Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sparre, Axel - Sparre, Fredrik - Sparre - Sparre, Hans Jakob - Sparre, Ole Jakob Louis - Sparre, Kristian - Sparre, Hans Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
589
Sparre
590
kolonner. Han var med i truppen, som följde konungen
på flykten från Perevolotjna till Turkiet, utnämndes
1710 till generallöjtnant, blef under ka-labaliken
(febr. 1713) turkarnas fånge för några dagar och
fick af konungen vid dennes afresa från Bender
(s. m.) högsta befälet öfver de där kvar-lämnade
svenskarna, öfver 1,000 personer. Det blef hans
ytterst svåra uppgift att lösa dem ur fångenskapen
och skaffa dem underhåll, hvartill kom, att han
måste sörja för konung Stanislaus, som anlände till
Bender några veckor efter kalabaliken. I slutet af
1713 utnämndes S. till general af infanteriet. I
sept. 1714 uppbröt han med sitt folk och förenade
sig i okt. i Pitesci (Valakiet) med den på hemresa
stadde konungen. Han förde befälet öfver de därifrån
i 5 "indelningar" tågande trupperna på marschen
genom Siebenburgen, Ungern och Tyskland. I Hessen
lämnade han i febr. 1715 befälet åt general Hårdh
och stannade en tid som gäst, men 1716-17 som envoyé
hos landtgrefven och vistades 1717-18 hos konung
Stanislaus i Zweibriicken samt hemkom 1719. Han
verkade för arfprins Fredriks af Hessen val till
konung, blef 1720 grefve och 1721 fältmarskalk. S. var
"per-sona gråta" hos Karl XII på grund af sitt goda
humör och skämtsamma lynne. Han var som porträttmålare
en framstående dilettant (hans porträtt af Karl
XII, 1712, finnes på Gripsholm). Se Th. Westrin,
"Anteckningar om Karl XII:s orientaliska kreditorer"
(i "Hist. tidskr.", XX, 1900) och de i sammanhang
därmed tryckta brefven från S. till Karl XII
1713-15. Andra bref af S. äro tryckta i Gjörwells
"Det svenska biblioteket" (I, 1757) och i De la
Gardieska arkivet, d. XIII. G. Grefliga ätten
S. n:o ill. 34. Fredrik S., grefve till Åkerö,
halfbroder till S. 18, måg till S. 24, ämbetsman,
f. 2 febr. 1731, d. 30 jan. 1803 på Åkerö, ingick
efter slutade studier och utrikes resor i kansliet,
där han befordrades till kansliråd och 1773 till
hofkansler. 1781 utnämndes S. till riksråd och
samtidigt till guvernör för kronprinsen (sedermera
konung Gustaf IV Adolf). 1788 entledigades han
på egen begäran från sistnämnda befattning,
men kvarstod i rådet till dess upplösning 1789,
hvarefter han förordnades till led. af Högsta
domstolen. Under den efter Gustaf III:s mord följande
förmyndarregeringen ställdes S. med den återupplifvade
titeln af rikskansler 1792 i spetsen för kansliet
och utrikesärendena. I själfva verket blef han ett
tämligen viljelöst verktyg i händerna på hertig Karls
allsmäktige gunstling Reuterholm. Under slutet af
förmyndarregeringen synes S. dock ha något frigjort
sig från detta beroende. S. fick behålla sitt ämbete,
äfven sedan konungen blifvit myndig och upphöjdes
1797 till grefve, men något inflytande hade han icke
vidare och nedlade sin höga värdighet i dec. 1797. -
S:s roll under förmyndarregeringen utsatte
honom för de ogynnsamma omdömen, som drabbat dess
mer framträdande personer öfver hufvud. I själfva
verket var han vida bättre än sitt rykte. Han
var en rättrådig, plikttrogen och arbetsam man,
något pedantisk och omständlig, men kunnig och
erfaren. Dock saknade han nödig själfständighet och
skarpare omdöme. Hans olycka var, att han ställdes på
högre poster, än hans förmåga berättigade till. Han
hade ärft sin morbroder K. G. Tessins litterära
intressen och egde grundlig bildning, ehuru hans
stil var tung och otymplig. Hans bästa eftermäle är
dock hans intresse för lärdomen och vetenskapernas
förkofran samt för den allmänna folkbildningens
höjande. S. efterlämnade en vidlyftig och detaljerad
dagbok, hvaraf blott en del blifvit utgifven. Den
finnes numera i Eriksbergs arkiv. Han var led. af
Vet. akad. (1779). H. R-n.*
lo. 3. (Ehd.) 2. Ehd
6o.lO.(P.S.) 8. P-S. 9o.l2.(G.W-k.) 17o. 34. L.S. 18
o. 26. (L. S.) 20 o. 32. G-g N. 22. L. W:son M. 23.
P. S-son. 25. H. W-l. 27. K. W-g. 29. (V. M.) 33. J-
Th. W.
Sparre, tre danska adelsätter, som alla utslocknade
på 1500- och 1600-talen. Till en af dessa hörde
A a ge S., dansk prelat, f. omkr. 1460, d. 1540,
som var ärkedjäkne i Lund och 1519 af domkapitlet
valdes till ärkebiskop. Han fick dock aldrig påflig
stadfästelse och kunde tillträda ärkebiskopsplatsen
först 1523, medan Kristian II själf-rådigt utnämnde
tre personer efter hvarandra i hans ställe
(bl. a. Didrik Slagheck). Då S. var alldeles
beroende af Fredrik I, kunde han ej motsätta sig
reformatorerna i Malmö, och 1532 lämnade han själf
biskopsstolen för att intaga sin forna ställning.
E. Ebg.
Sparre, norsk släkt, som härstammar från
krigskommissarien Hans Jakob S. (f. 1794,
d. 1887), hvilken urspr, hette Br och (broder till
T. K. A. Broch, se d. o. 1), men upptog namnet S efter
sin morbroder och adoptivfader öfverste-löjtnanten
Hans Jakob S.
1. Ole Jakob Louis S., son till ofvannämnde
H. J. S., läkare, politiker, f. 1831 i Kristiania, d.
där 1889, sedan 1879 stadsfysikus i Bergen, var
stortingsman 1874-76 för S. Bergen-hus amt och 1883-89
för staden Bergen samt en af vänsterns ledande män.
1888 var han ordf. i protokollkommittén.
2. Kristian S., den föregåendes son,
sjömilitär, f. 30-juli 1859 i Höland, blef
officer 1881, chef för sjökri°:sskolan 1899 och
kommendörkapten 1900, var 3 nov. 1900-23 dec.
1901 medlem af Steens ministär och blef därofter
kommenderande amiral. Mellan S. och amiralstabens
chef U. J. R. Börresen (se denne) uuröt i
anledning af vissa tjänsteärenden, men med
politisk bakgrund, en bitter tidningsfejd,
som 1909 fick sin afslutning genom dom af
en af stortinget tillsatt skiljedomstol. S. tog
då 1910 afsked, och Börresen inträdde ä la suite.
Sedan 1913 representerar S. Horten i stortinget
(vänstern). Han har skrifvit ett och annat i
marinfrågor och, under pseudonymen Frederik V i 11
e r, några berättelser i C. Doyles stil.
3. Hans Jakob S., den föregåendes broder, arkitekt,
f. 18 nov. 1861 i Nore, Numedal, studerade vid
tekniska skolan i Bergen och därefter i Hannover,
vistades i 9 år i Tyskland, var 1893
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
