- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
893-894

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stadion - Stadion, Johann Philipp Karl Joseph von - Stadium - Stadlandet - Stadler, Toni - Stadling, Jonas Jonsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

893

Stadion-Stadling

894

afsedda att sedermera bära skulpturgrupper. Byggnaden
lämnar alltså stora och monumentala uppgifter för
våra bildhuggare. Rundt hela stadions område löper
ett staket af smidesjärn. Detta är nödvändigt, emedan
publikens promenadgångar förlagts utanför murarna, för
att vinna koncentration af interiören. Allmänhetens
ingångar äro förlagda i fem grupper. Tillträdet till
amfiteatern sker endast från den yttre promenaden
medelst hvälfda trappor, utmynnande i respektive
"sektioners" midtpunkter. Det finns tolf sådana
trappor. Stadions inre område upptages af en
fotbollsplan af 65 m. bredd och 105 m. längd. Utanför
båda kortsidorna af denna fotbollsplan äro förlagda en
del hoppbanor, ansatsbanor för kast och dragkampsbana
m. m., och rundt allt detta går en löparbana,
s. k. kolstybbsbana, som mäter 385 m. i omkrets
vid innerkanten. Fotbollsplanen är belagd med
gräsmatta. Täflingsbanorna på inner-planen kostade
sammanlagdt öfver 120,000 kr. i anläggning. Om
vintrarna är stadionplanen förvandlad till
skridskobana.

3. (D r o’m o s) Själfva löpningen vid
grekiska idrottstäflingar. l o. 2 a. A. M. A. 2
b. E. B-ll. Sta’dion, Johann Philip p Karl Joseph
von, grefve, österrikisk statsman, f. 18 juni 1763,
d. 15 maj 1824, representerade Österrike i Stockholm
1787-90, i London 1790-93, i Berlin 1800-03 och
i Petersburg 1803-05; i sistnämnda egenskap hade
han stor andel i den s. k. tredje koalitionens
tillkomst. Omedelbart efter Österrikes och Rysslands
nederlag vid Austerlitz 1805 utnämndes S. till
statskansler i Cobenzls ställe. Det stod snart klart
för honom., att en ny brytning med Frankrike förr
eller senare var oundviklig, och han insåg till fullo
den svaghet, som vid föregående konflikter legat
däri, att den österrikiska politiken uteslutande
varit regeringarnas, ej folkets, sak. I högre grad
än någon österrikisk statsman före honom vädjade
han därför till de folkliga krafterna (märkligt
är särskildt upprättandet af ett landtvärn 1807),
och i statsförvaltningen började en ny och friare
anda göra sig gällande. Då upproret i Spanien gaf
Napoleon full sysselsättning på annat håll, fann
S. tiden vara inne. I samverkan med Metternich,
då österrikisk ambassadör i Paris, och stödd
af folkmeningen i Österrike, men under ett visst
motstånd från ärkehertig Karl, härens reorganisator,
genomdref han (vintern 1808-09) krigsbeslutet Syftet
med fredsbrottet hettes vara att bryta det napoleonska
systemet, och S. hade hoppats att för denna sträfvan
kunna vinna Rysslands och Preussens bistånd och att
kunna organisera det öfverallt i Europa (särskildt
i Tyskland) jäsande missnöje, som redan tagit sig
uttryck i det spanska upproret. Men tiden var ännu
ej mogen. Ryssland och Preussen höllo sig undan,
och de väntade folkresningarna (utom i

Tyrolen) uteblefvo. Napoleon kunde med öfverlägsna
krafter kasta sig mot Österrike, och fälttåget fick
ett för österrikarna ogynnsamt förlopp. Mot S:s råd
afslöt kejsar Frans först stilleståndet i Znaim
och sedan freden i Schönbrunn (14 okt.). Då hade
S. redan nedlagt sitt ämbete och efter-trädts af
Metternich, som nu förordade fred och vänskap med
Frankrike. Men några år senare (1813) fick S. som
Österrikes diplomatiska ombud (bl. a. vid mötet i
Reichenbach) medverka vid tillkomsten af den stora
koalition, som kastade Napoleon öfver ända; i denna
egenskap undertecknade han också freden i Paris
1814. Från 1814 till sin död var han finansminister.
N- H-tz.

Sta’dium. lat. (sv. plur. stadier). 1. Detsamma
som stadion (se d. o.; jfr Rom, sp. 656). -
2. Utvecklingsskede, en saks läge eller ställning. -
Stadium i ner em e’n t i, med., feberns period af
tillväxt (se Feber, sp. 1480).

Stadlandet [sta’lanne], en 27 km. lång, 4-13 km. bred,
af fjäll uppfylld half ö, landfast med Nordfjords
fastland genom det 2 km. breda Mands-eid mellan Si l
de ga p et (se d. o.) i v. och Vann-elvsfjorden i ö.,
N. Bergenhus amt, Norge. K. V. H.

Stadier, Toni, tysk målare, f. 1850 i Göllers-dorf
i Nedre Österrike, studerade i Munchen, där han
varit bosatt sedan 1878. Hans skogs-, hed-och
kustbilder från olika delar af Tyskland, Holland
m. fl. st. ha blifvit uppskattade för sin intima
stämning och för behandlingens styrka. S. är
representerad i gallerier i Munchen, Dresden,
Prag m. fl. tyska städer. S. har äfven utfört goda
litografier. 1913 blef han Justis efterträdare som
chef för de bajerska statsgallerierna. Utnämnandet
af en målare utan konstvetenskaplig utbildning till
en dylik befattning möttes med stark opposition.
G-g N.

Stadling, Jonas Jonsson, tidningsman, skriftställare,
f. 12 nov. 1847 i Myssjö, Jämtland, studerade i
Uppsala 1875-76, Geneve och Manchester 1876-78 samt
företog 1880-83 vidsträckta resor i Amerika. Efter
hemkomsten egnade han sig åt undervisning och
tidningsmannaskap i frikyrklig riktning. 1891 blef
han medarbetare i "Aftonbladet". S. å. utkom hans
skildring De religiösa rörelserna i Ryssland. Under
hungersnöden i Ryssland 1892-93 bereste han detta
land, där han som ombud för amerikanska filantroper
understödde Leo Tolstojs verksamhet till nödens
lindrande, hvilket han skildrade i Från det hungrande
Ryssland (1893; eng. öfv.). 1897 medföljde han
som korrespondent till "Aftonbladet" Andrée till
Spetsbergen. På våren följande år anträdde han med två
följeslagare en färd till norra Sibirien för att där,
om möjligt, inhämta upplysningar om den förolyckade
Andréeexpeditionen. Färden ställdes till Irkutsk
och därifrån till Lenaflodens mynning, hvarifrån
S. fortsatte i öppen båt, efter hund eller ren längs
kusten öfver Taimyrhalfön till Jenisejs mynning samt
uppför denna flod, hvarefter expeditionen återvände
till Petersburg och Stockholm, dit den anlände i
dec. 1898. Något spår af Andrée fanns ej, men i
botaniskt afseende gaf resan vetenskapliga resultat
af värde. S. har sedan varit verksam som föreläsare
och skriftställare samt sysslat med filantropiska
ärenden. Han har utgett Shamanismen i norra Asien
(1912, i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:02:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcf/0487.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free