- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
245-246

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Soddoma - Soddy, Frederick - Soden - Soden, Friedrich Julius Heinrich von - Soden am Taunus - Sodium - Sodom - Sodoma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

245

Soddoma-Sodorna

246

Soddoma. Se Sodorna.

Soddy [sårdi], Frederick, engelsk kemist,
i. 2 sept. 1877 i Eastbourne, professor
1904 i fysikalisk kemi och radioaktivitet vid
universitetet i Glasgow, 1914 i kemi i Aberdeen,
har utfört mycket värdefulla undersökningar rörande
radioaktiviteten, uppställde tills, med Rutherford
den s. k. desintegrationsteorien (se Radioakt ivitet,
sp. 872) och påvisade tills, med Ramsay, att helium
spontant utvecklas ur radium (se Radium, sp. 878),
hvarjämte han äfven utfört viktiga undersökningar
rörande andra fysikaliska och kemiska frågor.
T. E. A.

Soden [så-], kurort i Hessen-Nassau, vanligen kallad
Soden am Taunus, ligger 140 m. ö. h. Klimatet är
särdeles mildt och föga retande. S. förfogar öfver
24 källor, af hvilka 9 äro i bruk. De innehålla
koksalt, järnoxidul och fri kolsyra i växlande
kvantiteter. Flera af S.-källorna begagnas till
drickning, andra till bad. Kurortens alla anstalter
äro förstklassiga. S.-vattnet försändes i handeln i
ganska stor mängd; det begagnas dels till invärtes
bruk vid en del katarrala affek-tioner i strupe
och luftrör, dels som bad, vid en hel del lidanden
af olika slag. Säsongen varar l maj-15 okt. öfver
4,000 kurgäster. Ln.

Soden [så-], Friedrich Julius Heinrich von, grefve,
tysk skriftställare, f. 1754 i Ansbach, d. 1831 i
Niirnberg, vistades länge som preussiskt sändebud i
Frankiska kretsens hufvudort Niirnberg och ledde från
1804 en teater i Wiirzburg. S. skref de af samtiden
omtyckta, sturm-und-drang efterbildande skådespelen
Inez de Castro, Anna Boleyn, Dr Faust, Die deutsche
hausmutter m. fl. Hans mest betydande verk är dock
Die nationalökonomie (9 bd, 1805-24). Se monografi
öfver S. af Hachtmann (1902). Soden am Täii’hus. Se
Soden. Sodium, kem., i England och Frankrike stundom
användt namn på metallen natrium.

Sodom, forntida stad i Palestina, i Siddims-dalen,
blef enligt l Mos. 19 för invånarnas gudlöshets skull
förstördt genom en fruktansvärd jord-bäfning. Jfr
Gom or ra.

Sodorna, Soddoma [så’dåma], eg. Giovanni Antonio
Bazzi, italiensk målare, f. 1477 i Vercelli, d. 1549,
var lärjunge af Gian Martino Span-zotti, men tog
i ungdomen starkt intryck af Lionardo da Vincis
konst. Bland hans tidiga arbeten märkas Pietå och en
helig familj i Villa Borghese i Rom och en madonna i
galleriet Bergamo. 1501 flyttade han till Siena. där
han bl. a. utförde en ståtlig Kors-nedtagning
(i Accade-mia). Han utförde 1503 en serie fresker
(numera illa medfar-

i S. Anna in Camprena nära Pienza. En L
betydande freskcykel utgöra de till ett

G. A. Bazzi Sodorna. Efter

en målning i klostret Mont-

oliveto.

na)

20-tal uppgående målningarna ur Helige Benedikts
legend - liffullt berättade, figurrika scener - i
klostret Montoliveto (1505-08 - cykeln hade börjat
utföras 1497 af Luca Signorelli). 1508 kom S. till
Rom. Där fick han af Julius II i uppdrag att deltaga
i dekoreringen af den våning i Vatikanpalatset,
som påfven då inredde. Han började dekorera Garnera
della segnatura, men arbetet afbröts med ens,
då Rafael fick öfvertaga utsmyckningen af dessa
rum. Takhvalfvets indelning är jämte några "putti"
det enda, som återstår af S:s andel i rummets
dekoration. 1510 utförde S. fresken Jesus gisslas
(hufvudfragmentet numera i Accademia i Siena)
med den sköna Kristusfiguren. I Rom målade han i
öfre våningen af bankiren Chigis nyuppförda Villa
Farnesina två stora fresker: Darius’ familj inför
Alexander och Alexanders och Roxanes bröllop (de
utfördes sannolikt 1511-12, enligt andra uppgifter
först 1514). Den sistnämnda målningen - i uppslaget
påverkad af den klassiska fresken "Det aldobrandinska
bröllopet" - visar, hvilket starkt intryck S. tagit
af Rafaels formgifning, dess behagfulla skönhet
är ej mindre belysande för målarens personliga
läggning. Den är en af den romerska renässansens mest
smakbelysande målningar. 1515 var S. åter i Siena,
och under de följande åren vistades han än där, än
i norra Italien. Bland hans arbeten i Siena under
den följande tiden äro 4 fresker ur Marias lefnad (i
Oratorio di S. Bernardino, 1518 -32), vidare fresker
ur S. Katarinas af Siena lefnad (i S. Domenico 1525,
en af dessa bilder, S. Katarinas stigmatisering -
den unga, sköna kvinnan sjunker till jorden i salig
vanmakt, då hon mottager Kristi sår - är ett af
konstnärens yppersta verk), och S. Jakobus till häst
jämte andra helgon (i S. Spirito 1530). Bland S:s
senare stafflimålningar - som endast undantagsvis
kunna mäta sig med hans fresker - äro Konungarnas
tillbedjan (i S. Agostino i Siena, betydligt mörknad),
S. Sebastian (se d. o. med fig., sp. 1390) bunden vid
ett träd i ett vackert landskap och genomborrad af
pilar (1527, målning på en processionsfana, målad på
båda sidor af duken, frånsidan upptar en madonna med
änglar; Uffizigalleriet i Florens), Abrahams offer
(1541, domen i Pisa), Madonna med helgon (1542,
akademien där), ett präktigt porträtt i Uffizierna,
som med orätt gällt som hans själfporträtt m fl. En
liten Pietå i Stockholms Nationalmuseum - föga
belysande för S:s konst - anses vara målad under
hans andra vistelse i Lom-bardiet. S. framstår
mest till sin fördel i enstaka figurer, hans
större kompositioner kunna visa brist på enhet
och sammanhang. Hans konst är representativ för
tidens skönhetsträngtan liksom för dess smak. Hans
område är den kroppsliga skönheten, han målar med
smekande ömhet barn, unga kvinnor och sköna unga
män. Deras uppträdande kan visa en viss behagfull
trötthet, typisk för denne målare. Han skildrar
ljuf smärta liksom själfuppgifvande hänryckning med
begärlighet och raffinemang, ibland äfven med ett
stänk af sentimentalitet och rent af sliskighet i
uttrycket. Färgen kan bli ofrisk och blodlös. Otålig
och impulsiv, står han långt ifrån alltid på höjden
af sin förmåga - sådan han är i sin ojämna konst,
är han likväl en af högrenässansens mest representa-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:02:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcf/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free