Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solovjev, Vladimir Sergjejevitj - Solovjev, Sergjej Vasiljrvitj - Solovjev, Nikolaj Jakovlevitj - Solovjev, Aleksandr Konstantinovitj - Solovjev, Jevgenij Andrejevitj - Solparallax - Solring - Solros - Solfrökakor - Solrosolja - Solrök - Solsicka - Solsken - Solskifte - Solskifvan - Solsona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Solovjev-Solsona
358
Stort uppseende väckte hans föreläsningar om det
"gudamänskliga" (Bogutjelovétjestvo) 1877-81 och
om Dostojevskij 1881-83. Hans förnämsta skrifter
äro Duchovnyja osnovy zjizni (1882-84, Lifvets
andliga grunder), Istorija i budustjnost teokratii
(1885-87), Natsionalnyj vopros v Rossii (1883-91,
Eysslands nationella fråga), Kitaj i Jevropa
(1890, Kina och Europa), en utförlig studie
öfver Muhammeds lif och lära (1896) samt en
grundlig undersökning, Nravstvennaja filosofija
(1897, Sedlig filosofi). Intressanta äro hans
nutids-betraktelser Tri razgovory (1900; "Tre samtal"
1911), slutande med en bisarr profetia om Antikrists
tillkommelse. Dessutom författade han högstämda
reflexionsdikter. I sitt personliga lefverne var
S. en ovanligt ädel, allmänt aktad personlighet. Hans
samlade skrifter utgåfvos i 9 dlr 1901 -07 af hans
bro’der Michail S. och G. Katjinskij med biografisk
inledning af E. Radlov, l-3. A-d J.
Solovjev [salavjå’ff], Sergjej Vasilje-vitj, rysk
språkforskare, d. 1875, var 1830-43 professor i
ryska språket och litteraturen vid Helsingfors’
universitet, företog 1837-40 flera studieresor till
Sverige, där han bl. a. i Uppsala upptäckte det
ryska originalet till Kotosjichins "Beskrifning om
Muschofsche Rijkets staat" (tr. 1838) samt många andra
handlingar, som svenskarna under "den stora oredan"
i början af 1600-talet hemförde från Novgorod. I
"Journal ministerstva narodnago prosvjestjenija"
publicerade han Projekt archeografitjeskago
putesjestvija v Sjvedtsii (b. 16) och Zjiteli i
prosvjestjenie v velikom knjazjestvje Finljandii
(bd 24). A-d J.
Solovjev [salavjå^], Nikolaj Jakovle-v i t j, rysk
skådespelsförfattare, f. 1845, d. 1899, utbildade sig
under Ostrovskijs ledning och gjorde rätt god lycka
med flera lustspel, däribland Stjast-Iwyjden (1877,
Lyckodagen), Zjenitba Bélugina (1878; "Belougins
giftermål", 1883), Dikarka (1879, Vildinnan) och
Svjetit da ne grejet (1880, Lyser, men värmer icke).
A-d J.
Solovjev [salavjå^], Aleksandr K öns t a n-tinovitj,
rysk revolutionär, f. 1846, d. 1879, vistades
som student och kroppsarbetare på landsbygden för
att göra politisk propaganda och kom som medlem af
föreningen Narodnaja volja till Petersburg 1878 med
syfte att mörda kejsaren. Beslutet verkställdes 2
(14) april 1879 vid Vinterpalatset, där Alexander
II företog en promenad. S. afrättades 28 maj s. å.
A-d J.
Solovjev [salavjå’ff], Jevgenij Andreje-vitj,
rysk författare, f. 1863, d. 1905, började sin
litteraturkritiska verksamhet i olika tidningar under
märket S k r i b a ; under pseudonymen Andrejevitj
utgaf han 1898 den litteraturhistoriska studien
Bjelinskij v jego pismach i sotjinenijach och 1901
Kniga o Tjechové i Gorkom. 1905 publicerades hans
sista och bästa arbete, Opyt filosofii russkoj
literatury (Försök till den ryska litteraturens
filosofi). Hans ryska litteraturhistoria, Otjerki
iz istorii russkoj literatury (1903), saknar
icke originell uppfattning, men lider af sakliga
felaktigheter. 1905 utgaf han äfven en monografi
öfver L. Tolstoj. A-d J.
