Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solen - Solenhofen - Solenn - Solenogastres - Solenoid - Solenopsis - Solenostemma - Solentkanalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
319
Solenhofen-Solentkanalen
320
Vi ha sett, att solen består af ett inre, glö
dande centralparti. Därofvanom sväfvar ett sam-
manhängande molnlager, sannolikt utgörande en
blandning af glödande gaser och ångor, hvari
otaliga små flytande i högsta glödtillstånd befint-
liga kondensationsprodukter sväfva - fotosfären
med sina solfläckar och facklor; och ofvan denna
befinner sig en glödhet, till stor del af vätgas
och kalcium bestående atmosfär med protuberan-
ser - kromosfären. Allt befinner sig vid en
oerhörd temperatur och i en oa-fbruten, af värme-
förhållandena orsakad förändring; där är ett sti-
gande och fallande af heta ångor och gaser, en
oafbruten följd af våldsamma eruptioner - allt
rörelser af så stora dimensioner, att vi nästan
sakna mått för dem. Ofvanom allt detta befinner
sig den vidsträckta koronan. Man har icke lyc-
kats med försöken att göra densamma synlig,
såsom protuberanserna, under vanliga förhållan-
den. All vår kännedom om densamma måste
hämtas ur iakttagelser vid totala solförmörkelser,
och vi måste vänta, att kunskapen om densamma
blott långsamt skall skrida framåt. Ang. koronans
spektrum och antagandena om dess konstitution se
C o r o n a 2, sp. 746-747. Jfr K o m e t e r, sp.
627-628.
För att förklara de olika observerade företeel-
serna på solen och förhållanden, som stå i något
samband med dessa, samt för att söka ge en mer
eller mindre fullständig bild af solens konstitution
ha många teorier blifvit framställda, hvilka utgått
från mycket skilda synpunkter. Många af dessa
teorier ha varit alldeles förfelade eller blifvit af
observationsresultaten definitivt vederlagda. Af de
öfriga stå många i fullkomligt oförenlig motsats
mot hvarandra. Somliga teorier ge en tämligen god
förklaring åt vissa observerade företeelser,
andra åt andra. Af äldre teorier med öfvervä-
gande blott historiskt intresse må anföras Wilsons,
W. Herschels, Kirchhoffs och Zöllners. I senare
tid ha dylika teorier öfver solens konstitution eller
öfver vissa i samband därmed stående företeelser
framställts af Secchi, Faye, Young, A. Schmidt,
E. v. Oppolzer, Emden, Ekholm, Wilsing, Des-
landres, Arrhenius, See, Julius m. fl. K. B. (B-d.)
Solenhofen [så’lenhåfen]. Se S o l n h o f e n.
Sole’nn (lat. solle’nnis, solennis, eg. årligen
återkommande), högtidlig, festlig. - Solenni
-tét, högtidlighet, högtidlig sedvänja. - S o-
l e n n i t e t s s a l, högtidssal, festsal.
Solenoga’stres, zool. Se B l ö t d j ur, sp. 824.
Solenoid (af grek. solen, rör, och éi’dos, utse-
ende, form), fys., en rulle ledningstråd, bestående
af ett större eller mindre antal från hvarandra
isolerade hvarf, vanligen med cirkelformigt tvärsnitt,
som genomlöpas af en elektrisk ström. Den elek-
triska strömmen uppväcker uti solenoiden ett mag-
netiskt fält (se M a g n e t i s m) af det utseende,
som fig. l visar. Trådhvarfven äro här dragna
genom hål i en kartongskifva, och på denna ha
strötts järnfilspån, som under inverkan af de magne-
tiska krafterna ordna sig i s. k. kraftlinjer, hvilka,
som figuren visar, inuti solenoiden förlöpa i det
närmaste parallellt. Solenoidens ena ända verkar
som en magnetisk nordpol, dess andra som en mag-
netisk sydpol. Omkastas strömmens riktning, växla
äfven polerna, i öfverensstämmelse med Ampères
regel. Upphänges solenoiden, så att dess axel fritt
kan röra sig i horisontalplanet (fig. 2), visar den
samma egenskaper som en magnetnål under liknande
Fig. 1.
förhållanden: dess axel inställer sig i magnetiska
meridianen, dess nordpol attraheras, men dess syd-
pol repelleras af en magnets sydpol eller af mot-
svarande pol på en annan solenoid. Ampère upp-
Fig. 2.
fann solenoiden, då han undersökte den elektriska
strömmens attraherande och repellerande verknin-
gar (se E l e k t r o d y n a m i k), samt använde de
fenomen solenoiden visar, när den genomgås ef en
ström, till utgångspunkt för sin teori om magnetis-
men (se E l e k t r o m a g n e t i s m). R.R. (T. E. A.)
Soleno’psis, zool. Se M y r m i c i n s e æ, sp. 99.
Solenoste’mma Hayne, bot., växtsläkte af
fam. Asclepiadaceæ, underfam. Cynanchoideceæ, med 1
art, S. Argel, M e k k a s e n n a, en i nordöstra
Afrika och Arabien växande grå buske med vidje-
lika grenar, läderartade blad och hvita blommor.
Bladen ha samma medicinska verkan som senna
och träffasstundom inblandade i alexandrinsk
senna. G. L-m.
Solentkanalen [såu’lənt-], T h e S o l e n t, hafs-
arm, som i n. v. skiljer engelska ön Wight från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
