- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
911-912

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stadsvakten i Stockholm - Stadsvapen - Stadsvåg - Stadt - Stadt am hof - Stadthagen - Stadtilm - Stadtkreis - Stadtlohn - Stadträte - Stadtverordnete - Stadt zum Hof - Staël von Holstein - Staël von Holstein, Jakob - Staël von Holstein, Otto Vilhelm - Staël von Holstein, Jakob Axel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

s. k. vallsedlar, aflämna kungörelserna till kyrkorna
o. s. v. 1835 omorganiserades stadsvakten till
Stockholms stads militärkår på tvenne kompanier,
af hvilka det ena fick öfvertaga det samtidigt
upplösta, 1730 bildade brandvaktskompaniets
nattbevakning. Militärkåren var ställd direkt
under öfverståthållarämbetet. Vid polisverkets
omorganisation 1850 indrogs nattbevakningskompaniet,
och 1875 i samband med inrättande af civil brandkår
försvann den sista resten af den gamla stadsvakten. Om
denna i sin helhet kan sägas, att den, illa rekryterad
som den alltid var, icke varit tillräcklig för
ordningens upprätthållande i staden, hvarigenom den
också städse varit utsatt för borgerskapets klagan.

I. Sn.

Stadsvapen. Se Vapen.

Stadsvåg. Se Våg.

Stadt, udde. Se Stad.

Stadt am hof [håf], förstad till Regensburg (se d. o.).

Stadthagen, stad i furstendömet
Schaumburg-Lippe. 7,076 inv. (1910). Säte för amtman
och amtsdomstol. Glasfabriker och stenkolsindustri;
realprogymnasium. Ett gammalt slott, fordom residens
för grefvarna af Schaumburg.

(J. F. N.)

Stadtilm, stad i furstendömet Schwarzburg-Rudolstadt
vid Ilm och järnvägen Arnstadt–Saalfeld, 484
m. ö. h. 3,798 inv. (1910). Slott. Porslins-, klädes-
o. a. industri.

(J. F. N.)

Stadtkreis [-krajs], ty. Se Krets och Preussen, sp. 212.

Stadtlohn [-lån], stad i preussiska reg.-omr. Münster
(Westfalen), 5 km. från nederländska gränsen,
vid ån Berkel. 4,026 inv. (1910). Där besegrade de
kejserlige, under Tilly, 6 aug. (n. st.), 1623 hertig
Kristian af Braunschweig.

(J. F. N.)

Stadträte, ty. Se Preussen, sp. 212.

Stadtverordnete [-fer-], ty. Se Preussen, sp. 212.

Stadt zum Hof [håf], stad. Se Hof, sp. 898.

Staël von Holstein [stal fånn], adlig ätt, som egde
slottet Holstein vid Homburg (Hessen-Nassau). En
gren öfverflyttade på 1400-talet till Estland,
och medlemmar af densamma, Jakob (se S. 1),
dennes halfbroder Johan S. (verksam vid
fortifikationsarbetena i Östersjöprovinserna,
öfverstelöjtnant vid artilleriet 1674, d. 1703)
samt tre deras kusiner, upptogos 1652 på svenska
riddarhuset. Tre grenar af denna naturaliserade
ätt upphöjdes i friherrligt stånd. Den första blef
friherrlig 1719 med Jakobs son Otto Vilhelm S. (se
S. 2) och fortlefver ännu, liksom den adliga grenen;
den andra, friherrlig 1731, utdog 1763 med stiftaren
den ofvan nämnde Johans son Georg Bogislaus S.
(se S. 4); den tredje stiftades 1788 af Johans
sonsons son Erik Magnus S. (se S. 5) och utslocknade
på 1830-talet i Frankrike. – Den del af den svenska
adliga ätten, som stannade kvar i Östersjöprovinserna
efter deras skilsmässa från Sverige (1721),
blef immatrikulerad på riddarhusen i Reval och
Riga och fick genom kejserlig ukas 1869 friherrlig
värdighet. Se
A. Fahne, "Geschichte der herren S." (2 bd, 186, 487),
omfattande släktens äldsta historia, och
C. Russwurm, "Nachrichten über das adeliche und freiherrliche geschlecht S. ehstländischer linie. II. Urkunden und regesten" (Reval 1873; "Nachträge und register", 1877).

