Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sohlman, Per August Ferdinand - Sohlman, Harald - Sohlman, Ragnar - Sohm, Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
275
Sohm
276
manitets- och kulturfrågor, för skolans
och folkbildningens höjande, särskildt för
folkhögskoleväsendet, där S. var en föregångsman, för
vidgad religionsfrihet och för att bereda kvinnan
större rätt och möjlighet af en själfständig
verksamhet. För sin publicistiska verksamhet
glömde S. aldrig sina intressen för konst och
litteratur. Ända till 1868 bibehöll han sin befattning
vid konstakademien och förfäktade med förkärlek den
nordiska andans framträdande inom konsten. 1852-53
utgaf han "Nordisk tidskrift" (12 hftn), under
titeln Afhandlingar och skizzer uti kultur- och
konsthistoriska ämnen offentliggjorde han 1855
"Svenskt gymnasielif" och "Det unga Finland" (där
den då uppspirande "fennomanien" behandlades) samt
1862 monografien Bengt Erland Fogelberg. S. omkom 5
juli 1874 genom drunkning utanför sitt sommarställe på
Algö invid Baggensfjärden. I de skandinaviska länderna
anordnades en nationalinsamling till förmån för hans
änka och barn.
2. Harald S., den föregåendes son, publicist,
f. 24 jan. 1858 i Stockholm, blef student i Uppsala
1877 och juris kandidat 1886 samt antogs s. å. som
e. o. tjänsteman vid Stockholms rådstufvurätt och
1889 därjämte vid Svea hofrätt. Han inträdde 1886 i
"Aftonbladet" som medarbetare och har från 4 dec. 1890
varit denna tidnings hufvudredaktör och ansvarige
utgifvare. 1896-1912 var han hufvudredaktör äfven
för tidningen "Dagen". Han är sedan 1907 ordf. i
Stockholms skytteförbund samt sedan 1913 i den svenska
styrelsen för nordiska skyttetäflingar och sedan 1914
v. ordf. i Stockholms landstormsbefälsförbund. Han
är sedan 1909 ordf. i Svenska telegrambyråns
förtroenderåd och har tillhört ledningen af de
nordiska pressmöten, som igångsattes i Stockholm
1897. "Redan under sin studietid i Uppsala gjorde
S. sig känd för frisinnade tänkesätt och var en af
stiftarna af föreningen Verdandi. Som ledare för
"Aftonbladet" tog han också i sin tidning verksam
del i de frisinnade idéernas politiska framryckning
och i bildningen af liberala samlingspartiet vid
1900 års riksdag. Under 1890-talet och under det
första årtiondet af 1900-talet var "Aftonbladet"
ett af landets mest inflytelserika organ på den
liberala sidan och spelade en viktig roll i kampen
mot den allmänna politiska reaktion, som följde med
tullpolitikens seger 1887. Särskildt egnade tidningen
liflig uppmärksamhet åt det socialpolitiska och
humanitära reformarbetet. Samtidigt arbetade den
kraftigt för landt- och sjöförsvarets utveckling,
likasom mot den framträngande socialdemokratien,
och efter hand uppstod ett kyligt förhållande mellan
tidningen och den mera radikala riktningen inom det
liberala partiet. Efter det "liberala genombrottet"
under K. Staaff vid riksdagsmannavalen 1911 och den
liberala regeringsbildningen på hösten s. å. inträdde
från "Aftonbladets" sida en ökad afkylning i
förhållandet till det liberala partiet och dess
regering. I försvarsfrågan anslöt sig S. såsom
varm försvarsvän till de moderates ståndpunkt,
för hvilken han efter att våren 1914 ha utträdt ur
Frisinnade landsföreningen i sin tidning kämpade
under det politiskt upprörda året 1914 och de bägge
Andrakammarvalen s. å. Till brytningen med vänstern,
som under detta år blef fullständig, medverkade
partiets ställning i andra frågor och främst dess
allt mer utsträckta och ingående samverkan med det
socialdemokratiska partiet. Under det på sommaren
1914 utbrutna Världskriget intog "Aftonbladet",
som länge gjort gällande, att Sveriges och de
öfriga skandinaviska ländernas framtid vore
nära förbunden med de germanska stormakternas,
konsekvent en utpräglad centralmaktsvänlig hållning
och framhöll med styrka Sveriges samhörighet med
Tyskland. "Aftonbladet" har under S. hört till de
svenska tidningar, som kraftigast fört Finlands
politiska och kulturella talan emot storslaviska
förryskningsåtgärder, och i likhet med fadern har
han varit en varm och verksam vän af de nordiska
gemensamhetssträfvandena. Liksom denne har han
egnat stort intresse och mycket personligt arbete åt
skyttesaken, som är en fortsättning under moderna
former af 1860-talets skarpskytterörelse. Genom
den i dec. 1891 upprättade billiga veckoupplagan,
sedermera utvecklad till halfveckoupplaga, som
fick stor spridning bland småfolket, särskildt på
landsbygden, har "Aftonbladet" fått inflytande i de
vidsträcktaste samhällslager. Det halfveckoupplagan
medföljande "Lantmannabladet" har som fackorgan för
smärre jordbrukare verksamt bidragit till jordbrukets
moderna utveckling. - I bokform har S. utgett
Skatterna till staten (i Verdandis småskrifter, 1888).
3. Ragnar S., den föregåendes broder,
sprängämnestekniker, uppfinnare, f. 26
febr. 1870 i Stockholm, blef student 1887
och aflade ingenjörsexamen från Tekniska
högskolan (afd. för kemi) 1890. Efter att ha
praktiserat i Nord-Amerika 1890-93 tjänstgjorde
S. 1893-96 som assistent åt Alfred Nobel. Han var
testamentsexekutör i dennes dödsbo och är sedan
1900 styrelseledamot i Nobelstiftelsen. Sedan 1899
är S. disponent för A.-b. Bofors Nobelkrut. Han
har inom sprängämnestekniken gjort åtskilliga
uppfinningar och är äfven uppfinnare till
Sohlmanska kolningsugnen (se Kolning, sp. 576).
1-2. T. B.
Sohm, Peter, boktryckare, f. 1750, d. 3 febr. 1819
i Karlshamn, begaf sig efter fulländade läroår i
Carlbohmska, Pfeifferska och Fougtska tryckerierna
i Stockholm 1782 till Petersburg, där han i åtta
år som faktor förestod två större tryckerier, det
Breitkopfska och första kejserl. kadettkårens. I
början af 1790, under kriget med Sverige,
togs han till fånga och bortskickades till
Vologdaguveruementet. Först 1801 återfick han
friheten, dock med förlust af all sin ej obetydliga
egendom. 29 jan. 1805 fick han K. M:ts tillstånd att
öfvertaga A. Zetterbergs boktryckeri i Stockholm,
erhöll titeln fältboktryckare och följde som sådan
svenska armén i Tyskland (se Fälttryckeri). 28 mars 1811 erhöll han privilegium att hemma
trycka allt hvad från generaladjutantsexpeditionen
utgick och andra militära handlingar. Äfven i norska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
