Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
133
Snoilsky
134
framstå hans skildringar af kvinnlig skönhet och
lefnadsnjutning (Konstberiderskan, Kreolskan). En
briljant frihetssång är den hänförda hyllningen af
Rouget de Lisle. Inverkan af tidshändelserna kom honom
att fortsätta 1840-talets aktuella utrikes-poesi. En
rad dikter för Polen (På Polens dag, Den polske
frivillige m. fl.), framkallade af det polska upproret
1863, och för Danmark (Storken, Det första regementet
m. fl.) med anledning af dansk-tyska kriget 1864,
är i ton och tanke nära släkt med Talis Qualis’ och
andra politiska frihetsskalders verk. I dem lyfter
sig S:s ungdomsdiktning till stora ämnen och ett
eldigt patos för den nationella friheten. Inflytande
från Chr. Win-ther och annan dansk lyrik hör äfven
till de märkbara påverkningar, under hvilka S:s
skaldskap, särskildt hans natur- och känslodikt,
utvecklades. - S. offentliggjorde äfven ett stort
antal öfver-sättningar från Béranger.
Med "Italienska bilder", frukten af hans
resa 1864, inträdde S. i sitt andra skede som
författare. Inspirationen strömmade rik och ungdomligt
frisk, hämtande motiv i brokig mångfald från natur
och folk i den lyckliga södern. Eedan Inledningssång
med sitt vårliga och brusande jubel öfver frihet
och lefnadsnjutning slår an grundstämningen. Med
fast hand är teckningen gjord, och de färgstarka
målningarna, där både det pittoreska och det
gra-tiösa kommer till sin rätt, vittna lika mycket om
skönhetsälskarens beundran som om mannens varma hjärta
och konstnärens ursprunglighet och kultur. Raska
genrebilder (Saltarello i Trastevere), stämningar
af ungdomslycka (Sorrento), hänförd frihetskärlek
(Neros gyllene hus, Masaniellos tarantella, Magenta),
natursvärmeri (Vindarnes sång om I sola bella) och
vemodig hemlängtan (Jultankar i Rom), bilder från
Venezia, campagnan och Neapel, allt fick otvungna
och öfvertygande uttryck. Vistelsen i Spanien gaf
icke samma rika poetiska behållning. I den vackra
Alhambra ljuder en klagan öfver, att fantasien lämnat
skalden, och flertalet af de spanska motiven fick
form af sonetter. Hade den italienska resans dikter
inbragt vår verskonst en ny realistiskt konkret stil,
voro sonetterna på sitt sätt också en formförnyelse:
deras elegans och pittoreska fyllighet stodo högt
öfver den matta och bläcka framställning, hvartill
sonettformen merendels urartat, och visa, hvilken
individuell prägel S. kunde förläna denna ofta
konventionaliserade, just då i Frankrike af "les
parnassiens" med ny ifver odlade versart. Sonetten
förblef under den närmaste tiden hans älsklingsform, i
hvilken han nedlade sin uppfattning af tidshändelserna
(sorgen öfver Frankrikes nederlag 1870-71, uppmaningar
till svensk försvarsvilja), sitt djupa personliga
missmod (Noli me tangere, Min vän och jag m. fl.) och
sin än godmodiga (Gammalt porslin), än bittra
(Var det väl vardt?) satir. S:s öfriga diktning var
jämförelsevis ytterst ringa (Vågbrytaren, Rosersberg)
och till-bakablickande, icke barn af nuet och dess
intryck.
Den nya våren i S:s författarskap, hvilken sammanföll
med den lyckligt lösta krisen i hans lif, kom så pass
sent, att han icke direkt kunde knyta vid det tidigare
diktade, det, hvars utveckling al-brutits efter
hemkomsten från den utländska resan. Ungdomslyrikens
sprittande liflighet och rytmiska fart voro förbi,
den stormande hänförelsen lämnade j
rum för en innerligare värme, den strömmande sången
för en mer koncentrerad dikt, hvars konstnärliga
princip var karakteristik. Med rikt utvecklade yttre
sinnen och en högt kultiverad iakttagelse-förmåga gaf
S. icke bara beundransvärda reseskisser (sådana som
Vägen till Taormina, Göttingen, Stralsund, I Rättvik,
Tännforsen, gärna koncentrerande sig kring en lärdom
för lifvet som i Gotik eller De vansinniga i Ragaz),
utan förlänade hvarje motiv en konkret gestaltning,
där det otadligt artistiska i utförandet och
bildspråkets, symbolikens säkerhet bilda en sällsynt
harmonisk helhet. Hans personliga känslolif uttalade
sig, efter det att den dityrambiska ungdomslyriken
var förbi, i regel indirekt, medelbart, i fabel eller
annan episk förklädnad, ofta så objektivt framställd,
att hans dikt blir plastiskt fristående som Goethes.
Skaldens förändrade lefnadsförhållanden
blefvo naturligtvis utgångspunkten för ett
stort antal dikter från de första åren efter
brytningen. Lyriska symboldikter som Svarta svanor,
Edelweiss och Blodboken, den varma sympatisången
öfver drottning Caroline Mathilde, de lidelsefulla
Kärleksgrottan vid Biarritz och parafrasen af
Paolo-och-Francesca-motivet, den stora, stolta dikten
Läkaren, som förhärligar en älskande kvinnas tillit
och mod, tillhöra de obestridligen tyngst vägande
af hans alster på grund af den starka glöd, hvaraf
diktionen är mättad. Af skedsdrycken, som besjunger
ett fågelfritt par, en albigensisk minstrel och hans
maka, som nödgas lämna hemlandet, hvars besjälade,
ideella bild han för med sig i sin sång, och Fången,
en situationsbild, hvars patos förkunnar, att
kärleken icke är beroende af, om den älskade ådragit
sig skuld och straff i samhällets ögon, innehålla
nästan obeslöjade bekännelser; den ungdomligt tjusande
Dryadens byte, den fina situationen Florentinerkväll
och det vackra reseminnet Blåa grottan äro direkta
kärleksdikter. Äfven i den lilla gruppen liffulla
scenerier och figurteckningar från Algeriet (/
Afrika) ingå personliga bikter. Redan 1880 började
S. på främmande botten den rad dikter, egnade åt
Sveriges historiska minnen, som han gaf namnet
"Svenska bilder", ädla vittnesbörd om hans kärlek
till Sverige och dess häfder. Motiven sträcka sig
från Gustaf I till Tegnérs "Svea" och innefatta såväl
krigiska taflor af ståt och bravur (Herr Jans likfärd)
som fredliga målningar af inhemska personligheter (En
afton hos fru Lenngren, I Svedenborgs trädgård). Som
höjdpunkter kunna betecknas den stora, på skiftande
stämningar rika bilden af Karl IX och Gustaf Adolf som
barn, Hvita frun, den symboliska skildringen af Karl
XII:s hjältesaga, Brandklipparen, den utomordentligt
målande tids- och situationsbilden Stenbocks kurir;
hans egen älsklingsdikt, den monumentala Olof
Rudbeck med sin förhärligan af det osjälfviska offret
för fosterlandets skull; den gripande bilden från
Stora ofredens nödår, På Värnamo marknad, och den
medkänsligt urskuldande karaktärsteckningen af Gustaf
IV Adolf, Den trettonde mars. Beundransvärda äro
dessa dikters helgjutenhet och rika stämningsskala:
enkel balladstil i Vapenbröderna och Junker Ulf,
ömsint, förstående person-karakteristik i Kristina
och Aurora Königsmarck, tjusande, melodisk naturlyrik
i Amaryllis, akademisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
