- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
1403-1404

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sladörj ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ämnen, såsom kisel och fosfor. Vid de metallurgiska
operationerna är slaggen icke blott ett ämne, som
skall frånskiljas och bortskaffas ur ugnen, utan har
äfven bestämda uppgifter att fylla. I många fall,
t. ex. vid masugnsprocessen, tjänstgör den som skydd
för den utreducerade metallen mot oxidation. En starkt
kalkhaltig slagg hindrar äfven där i beskickningen
ingående svafvel att upptagas af järnet, hvilket
särskildt vid koksmasugnar på grund af koksens
höga svafvelhalt är en nödvändig förutsättning för
erhållande af användbart tackjärn. Vid smältfärskning
tjänstgör slaggen som förmedlare af syreöfverföringen
till kolet i järnet (se Slaggfärskning). Vid de
basiska götjärnsmetoderna åstadkommer slaggen
genom sin basicitet, att i järnet ingående fosfor
oxideras och i form af fosforsyra aflägsnas ur
järnet. Slaggens sammansättning är därför af stor
betydelse och måste ofta regleras genom lämpliga
tillsättningar. Släggorna äro i allmänhet silikat,
d. v. s. kemiska föreningar, där kiselsyra ingår som
syra. Allteftersom i kiselsyran ingående syre utgör
1, 1 1/2, 2 eller 3 gånger syremängden i baserna,
skiljer man mellan singulosilikat, sesqvisilikat,
bisilikat och trisilikat. Slaggerna benämnas ofta
efter de operationer eller ugnar, vid hvilka de
erhållits, såsom masugnsslagg, härdslagg, puddelslagg,
vällugnsslagg, hammarslagg, bessemerslagg, suluslagg,
råkopparslagg, garslagg o. s. v. Flera slag,
såsom härdslagg, hammarslagg, råkopparslagg etc.,
kunna på grund af sin metallhalt åter tillgodogöras
som malmer. Den basiska bessemerslaggen utgör genom
sin höga fosforsyrehalt ett värdefullt gödningsämne,
thomasfosfat l. thomasslagg.
F. S-e.

Slaggcement. Se Cement, sp. 1419–20.

Slaggfärskning, metall., gemensamt namn på de
järnfärskningsmetoder, där tillförsel af det för
oxidering af järnets kolhalt erforderliga syret
till afsevärd del sker genom förmedling af en
järnoxidoxidul- eller järnoxidulhaltig slagg. Då
detta är fallet vid samtliga smältfärskningsmetoder
(se Järn, sp. 388–390), blir slaggfärskning i själfva
verket liktydig med smältfärskning. Öfverförandet
af syret sker på så sätt, att genom oxidation af
i järnet ingående kisel och mangan samt järn, vid
basiska metoder äfven tillsättning af kalk, bildas
en slagg, hvars järnoxidoxidul eller järnoxidul
i sin ordning afger syre till kolet i järnet under
bildning af koloxid och utreduceradt järn. För att
ersätta därvid förbrukad järnoxidul tillsätter man
vid martinmetoden oftast järnmalm. F. S-e.

Slagghål, metall. Se Blästerverk, sp. 821.

Slaggliknande basalt, petrogr. Se Förslaggad basalt.

Slaggtegel, tekn., tegel, som erhållas sålunda,
att slagg, då den tappas ur ugnen, får utrinna i
framför densamma ställda tackjärnsformar af lämplig
form. Förutsatt att den slagg, hvaraf detta tegel
göres, har passande sammansättning, är slaggtegel ett
utmärkt godt, starkt och billigt byggnadsmaterial, som
lämpar sig i synnerhet för grundmurar, uthusbyggnader,
ugnsbyggnader o. s. v. Olägenheterna hos detta tegel
äro, att det är tungt och, i anseende till sin glasiga
natur, svårt att handtera. Det gjutes förnämligast af
masugnsslagg, men äfven af vällugnsslagg och på sina
ställen äfven af slagg från kopparugnar och hålles
vanligen i
stora dimensioner, så att det går
fort att uppföra byggnader däraf.
C. A. D.*

Slaggull, tekn., ett ulliknande fabrikat af
masugnsslagg, som framställes därigenom, att i en
flytande ström af smält slagg inblåses öfverhettad
vattenånga eller luft. Slaggull används stundom som
isoleringsmedel vid ångpannor, värmeledningar o. d.
Fmn.

