- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
1455-1456

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slingra ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1455

Slingra-Slip

1456

Arter af ormbunksläktena Blechnum och Lygodium slingra
med bladen, som (hos L. articulatum på Nya Zeeland)
kunna bli 30 m. långa. Slingerväxterna slingra i
allmänhet till vänster, såsom störbönan och vindan
(jfr fig. t. v.); endast ett fåtal

T. v. öfversta delen af en åt vänster slingrande
slingerväxt (Ipomaa), t. h. motsvarande del
af en åt höger slingrande (Asparagus medeoloides).

slingrar till höger, t. ex. humlen (jfr
fig. t. h.). Mycket få växter slingra omväxlande till
höger och vänster, såsom Solanum Dulcamara. Vanligen
slingra endast långskotten; groddplantans första
stjälkleder slingra ej. Sidoskotten, i synnerhet
de blommande, äro ej slingrande. Med undantag af
den parasitiska Cuscuta äro de slingrande skotten
ej retbara genom beröring (såsom fallet är med
klängena). Slingerväxternas blad ha i allmänhet en
mer eller mindre hjärtlik bas och långa, utspärrade
skaft. Den största rikedomen af slingerväxter finnes
i tropikerna, där deras stam ofta blir vedartad. De,
som tillhöra vår flora (arter af släktena Lonicera,
Con-volvulus, Calystegia, Cuscuta, Solanum, Humulus,
Polygonum), äro nästan alla örtartade. I dagligt tal,
frökataloger o. d. kallas ofta klängväxter (se Klangen
med fig.) slingerväxter, hvilket är oriktigt. Jfr G
e o t ro p i s m. G. L-m.

Slingra, sjöv. Se Rulla, sjöv., Slinga, sjöv. och S
lin gr i n g.

Slingring, sjöv., ett fartygs våldsamma
sväng-ningsrörelse i hård sjögång,
då fartyget samtidigt både "rullar"
och "stampar". Jfr öfver-h a l a.
H. w-l.

Slingsbybraeen. Se Skagastölstinderne.

Slingtrådar, bot. Se K l än gen.

Slingväfnad, text. Se Gas, sp. 775.

Slinke, bot. Se Gyrophycese.

Slinnor, bot. Se Vaccinium.

Slintyta 1. G l i d y t a, geol. Där af en eller
annan orsak rubbningar eller flyttningar inom
berggrunden egt rum längs sprickor och rämnor eller
där förkastningar försiggått, ha de båda sålunda i
förhållande till hvarandra rubbade bergytorna blifvit
glattnötta och delvis försedda med repor till följd af
den kraft, hvarmed de i själfva glidningsögonblicket
varit pressade emot hvarandra. Sådana nästan
polerade, stundom alldeles spegelblanka ytor, slint-
1. glidytor, ha iakttagits på

åtskilliga, blott ej alltför lösa eller porösa
bergarter, t. o. m. på stenkol. De äro bevis för, att
en glidning egt rum inom bergmassan längs dessa ytor.
E. E.

Slip. 1. Sjöv. Se Glidning. - 2. Skpsb.,
en anläggning, medelst hvilken medelstora
och smärre f?rtyg kunna för öfversyn och
reparation m. m. upphalas på land. Den
består af en upp-halningsbädd, vagnar och
upphalningsmaskineri. Bädden är - hufvudsakligen
beroende af lokala förhållanden - byggd så, att
fartyget vid upp-halningen är ställdt antingen
längs eller tvärs densamma. Det förra är enklast
och kräfver minst strandlängd samt förekommer
därför oftast, men fordrar, att fartyget noga
trimmas (får styrlastig-het) till samma lutning
som bädden, enär i annat fall, särskildt för långa,
lätt byggda fartyg, uppstår risk för brytning vid
det tillfälle, då fartyget hvilar endast på öfversta
vagnen, en olägenhet, som undviks vid användning af
tvärskeppsslip. En för

upphalning långskeppsvägen afsedd slip (se fig.) har,
beroende af den beräknade maximibelastnin-gen,
2 eller 4 sido- 1. slagbäddar samt l mid-skepps-
1. kölbädd. Bäddarna, hvilkas lutning är mindre än en
aflöpningsbädds, sträcka sig så långt ut i vattnet
att, då yttersta vagnen är fullt utfirad på bädden,
det fartyg, som skall upphalas, kan förhalas in öfver
och uppstöttas på vagnarna. Bäddens utsträckning
uppåt land beror af, om ett eller flera fartyg
samtidigt skola kunna stå upphalade. Stundom äro
bredvid upphalningsbädden anordnade sidobäddar, till
hvilka fartyg kunna flyttas efter upphalningen. -
Hvarje bädd är byggd på ungefär samma sätt som
en aflöpnings-bädd. Sidobäddarna ha skenor för
vagnarnas ytter-rullar, kölbädden har 2 skenor
för vagnarnas inner-rullar samt emellan dem en
pallskena, mot hvilken vagnarnas pallar passa in,
då de äro nedfällda, och förhindra vagnens rörelse
nedåt. Vagnarna bestå af längsgående järnbalkar,
lagda öfver bäddarna och försedda med rullai; dessa
balkar förenas med andra tvärgående balkar, upptill
af-slutade med ställbara slagblock, genom hvilka
fartyget erhåller behöflig sidostöttning. - På små
slipar kan upphalningen ske med handspel och ginor,
på större slipar sker den antingen med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:01:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfce/0770.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free