- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
875-876

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stachys - Stack - Stackato - Stackelberg - Stackelberg, Otto Magnus - Stackelberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

875

Stack-Stackeiberg

876

nedres mellanflik omvändt äggrund, hel eller
ur-nupen. De 2 nedre ståndarna bli slutligen
ut-böjda åt sidorna. De 4 små nötterna äro omvändt
äggformiga, med rundad spets. Släktet innehåller
200 arter. Allmän på fuktiga ställen, men äfven
på åkrar och i trädgårdsland är S. palustris L.,
som har bladen oskaftade, lansettlika, småningom
afsmalnande. I lundar och å andra skuggiga ställen
växer S. silvatica L., hvars bredt hjärtlika och
groft sågade blad äro långt skattade. Denna art,
som har en obehaglig lukt (växten kallas stinksyska),
har liksom andra arter af detta släkte varit använd
i medicinen. En på senare år inom Sverige ofta odlad
art är S. Sieboldii (S. tuberifera, S. affinis),
härstammande från Öst-Asien och allmänt odlad i
Japan. Dess inhemska namn cho-rogi har omsatts till
de hos oss brukade korogi, c h oro gi eller koregi;
den kallas äfven "crosnes du Japon" och kinesiska
jordärtskockor eller kinesisk potatis. I vissa
delar af den underjordiska stammen upplagras rikligt
reservnäring (galaktan och sockerarten stachyos),
så att de uppsvälla till pärl-bandslika, några
cm. långa och ungefär l-2 cm. tjocka organ. Dessa
ätas kokta, anrättade ungefär som blumkål
eller sparris, och äro särdeles välsmakande och
lättsmälta. Arten är fullständigt härdig äfven
i mellersta Sverige och synnerligen lättodlad.
O. T. S. G. A. (G. L-m.)

Stack. 1. Landtbr., rund eller rektangulär hög af hö,
otröskad säd eller halm. De läggas vanligen direkt på
marken, men stundom, i synnerhet sädesstackar, på en
"stackfot", bestående af en stackbotten, uppburen af
trästolpar. Mindre vanligt användas stackställningar
med tak, s. k. hjälmar, som bilda en öfvergång till
åt sidorna öppna lador. Om stacken är väl lagd, så
att vatten ej kan intränga, är dess innehåll lika väl
skyddadt som i hus och torkar bättre genom vindens
påverkan samt möjliggör en afsevärd besparing af
byggnadskapital. - 2 Myrstack (se Myror, sp. 107).
1. H. J. Dft.

Stackäto [-tå], it. staccato (eg. "lösgjordt"),
mus., betecknar, att anslaget eller tonens ansättande
skall vara kort spetsigt, icke bundet, med en helt
liten paus efter hvar ton. Stackäto betecknas med
en punkt öfver noten, och stacca-ti’ssimo (mycket
stackato) med ett komma öfver noten. Se Anslag 3 samt
jfr Martellato, S a 11 a t o och S p i c c a t o.
E. F-t.

Stackeiberg, en i den natursköna Linthdalen i
schweiziska kantonen Glams 664 m. ö. h. belägen
klimatisk kurort med godt vindskydd. Svaf-velkälla
(8° C.), hvars vatten begagnas såväl till bad som
till brunnsdrickning. Säsong från midten af maj till
slutet af sept. J- F- N. Ln.

Stackeiberg, adlig släkt af ovisst ursprung i
östersjöprovinserna, där den blomstrade redan
på 1400-talet och ännu finnes ganska talrik i
synnerhet på ösel, där den från urminnes tid haft
sina stamgods. Grenar af densamma ha introducerats
på svenska riddarhuset (se följ. art.).

1. Otto Magnus S., grefve, rysk diplomat, f. 1736,
d. 1800, var en tid rysk minister i Madrid och
beklädde därefter den viktiga posten som ambassadör i
Warschau, där han efter Polens första delning (1772)
hade att hålla nere jäsnin-

gen hos de patriotiska och reiormifrande kretsarna
och under en lång följd af år faktiskt var landets
verklige regent. Som ett erkännande af sina
förtjänster härvid erhöll han 1775 af Katarina ILs
intime bundsförvant kejsar Josef II grefvetiteln.

1790 återkallades S. från Polen och utnämndes

1791 till ambassadör i Stockholm, dit han anlände
i maj s. å. Han fick

där afsluta offensivalliansen mellan Sverige och
Ryssland 19 okt. s. å. och betraktade i det följande
som sin främsta uppgift att bevara den nya vänskapen
mellan Gustaf III och Katarina II. S. skildras i
svenska memoarer som "en begaf vad, men högdragen och
slipad man" (drottning Charlottas dagbok). Ehuru icke
särdeles välkommen i början, då konung Gustaf hoppats,
att general Igelström, den ryske underhandlaren
i Värrälä, skulle bli Rysslands representant i
Stockholm, synes han snart ha kommit på mycket god
fot med Gustaf III och sökte efter dennes död ifrigt
stödja det gustavianska partiet. Efter dess fall
fortsatte han sina förbindelser med gustavianerna och
var icke främmande för deras intriger att återvinna
makten. Detta föranledde hertigen-regenten att i
jan. 1793 genom ett egenhändigt bref till ryska
kejsarinnan begära hans återkallande, hvilket
Katarina genast ansåg sig böra bevilja. S. lämnade
dock Stockholm först i maj 1793.

2. Otto Magnus S. friherre, rysk arkeolog och målare,
f. 6 aug. 1787 i Reval, d. 8 juni 1837, studerade
målarkonsten i Dresden och Rom samt företog 1810
en arkeologisk forskningsresa i Grekland, där
han 1812 ledde utgräfnin-gen af Apollontemplet
vid Figalia. öfver detta fynd utgaf han 1826
en beskrifning tillegnad kejsar Nikolaus I, som
med 18,000 plaster los-köpt honom från turkiska
pirater. Dessutom skref S. Costumes et usages
des peuples de la Gréce möderne (1825), La Gréce
(1834) och Die gräber der hellenen (1837). Han
efterläjnnade betydande konstsamlingar. Biogr,
af hans brorsdotter Natalie von S. (1882).
1. L. S.

Stackeiberg, svenska adliga ätter, grenar af
ofvannämnda släkt i östersjöprovinserna. En gren
introducerades 1626 som adlig på riddarhuset, och
en annan vann 1664 svensk adlig värdighet samt blef
jriherrlig 1714 med Karl Adam S. (se S. 2). Båda äro
nu utgångna i Sverige, men Karl Adams friherrliga
ätt blomstrar i östersjöprovinserna. En tredje gren
upphöjdes i svenskt adligt stånd 1726, i friherrligt
1727 (med Berndt Otto S., se S. 1) och i grefiigt 1763
(med dennes yngre son Volter Reinhold S., f. 1705,
general 1773, d. 1801). Den friherrliga grenen,
som 1818 immatrikulerades på finska riddarhuset,
utgick i Sverige på manssidan 1888 (se S. 4), men
den greSiga grenen lefver kvar. Jfr M. Stackeiberg,
"Kalender öfver ätten Stackeiberg" (Hel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free