Slaggäng (jfr Slag 8), skpsb., kallas en
å stora örlogsfartyg invid fartygssidan
i närheten af vattenlinjen liggande gång,
hvarifrån man är i tillfälle att täta skotthål i
skeppssidan. K-. N. (C. K. s.

Slagheck, D i d r i k, upphofsmannen till Stockholms
blodbad 1520, var oäkta son till en westfalisk präst
och tyckes tidigt ha varit anställd i det påfliga
kansliet. Han kom till Norge 1510, troligtvis i
sällskap med en aflatskrämare, och rönte snart
så mycken ynnest af både Kristian II och dennes
rådgifverska, Sigbrit, att han redan 1513 tänkte
på att bli ärkebiskop i Lund och t. o. m. fick
påfven Leo X:s löfte därpå. S. lämnade troligtvis
därefter Norden, men återkom 1517 som famulus
(se d. o,} åt aflatskrämaren Arcimboldus. Dennes
vistelse i Sverige förrådde han för konunger och
for sedan i dennes tjänst till Rom för att anklaga
Arcimboldu.-hos påfven. 1520 var S. Kristian II
följaktig till Stockholm och har antingen förledt
konungen till den afskyvärda handling, som fått
namnet Stockholms blodbad, eller åtminstone styrkt
honom i han:> hämndplan genom falska föregifvanden
om, hvad kyrkolagen stadgade om kättare. S. deltog
personligen i blodsdomens utförande och blef strax
därefter belönad med att utnämnas till biskop i
Skara. Han var sedan en af de tre styresmän, som
Kristian kvarlämnade i Sverige. Genom sin grymhet
uppretade han ännu mer befolkningen och främjade
därigenom resningen. Hans okloka inblandning
framkallade också de danska truppernas nederlag vid
Västerås. I nov. 1521 blef S. genom konungens inverkan
ärkebiskop i Lund, men redan två månader senare,
till följd af påfvens klagomål och meddelanden om
hans framfart i Sverige, blef han å båle bränd i
Köpenhamn 24 jan. 1522, som försoningsoffer för de
mördade svenske biskoparna. - S:s broder "junker"
Henrik S. följde 1520 som befälhafvare med på
tåget till Sverige och utnämndes till hof vitsman i
Stockholm, som han med stor skicklighet försvarade
de följande åren. Vid kapitulationen i juni 1523
fick han med sitt folk fri affärd till Tyskland.
E. Ebgr.

Slaghuf (eg. slaghufvud), sjöv., ett i stället för
"knallhatt" och "slagrör" ofta användt ord under den
tid. då kanon-och gevärslås begagnades. L.H.*

Slaghök, zool., benämning på dufhöken (st1
Hökarna) samt (enligt Sven Nilsson) på orm-vrak och
bivråk. Urspr, torde ordet slaghök ha betecknat en
stor och farlig roffågel i allmänhet.

Slaginstrument, mus. Se Instrument 1.

Slagkula 1. Sp ringkula, artill Se Projektil, sp. 343.

Slagköl, skpsb. Se Slingcrköl.

Slaglinje. 1. Krigsv. Se S l a g 5. - 2. Sjör. Se
Bidevindslinje.

Slaglod, tekn. Se Legering, sp. 40. och Lödning.

Slaglås. Se H a n d e l d v a p e n, sp. 1312 och
fiff. 12.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:01:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfce/0744.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free