Solparalla’x, astron. Se Para 11 ax 1.
Solring. Se Corona 2, Halofenomen och Meteorologiska
tecken.
Solros, bot. SeHelianthus, Kärlsträn g, fig. l,
Solrosfrökakor och Solrosolja.
Solrosfrökakor, återstod af de oskalade frukterna af
solros (Helianthus annuus), sedan olja utpressats,
utgöra ett högt skattadt kraftfodermedel. De bilda
vanligen mycket tjocka, hårda kakor, efter frönas
färg mörkare eller ljusare bruna, och innehålla,
om de äro beredda af skalade frön, vanligen inemot
30 proc. smältbar ägghvita, 10 proc. fett och 20
proc. smältbara kolhydrat. Kakor beredda af oskalade
frön äro, till följd af lägre ägghvithalt och högre
halt af växttråd, sämre. De ätas gärna af kreaturen,
användas till utfodring af alla djurslag och ha godt
inflytande på mjölkens och köttets beskaffenhet.
H. J. Dft.
Solrosolja (O’leum Papäveris), kem. tekn., en blekgul
tunnflytande, i luften torkande olja med behaglig smak
och lukt; sp. v. 0,920-0,9:52 (15°). Den erhålles
genom pressning af solrosfrön samt är löslig i eter
och alkohol. I kemiskt hänseende innehåller den
olein, palmitin, stearin och lino-lein. Kallpressad
används den till matolja, värm-pressad i tvål-
och fernissfabrikationen. I- &.
Solrök (ty. höhenrauch, moorrauch), meteor., är en
grumling af atmosfärens genomskinlighet, en s. k. torr
dimma, hvilken ger sig till känna därigenom, att
himmelen får en oren, grå eller rödbrun färgton,
aflägsna föremål synas liksom genom en blåaktig
slöja, solen förlorar sin glans och kan betraktas
med blotta ögonen samt antar en blodröd färg, då den
närmar sig horisonten. Företeelsen orsakas vanligen
af rök från skogseldar eller torfbränning, hvilket
ger sig till känna af den karakteristiska rök-
eller brandlukten. Den i Ost-friesland och vissa
delar af Holland brukliga mcssbränningen för kultur
af bohvete och hafre alstrar under torra och varma
somrar en myckenhet rök, som med nordvästliga vindar
sprider sig öfver hela Tyskland, någon gång ända ned
till Adriatiska hafvet. Äfven vulkaniska utbrott och
däraf orsakad jordbrand, såsom den, hvilken härjade
på Island 1783, kunna framkalla solrök. Sistnämnda
år utmärktes också för en ovanlig intensitet och
utbredning af detta fenomen. Det observerades i
Köpenhamn 24 maj, i Tyskland, Frankrike och Italien
16-18 juni, i Nederländerna 19 s. m., i Budapest 23
s. m., i Stockholm 24 s. m., i Moskva 25 s. m. och i
Syrien vid månadens slut. Röken betäckte äfven en del
af Adriatiska och Atlantiska hafven, närmast kusterna,
och var så intensiv, att den icke gaf vika för regn
eller storm. Under tiden härskade mest nordlig vind
eller vindstilla. Med växlande täthet bibehöll sig
den torra dimman till slutet af juli, å några orter
sågs den ännu i augusti. Jfr M e-teorologiska tecken.
R. R.*
Solsicka, bot. Se Chrysanthemum.
Solsken, meteor. Se Meteorologiska tecken.
Solskifte. Se Skifte af jord.
Solskifvan, förr använd pejlinrättning för att
med kännedom om solens asimut bestämma kompassens
deviation eller totalfel (missvisning -f deviation).
H. W-l.
Solsona [sålsåna], forntidens Secelsis, gammal stad
i spanska prov. Lerida (Katalonien), vid Rio negro,
omkr. 83 km. ö. n. ö. om staden Lerida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
