- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
569-570

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sparlösastenen - Sparman, A.N. - Sparmannia - Sparmärken - Sparr, Otto Christopher von - Sparre - Sparre - Sparre, Lars Siggesson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Östergötland, hvarom äfven runornas längd påminner, som
uppgår ända till 60 cm. Under inskriften finnes,
en list af korsliknande figurer och därunder ett
människoansikte. I yngre tid har till höger en ny
runinskrift anbragts, nämligen: kisli: karþi: iftiR:
kunar: bruþr ”Gisle gjorde (inskriften) efter sin
broder Gunnar”. Se Västergötlands fornrninnesför:s
tidskr., bd 2, sid. 3 ff., 104 ff., bd 3, sid. 42.
B—e.

Sparman, A. N. Se Palmcron.

Sparmannia, bot. Se Sparrmania.

Sparmärken. Se Postsparbank.

Sparr, Otto Christopher von, friherre,
tysk krigare, f. 1605 i Lichterfelde bei
Eberswalde i Mark, d. 1668, stred under Trettioåriga kriget i de kejserliges led, till
sist som generalvaktmästare, och mest i nordvästra Tyskland, utförde 1649 som kurkölnisk
generalfältvaktmästare exekutionen mot Liège och inträdde s. å. i tjänst hos kurfursten
af Brandenburg, blef 1651 generalfälttygmästare och vinnlade sig företrädesvis
om artillerimaterielens
och befästningsväsendets utveckling. I slaget vid
Warschau 1656 utmärkte han sig särskildt tredje dagen,
då han utdref polackerna ur Pragaskogen. 1657, då
han blef generalfältmarskalk och öfverbefälhafvare
för brandenburgska armén, kämpade han fortfarande
mot Polen, men 1658 mot svenskarna och eröfrade
Demmin 1659. S. deltog äfven i fälttåget mot
turkarna i Ungern 1663—64. Hans sista uppdrag var
underkufvandet af det motspänstiga Magdeburg 1666.
L. W:son M.

Sparre. 1. Träv., fyrhugget virke om 3″–8¾″
fyrkantsida. De minsta sparrarna skeppas på Afrika
och kallas vanligen egyptiska sparrar.
De skola vara friska, fria från blånad, större
sprickor och kvistar. En mindre vankant är
tillåten. De vanligaste toppdimensionerna äro
3″ × 3″, 3″ × 4″, 4″ × 4″ och 4″ × 5″. Sparrarna
tilltaga i groflek mot roten efter trädens
dimensioner. Äfven till Danmark, Tyskland och
England exporteras sparrar. De vanligaste dimensionerna
på danska spärrar äro 3″ × 4″, 4″ × 4″,
4″ × 5″, 5″ × 5″, 5″ × 6″, 6″ × 6″, 6″ × 7″ och
7″ × 7″ och på engelska samma dimensioner, dock
ej gärna öfver 6″. Numera sågas sparrar i rätt
afsevärd utsträckning. Fordringarna på de sågade
sparrarna äro ofta större än på de handskrädda.
– 2. Her. Se Sköld, sp. 1362.
1. W. E–n.

Sparre, svensk, i många ätter förgrenad adlig
släkt, som tagit sig namnet efter vapenbilden (se fig.), en sparre, ett vapen,
som under medeltiden i Sverige bars af flera släktgrupper utan känd släktskap
med här ifrågavarande ätt. Äldst af dessa större släktgrupper är den
s. k. Toftasläkten (med sätesgården Tofta på Adelsön i Mälaren, Stockholms
län). Dess förste genom urkunder kände
medlem är drotsen Abjörn Sixtensson
(d. 1310). Möjligen var han sonson till en herr Nils,
som enligt krönikornas samstämmiga vittnesbörd var
gift med konung Erik Knutssons dotter Märta. Men
man har ej något skäl att antaga, att denne Nils
hetat Sixtensson och haft en broder med namnet
Knut. Toftasläkten var på 1300-talet Sveriges kanske
mest lysande ätt; i flera generationer beklädde dess
medlemmar rikets högsta ämbeten. Ätten utgick 1407 på
manssidan med Abjörn Sixtenssons sonson, riksmarsken
Karl Ulfsson (se denne). En annan sparre-släkt
(Ängsösläkten, med sätesgård på Ängsön i Mälaren,
Västmanlands län), som lefde in på 1500-talet,
härstammade från Ulf Bengtsson till Lagmansö, af
hvars söner Sigge Ulfsson var biskop i Strängnäs
och Fader Ulfsson riddare och riksråd vid midten
af 1400-talet. Bland män, som burit sparre-vapnet,
kunna vidare nämnas Arvid Gustafsson, lagman i
Södermanland (d. 1317), Nils Abjörnsson till Ängsö,
drots och riksråd (d. 1359) och Lars Karlsson (se
denne), riksråd. Den enda släktgrupp, som upptagit
namnet Sparre, är den s. k. Sundbysläkten, som
kan ledas tillbaka till väpnaren Sigge Larsson,
hvilken lefde i början af 1400-talet och hvars
sonsonsson var riksmarsken Lars Siggesson (se S. 1)
till Sundby. Flera af dennes söner skrefvo sig S. En
af dem, Göran Larsson S. (se under S. 1), 1530—90,
antog namnet S. till Rossvik (se d. o.; sätesgård
i Södermanland), under hvilket ätten introducerades
1625. Ätten kvarlefver som adlig, men från densamma
ha utgrenat sig: friherrliga ätten S. till Kronoberg
(se d. o. 2), hvars stamfader, Per Eriksson S. (se
S. 6), blef friherre 1647, och friherrliga ätten
Franc-Sparre,
som utslocknade 1837 med stiftaren,
Bengt Erland Franc-S, (se S. 22), friherre 1815,
grefve 1833, men i senare egenskap ej introducerad. —
Från friherrliga ätten S. till Kronoberg härstamma i
sin tur: grefliga ätten S. till Sundby (sätesgård i
Södermanland; se Stora Sundby), som blef greflig 1719
med Erik S. (se S. 23) och utgick 1772, grefliga
ätten S. till Söfdeborg
(se d. o.; sätesgård i
Malmöhus län), stiftad 1719 af Klas S (se S. 25),
grefliga ätten S. n:r 74, utdöd 1728 med stiftaren,
Axel S. (se S. 33), hvilken grefvevärdigheten
tilldelades 1720, och grefliga ätten S. n:r 111,
som med Fredrik S. (se S. 34) upphöjdes i grefligt
stånd 1797 och utslocknade på svärdssidan 1812.

A. Adliga ätten S. till Rossvik:

1. Lars Siggesson, riksråd (födelseåret okändt),
d. 12 jan. 1554 i Örebro, framstod under större delen
af Gustaf I:s regering som en af hans verksammaste
och mest dugande medhjälpare bland den tidens
högadel. Jämte den då unge Gustaf Vasa var han en af
de sex svenske herrar, som af Sten Sture d. y. 1518
lämnades som gisslan åt Kristian II och af honom
mot tro och lofven fördes bort i fångenskap. Efter
sin återkomst till Sverige ställde han sig snart på
Gustaf Vasas sida i folkresningen mot Kristian och
stod jämte Berent v. Mehlen i spetsen för den lübska
undsättningsflottan 1522. Efter ett misslyckadt tåg
till Skåne för att indraga detta land i resningen
och lägga det under svenska kronan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free