1. Jakob S., militär, f. (årtalet okändt)
i Pernau, ingick vid artilleriet, naturaliserades
1652 som svensk adelsman (ända till 1674 skref han
sig Stahl), öfvergick till infanteriet och avancerade
till öfverstelöjtnant vid Upplands regemente, deltog i
polska och danska krigen och blef 1658 kommendant i
Kjöge, där han byggde fästningsverk (se därom
Kjöge). 1660 blef han öfverste för artilleriet
i fästningarna i Östersjöprovinserna och förordnades
därjämte att som generalkvartermästare ha
inspektion öfver fortifikationsbyggnaderna där. I den
senare egenskapen utvecklade han rastlös verksamhet:
han uppgjorde förslag och desseiner till de
flesta fästningars, slotts och stadsbefästningars
iståndsättande eller förstärkande. 1673 blef
han ståthållare på Revals slott och var s. å. Karl
XI följaktig vid inspektionen af försvarsverken
i södra och västra Sverige och utarbetade s. å.
ett betänkande öfver dem. I jan. 1674
befullmäktigades han att vara krigsråd och,
efter Wärnschiöldh, generalkvartermästare, men
synes ej ha tillträdt befattningen (som gafs
åt Dahlbergh), utan utnämndes 3 aug. s. å.
till generalmajor vid artilleriet i Tyskland,
dock med bibehållandet af direktionen öfver
fortifikationsarbetena i Östersjöprovinserna,
som under hans frånvaro i kriget skulle
skötas af hans halfbroder Johan och von
Weingarten. I 1675 års misslyckade tyska fälttåg
deltog S. som artillerichef, men tillsåg
därjämte fortifikationsväsendet i Pommern; vid
Fehrbellin lyckades han ersätta den uppbrända
bron öfver Rhin med en annan, öfver hvilken Wolmar
Wrangel efter nederlaget kunde fortsätta återtåget
till Wittstock. S., som frikallades från
allt ansvar för nederlaget, ledde under en del
af 1677 det fortifikatoriska anfallet mot
Kristianstad, särskildt dämningsverkets anläggning
vid Åhus, och biträdde M. G. De la Gardie vid
norska gränsen, men återtog 1678 direktionen i
Östersjöprovinserna, om hvilkas befästningar han
1679 insände en relation till Krigskollegium,
l okt. 1679 bragtes han svekfullt om lifvet
af sin mot honom hätske svåger O. von Mengdens son
Gustaf och sonson Otto Reinhold.

2. Otto Vilhelm S., friherre, den
föregåendes son, krigare, f. 28 juni 1668
i Estland, d. 27 april 1730 i Stockholm,
blef löjtnant vid Västerbottens regemente
1689 och var 1690–93 i fransk tjänst, där
han deltog i fälttåget i Brabant, belägringarna
af Namur och Charleroi m. m. 1700 utnämnd
till generaladjutant, bevistade han 1701
öfvergången af Düna. 1704 befordrades han
till öfverstelöjtnant och kommendant för
holsteinska infanteriet, och då han af
änkehertiginnan af Holstein flera gånger sändes
med bref till Karl XII, kom han att deltaga i några
af dennes krigsföretag, såsom belägringen af Thorn,
tåget till Sachsen m. m. 1709–11 var han som chef
för ett holsteinskt infanteriregemente med i Spanska
tronföljdskriget och blef 1712, vid sin hemkomst till
Sverige, öfverste för adelsfanan. Han utnämndes till
generalmajor och öfverste för Halländska regementet
1717 och upphöjdes i friherrligt stånd 1719.

3. Jakob Axel S., den föregåendes broder,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:09 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free