och
militära myndigheter af alla slag infordra räkenskaper
och redogörelser, men hade äfven befogenhet att själf
"rätta och bota", hvad enligt gällande lag och stadgar
kunde och borde rättas och botas. Endast frågor af
principiell natur eller sådana, som kommissionen
ej vågade själf afgöra, skulle hänskjutas till
K. M:t. Ärenden, som rörde hela gen.-guv., skulle af
handlas med dess samtliga ständer på en landtdag i
Malmö, men där-

jämte lämnades det i kommissariernas fria skön att
kalla städernas och landsbygdens befolkning till
möten i de särskilda länen, och då de trodde sig på
detta sätt säkrast kunna lära känna befolkningens
tillstånd och behof, anordnade de i stor utsträckning
dylika möten, som blefvo landtdagar i smått för
särskilda städer och kringliggande härad. Dylika
mindre landtdagar höllos hösten 1669 i Kri-stianopel,
Ronneby, Kristianstad och Ystad. Den fyra månader
långa vistelsen i Malmö upptogs endast delvis af
den gemensamma landtdagen, som hölls i dec. och ej
medförde något nämnvärdt resultat. Möten höllos under
tiden med biskop, pro-kansler och konsistoriales
i Lund, vid hvars nyinrättade universitet strider
redan uppstått, som borde undersökas och om möjligt
biläggas, och därjämte upptogos och pröfvades nya
klagomål från landsbygden och från garnisonsstaderna,
särskildt det hårdt betungade Malmö. Under våren 1670
besöktes Landskrona och Hälsingborg, i hvilken stad
ännu en landtdag hölls med häradena i nordvästra
Skåne, och först i slutet af maj hade de båda
kommissarierna hunnit till Halland. Men kort
efter det första sammanträdet med borgerskapet i
Halmstad insjuknade Rålamb, hvarefter arbetet, som
då mest bestod i expedierandet af förut af-gjorda
mål, fullföljdes och afslutades af Gyllenstierna
ensam. Sista protokollet är dateradt 8 aug.

Större delen af kommissionens handlingar förvaras
jämte dess protokoll i Riksarkivet. Resultatet af
1669-70 års kommission var trots dess dryga arbete
torftigt nog. Utan tvifvel har den uträttat mycket
godt, förhjälpt många lidande och förtryckta till
deras rätt mot dem, som förtryckte, men räfsten
mot sådana kunde ej göras nog eftertrycklig. För
själfva hufvudjppgiften,- försvenskningen
af befolkningens åskådningssätt och sinnelag,
kunde den intet väsentligt uträtta, emedan den af
statsbristen tvangs att afslå hvarje anhållan om
skattetryckets lindrande. Om detta negativa resultat
vittnade nogsamt befolkningens hållning inom alla tre
landskapen vid det få år därefter utbrytande kriget
med Danmark. Litt.: S. Wägner, "Skånska kommissionen
af 1669-1670. Ett bidrag till de skånska landskapens
inre historia", 1886), och Knud Fabricius, "Skaanes
övergång fra Danmark til Sverige" (2 dlr, 1906).
S. \V-r.

Skånska konstnärslaget, en sammanslutning af skånska
idkare af bildande konst, stiftades i Malmö 7
dec. 1902. Hösten året därpå anordnade samfundet
sin första utställning (i Malmö museum); sedan
följde utställningar i andra skånska städer samt i
Göteborg 1908, hvarjämte laget uppträdde som sluten
grupp på allmänna utställningar i Stockholm 1909
och i Karlskrona 1911. På lagets initiativ bildades
Skånes konstförening 1904. Till julen 1905 utgaf
laget publikationen "Från Skånebygd". 1912 utgafs
publikationen "Skånekonst" med text af A. Hahr och
Y. von Schmidten. Laget räknade då 41 medlemmar,
gamla och unga, hvaribland 7 damer. Af de 41 voro
7 skulptörer och 4 arkitekter, de öfrige målare
1913 egde en schism rum inom samfundet, hvarvid
11 medlemmar gingo ut och bildade en ny förening,
Konstnärsgruppen 1913. I Baltiska utställningen
1914 deltogo båda grupperna under hvar sin
partibeteckning. 1915 på våren anordnade de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0704.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free