- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
733-734

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spinning - Spinnmalar - Spinnmaskin - Spinnrock - Spinnsidan - Spinnvagn - Spinnvinda - Spinola

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

har ej vunnit någon spridning. – I Sverige bragte
Jonas Alströmer (se denne) garnspinning från
husslöjd till industri. Hela antalet i gång varande
spindlar inom Sveriges spinnerier 1912 utgjorde
749,000 st., nämligen inom bomullsspinnerierna
485,000, inom ullspinnerierna 240,000, inom lin-
och hampspinnerierna 15,000 och inom jutespinnerierna
9,000. Till jämförelse må anföras, att Storbritannien
s. å. hade 55 mill. spindlar i arbete endast i
bomullsspinnerierna, Förenta staterna 29 mill.,
Tyskland 10 mill., Norge 74,000 etc. De största
svenska spinnerierna äro Gammelstadens vid Göteborg,
Norrköpings bomullsspinneri a.-b. ("Tuppen"),
Rosenlunds fabriker och Holmen.

De ofvan nämnda maskinerna afse i allmänhet
finspinning, d. v. s. framställning af det färdiga
garnet. De flesta textila råmaterial fordra dock en
förberedande spinning, förspinning, genom hvilken
framställes en grof, jämntjock sträng med mycket svag
snodd (1 à 2 hvarf pr cm.), förspånad (slubbgarn,
se Bomullsindustri, sp. 1060). De vid förspinningen
använda maskinerna likna trostelstolen, men ha större
spindlar och bobiner samt långsammare gång. De olika
förberedande procedurerna före spinningen äro af
väsentligt olika antal och art alltefter fibrernas
olika beskaffenhet. Sålunda undergår exempelvis
kortare ull kardning, hvaremot längre ull, äfvensom
ull och bomull för spinning af mycket fina garner,
bearbetas i kammaskiner. De vid bomullsspinning
förekommande procedurerna sträckning och förspinning
erfordras ej för spinning af ordinärt ullgarn, enär
fordringarna på jämnhet hos dylikt garn ej äro så
stora, i all synnerhet om garnet skall användas
till valkade eller klädesartade väfnader. Vid
maskinspinning af längre fibrer, såsom lin, hampa
och jute, bearbetas materialet med nålkammar
i st. f. kardning, hvarpå följa sträckning och
dubblering samt för- och finspinning likasom för
bomull.

De mekaniska principer, på hvilka framställningen
af spunna produkter grundar sig, ha sedan lång tid
tillbaka varit föremål för ingående behandling såväl
teoretiskt som praktiskt. Redan Lionardo da Vinci
uppgjorde ritningar till spinnmaskiner, men de kommo
ej till utförande. Och Kristofer Polhem behandlade
i flera skrifter ingående spinningsproblemet. Han
förklarade sålunda det kända förhållandet, att
styrkan hos ett af flera parter snodt rep blir
mindre än sammanlagda styrkan hos samtliga parterna,
alltefter snoddvinkelns storlek, att spänningen i de
olika parterna blir olika och störst i de yttersta,
att samma förhållande inträder vid snodd af enkelt
garn från fibrer, att starkare snodd erfordras för
kortare fibrer etc., alla dessa uttalanden af stor
praktisk betydelse inom spinningstekniken. Antalet
snoddhvarf på en viss längdenhet beror hufvudsakligen
på fiberarten och på garnets användning. För vissa
ändamål fordras starka, alltså hårdt spunna garner,
såsom till varp i väfnader, till sytråd, spetsar
m. m., för andra åter löst spunna, såsom till
inslag, broderier m. m. Ju starkare snodden är, desto
större blir garnets styrka, dock blott till en viss
gräns. Vid alltför stark snodd blir garnet svagare,
enär de
yttersta fibrerna vid snodden bli alltför starkt
ansträngda. Genom snodden ökas friktionen mellan
fibrerna. Häraf följer, att man använder mycket
olika snoddhvarf för olika textilfibrer, alltefter
deras längd, ytbeskaffenhet, styrka m. m., samt att
hvarje fibermaterial har sitt bestämda snoddhvarfsantal,
vid hvilket garnet erhåller sin största
styrka. Såväl höger- som vänstersnodd används vid
spinningen, dock vanligen den förra för varp-, den
senare för inslagsgarner. För erhållande af jämn
tjocklek sker alltid en sträckning samtidigt med
snodden, hvarvid finare partier sno sig starkare
och alltså motstå sträckning bättre än de gröfre,
hvilka senare utsträckas, tills de få samma groflek
som de finare. Vissa spinnmaskiners anordning
för detta ändamål är dock grundad på ett annat,
kändt förhållande, nämligen att gröfre partier
förkortas mera under snodden än finare. För att
öka adhesionen mellan fibrerna under den för den
slutliga spinningen erforderliga sträckningen kan
man använda antingen blott en sammanpressning af
fibersträngen eller en tillfällig ("falsk") snodd. Den
förra kan åstadkommas genom strängarnas passerande
mellan roterande och på samma gång i axelriktningen
oscillerande valsar, alltså genom rullning, den
senare genom strängarnas passerande genom roterande
hylsor, som under sträckningen bibringa den å ena
sidan om hylsan liggande strängen högersnodd, den
andra vänstersnodd. Denna s. k. frottersnodd har
sålunda blott tillfälligt bestånd. Metoderna ha
vissa olägenheter – den senare är dock tillämpad
vid Martins kontinuerliga spinnmaskin för kardull
–, hvarför man i allmänhet vid såväl för- som
finspinning begagnar en varaktig och ej en blott
tillfällig snodd. Se f. ö. Bomullsindustri,
Garn, Linneindustri och Ylleindustri.
G. S-n.

Spinning, fisk. Se Metspö.

Spinnmalar, Yponomeuta, zool., ett släkte
mål-fjärilar, som erhållit sitt namn däraf, att
deras larver förfärdiga spindelväfsartade nästen,
inom hvilka de lefva och i hvilka de indraga de
skott och blad, som utgöra deras näring. Själfva
fjärilarna ha hvita, silkesglänsande framvingar
med ett större eller mindre antal i längsrader
ställda svarta prickar; bakvingarna äro gråa. I
Sverige finnas flera arter, som uppträda på diverse
löfträd och löfbuskar, såsom hägg, slån, äppelträd,
Euonymus-arter m. fl. Spinnmalarna visa somliga år
massförökning, hvarvid hela träd och trädgrupper
kunna fullständigt kalätas och öfverdragas med
larvernas väfnader. Ehuru den reella skadan
vanligen ej är stor, emedan träden sällan dödas,
äro likväl angreppen vanprydande i parker och
trädgårdar. Angrepp på fruktträd medföra emellertid
förlust därigenom, att fruktskörden minskas.
G. G.

Spinnmaskin, text. Se Spinning, sp. 731.

Spinnrock. 1. Text. Se Spinning, sp. 730. -
2. Zool. Se N a 11 s k ä r r o r n a, sp. 571.

Spinnsidan. Se Svärdssida n.

Spinnvagn, text. Se Spinning, sp. 730.

Spinnvinda, text. Se S p i n n i n g, sp. 730.

Spinola [splnåla], genuesisk patriciersläkt,
härstammande från borgen S. i Milanotrakten. En gren
af ätten öfverflyttade till Genua, där den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:27:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free